Islamiskt Forum
Utvecklingen av en muslimsk identitet i Sverige kräver, alltmer, en balans och ett sökande efter mening i linje med en samtida verklighet.
Tarik Ramadan anser att identiteten ”är ett mycket komplext begrepp, eftersom från den islamiska synvinkel, innehåller den muslimska identiteten tro, grunderna och känslor som måste organiseras, modelleras och harmoniseras inom ett sätt att leva som är samtidigt andlig och aktiv”. På så sätt är inte längre viktig nationaliteten eller andra kulturella faktorer för att återfå med beslutsamhet motiveringen till själva livet.
Men för att nå detta ideal, är det nödvändigt att föra en intern analys där man inte kan förneka komplexiteten hos de faktorer som samverkar för att forma den muslimska identiteten, och den förvirringen som genereras när man vill differentiera den från det nationella eller till och med den kulturella eller den språkliga, den sistnämnda anses vara ett avgörande verktyg för människors interagerande med varandra.
I detta fall kan man dela upp muslimerna i tre stora grupper som kan definieras på följande sätt. En första grupp av människor som invandrat till Sverige från övervägande muslimska länder, som inte har svenskan som första språk och kommer från olika delar av framförallt Afrika och Asien och som utgjorde huvuddelen av de första muslimska samfunden i landet. En andra grupp som bildas av barnen till dessa människor som invandrade hit eller ättlingar till svenska muslimer som omfamnade Islam i vuxen ålder och som skulle vara de första generationerna muslimer födda i Sverige. Den tredje gruppen formas av de som är födda i en icke muslimsk sammanhang men sedan antog Islam som en livsstil och som en tro, med andra ord svenskar men också invandrare som konverterat till Islam.
När man pratar om den första gruppen är det viktigt att notera att deras utvandring innebär en historisk händelse i deras ursprungsländer som blir ett prejudikat pga. den överväldigande antal utvandrare som åkte till västerländska samhällen som styrs av ett sekulärt system. Aldrig tidigare hade stora muslimska grupper övergett sina länders islamiska kontexter för att utvandra till icke-muslimska länder som ett sätt att finna en bättre livskvalitet.
Ingen tvekan om att hos de flesta invandrare idén om en återflyttning process har satt sina tydliga spår på sin invandringserfarenhet, det har förstärkt en känsla av att inte tillhöra värdlandet. Målet för deras migration har präglats av en ekonomisk strävan som skulle möjliggöra en bättre livskvalitet för invandraren och dennes familj. När detta mål hade uppnåtts, skulle återvändandet till ursprungslandet inträffa. Verkligheten är annorlunda alltför ofta, eftersom i slutändan slår man stabilare rötter och relation med det här samhället. Det är i det ögonblicket de blev medvetna om de faror de hade framför sig i fråga om utbildning och uppfostran av sina barn och Islams utveckling i Sverige. Det resulterade i skapandet av de första muslimska samfund, främjat framförallt av invandrare. Denna första generation av religiösa institutioner kännetecknas snarare av etnisk och nationalistiska karaktär än av en muslimsk identitet som helhet.
Den andra gruppen, som betraktas som den första generationen av muslimer födda i Sverige, var den som upplevde återupplivandet av Islam i Sverige. Denna generation känner sig som en mer aktiv del av landet och saknar de band som sina föräldrar hade med ursprungslandet. När det gäller barn födda av ett invandrarföräldrar, de känner sig inte riktig bekväma i det samhälle där de är födda på grund av en ideologisk blandning där förutom det svenska inslaget finns sin egen minoritets tro och föräldrarnas etik och moral som håller fast till sina ursprungsländers kultur. De lever i princip i en schizofrenisk situation, i den meningen att de lever mellan två världar, den yttre och familjens inre, ibland helt motstridiga.
I den sista gruppen finns de som har anammat islam. De är antingen infödda eller människor som invandrat från andra icke-muslimska länder, och vid ankomsten till Sverige lärde känna och accepterade Islam. I det här fallet, deras utmaningar är helt annorlunda än de tidigare som måste kämpa för att få acceptans bland sina nära och kära som en ny muslim, ibland resulterar det i sammandrabbningar och konflikter på grund av avståndstagande eller okunskap mot Islam. På samma sätt uppstår en obalans i deras identitets strävan i relationen med andra muslimer eftersom man identifiera sig inte med dem i och med man saknar etnicitet eller nationalitets anknytningar vilket man ser i det första fallet. Det innebär att man har ett hinder till att övervinna i sina ansträngningar för att bli en integrerad del av det muslimska samfundet.
Det finns en hadith av profeten Mohammed, frid över honom, som kan sammanfatta behovet av enighet och arbete för att etablera en egen islamisk identitet ”Grunden i en muslims relation med andra är broderskap”, det vill säga broderliga relationer med andra oavsett etnicitet, nationalitet, kultur, kön eller ålder.
