Reyna Carretero Rangel – Webislam
Vi bevittnar en paradoxal situation i alla ceremonier till minne av attackerna den 11 september 2001, å ena sidan, vår medkänsla med dramat och de djupa skador den orsakade men också vår avsky för medians upphöjelse av den framväxande utbredda rädslan för detta spöke som kallas ”islamisk terrorism”, uppenbarligen försvagat efter mordet på deras förmodade intellektuella ledare Usama bin Ladin, och å andra sidan den känsla att vi står framför en iscensättning av median, där skådespelarnas verkliga ansikten gömmer sig bakom en mask perfekt utformad och planerat av samma media och regering, nämligen islam.
Om vi ställer oss vid sidan av allt som är politisk korrekt och ber er höja vår reflektions förmåga för att diversifiera vår kunskap och kritiskt tänkande, tror jag att en jämförelse mellan detta verk av terrorismen med den judiska förintelsen är giltig vilket blir uppenbar om vi tittar på de utvalda berättelser för att minnas händelserna som sedan upprepas i all oändlighet även offrens minsta detaljer av deras upplevelse genom dokumentärer, filmer, intervjuer, teaterpjäser, osv. vilket i sig kan knappast betraktas som något negativt, förutom en stor lucka i berättelsen där man har glömt berätta vad som hände efter och fortfarande händer i dessa berättelser. I fallet med Israel, det grymma och permanenta försök att utrota det palestinska folket, och i USA:s fall att minnas den 7 oktober 2001 som den dag då invasionen och ockupationen av Afghanistan började under namnet operationen ”Enduring Freedom” i allians med Storbritannien med sin operation ”Herrik”.
I denna mening kan vi inte glömma den tragiska och smärtsamma datum för Iraks invasion, 20 mars 2003, vilket har orsakat hundratusentals människors död och där miljoner har fördrivits. En rapport från Greenpeace konstaterade redan 2008 att ”den humanitära situationen är dramatisk. Två av tre irakier har inte tillgång till dricksvatten och en tredjedel av befolkningen (åtta miljoner människor) behöver katastrofhjälp för att överleva. Hälften av arbetskraften är arbetslösa och över 40 % lever på mindre än en dollar om dagen, det vill säga på tröskeln till extrem fattigdom. Hälso- och utbildningssystemen har kollapsat. Men kanske det mest spektakulära är det faktum av befolkningen tvingats fly från sina hem, 2,2 miljoner människor flydde till grannländerna och har blivit flyktingar och mer än två miljoner har fördrivits inom landet. Alla av dem lever under svåra förhållanden.”
Den fantastiska delvis tillbakadragande av amerikanska styrkor var inte en viljeakt, som bekant, utan resultatet av den ekonomiska omöjligheten att fortsätta upprätthålla ett förlorat krig vilket man visste sedan många år, vilket avslöjades i denna rapport: ”Detta krig har haft en mycket hög kostnad. Enligt Nobelpristagaren i ekonomi, Joseph Stiglitz, skulle en konservativ bedömning sätta en siffra på runt $ 3 biljoner, långt över vad som först uppskattades och det faktiska priset kommer att betalas av framtida generationer. Om George W. Bush regering sade att kriget skulle kosta 50 tusen miljoner dollar, sanningen är kriget kostar detta belopp var tredje månaden. Hittills har nästan 4000 amerikanska soldater dött i Irak, de flesta i strid. Men antalet sårade är 15 gånger högre än dödsfall. 52 000 veteraner har diagnostiserats PTSD och beräknas att 40 % av de 160 000 utplacerade soldater kommer att få sjukpension.”
Detta är den typ av rapporter och offrens upplevelse som inte har förekommit i detta firande vilka i rättvisans namn borde berättas i syfte att uppnå ett helhetsperspektiv. Dessutom utifrån detta måste vi fortsätta att insistera på att vi inte står inför någon ”civilisationernas kamp” mellan västvärlden och den islamiska världen eller framför två sidor med oförenliga ideologier, utan särskilda konkreta intressen äldre än Samuel Huntingtons tes, vilket poängteras av Antoni Segura i sin bok.
Likaså är de ideologiska eller religiösa värderingar som används i den politiska diskursen ett semantiskt trick som döljer de verkliga eftersträvade intressen. Fraser som ”oändlig rättvisa”, som senare ändrades till ”Varaktig Frihet” som användes av George Bush eller talibanernas ”jihad” (heligt krig) eller al-Qaida, blev ursäkter som rättfärdigade deras handlingar i denna väpnade konflikt liksom den misshandel, förnedring och skador som har orsakats de inblandade populationerna.
Den ständiga presentationen av denna teaterpjäs där ”den goda” är västvärlden och ”de dåliga” de ”muslimska terrorister” har haft också paradoxala konsekvenser. För det första antalet konvertiter till islam i Europa, USA och Latinamerika har ökat på ett otroligt sätt, på grund av det intresse 11-S har genererat, och det andra, utanförskapet och till och med förföljelse av muslimer i länder där de är minoritet är konstant. Medierna i väst gör allt för att fortsätta att presentera muslimerna som människor som lever i en annan och konstig värld, när förekomsten av mer än 1,500 miljoner människor runt om i världen visar något annat. Det är därför vi måste avslöja allt detta genom en kritisk iakttagelse och konsekvent av alla aktörer som gömmer sig bakom av islam och den nya förintelsens berättelse.
