IIF Redaktion

Nu kan jag inte vara tyst längre.

Carl Bildt och Beatrice Ask presenterade ”en ny strategi mot terrorism” i DN Debatt den 8 februari. ”Extrema” tolkningar av islam påstås vara faran som kombinerat med bristande integration genererar nya terrorister. Utan närmare förklaring till dessa begrepp så vet man inte om man med extrem och potentiellt farlig menar var och varannan praktiserande muslim eller någonting annat.

Åtgärderna då? Det enda riktigt tydliga som signaleras är att Säpo ska ges mer resurser att bland annat bugga folk. Och att man ska få muslimerna att integreras eller var det kanske assimileras?

En svensk man med ett namn som uppfattas som utländskt berättar samma dag i Läsarnas DN att enbart hans namn får honom terrormisstänkt och extra kontrollerad på banken. Den kommande veckan tar man en ny sväng i media med Mohammed-karikatyrer. Syftet med att ännu en gång visa bilder som man vet sårar andra är för mig oklart. Yttrandefrihet och vuxenmobbning är väl ändå två olika saker?

Varför detta utspel riktat mot Sveriges muslimer och varför just nu? Bildt och Ask medger själva att risken för attentat är låg. Varför reagerar ingen? Det är helt tyst från människorättsorganisationer, från muslimska samfund och från andra politiker. Tycker alla att det är acceptabelt att utpeka den muslimska gruppen? Och varför, VARFÖR är det ingen som reagerar på kränkningar mot individen enbart p.g.a. dennes namn eller härkomst eller klädsel?

På 1930-talet var det ”den judiska faran” som debatterades i media. Det var nidbilder på judar som publicerades och därefter infördes allt fler restriktioner i den judiska gruppens fri- och rättigheter. Är det verkligen ingen mer än jag som ser parallellerna?

Om detta må jag berätta. Och hoppas att mina kära landsmän- oavsett religion, politisk hemvist och etnicitet- vaknar.