Webislam
Det var en gång en man som bodde med sin son i ett hus på landet. Han odlade marken och hade en häst för jordbruket och för att lasta upp skörden, det var hans mest värdefulla tillgång. En dag flydde hästen genom att hoppa över staketet som stängde in området. Grannen, som märkte det, sprang till denna mans dörr och sade:
”Din häst har sprungit iväg, vad ska du göra nu för att jobba på fältet utan den? En väldigt svår vinter kommer, vilken otur har du haft!”
Mannen tittade på honom och sa:
”Tur eller otur, bara Allah vet.”
Efter ett tåg återvände hästen till ladan och hade med sig tio vilda hästar med vilka han hade förenat sig. Grannen, som observerade detta, gick igen till mannen och sa:
”Du har inte bara fått tillbaka din häst, men nu har du tio hästar, du kan sälja och avla nya hästar. Vilken tur har du haft!”
Mannen tittade på honom och sa:
”Tur eller otur, bara Allah vet.”
Senare red mannens son en av de vilda hästarna för att tämja den och föll till marken och bröt benet. Återigen gick grannen för att berätta för honom:
”Vilken otur du har haft! Ditt barn har blivit skadat och kan inte hjälpa dig, du är redan gammal och utan hans hjälp kommer du att ha många problem för att göra allt arbete.”
Mannen tittade igen på honom och sa:
”Tur eller otur, bara Allah vet.”
Tiden gick och i det landet bröt kriget ut med grannlandet så att armén gick igenom landet för att rekrytera unga människor för att ta dem till slagfältet. Grannens son togs direkt för att han frisk och stark medan mannens son förklarades olämplig för att vara handikappad. Återigen sprang grannen och sa:
”De tog min son för att han var frisk och din avvisades på grund av hans brutna ben. Vilken tur har du haft!”
Återigen såg mannen på honom och sa:
”Tur eller otur, bara Allah vet.”
