Marjorie Cohn – Truthout

 

 

Den amerikanska regeringen har länge försökt sätta Internationella brottmålsdomstolen (ICC) – världens första globala domstol, inrättad för att lagföra de allra grövsta brotten – ur spel. I takt med att ICC arbetar för att utkräva ansvar för israeliska brott har Trump-administrationen blivit alltmer aggressiv i sina försök att förlama domstolen. Den 9 oktober 2026 införde Trump-lägret straffsanktioner mot själva domstolen, vilket utgör den allvarligaste upptrappningen av deras krig mot ICC. Det finns dock flera strategier för att mildra de värsta effekterna av dessa sanktioner.

 

Presidentorder 14203, undertecknad i februari 2025

I februari 2025 utfärdade Donald Trump presidentorder 14203, som ger befogenhet att införa sanktioner mot ICC. Dessa sanktioner utgör olagliga, ensidiga tvångsåtgärder, då endast FN:s säkerhetsråd har befogenhet att besluta om sanktioner.

Presidentordern förbjuder amerikanska personer att tillhandahålla materiellt stöd eller tjänster – inklusive finansiella tjänster – till vissa utpekade individer och enheter. Den innebär också att icke-amerikanska personer kan drabbas av sekundära sanktioner om de agerar på ett sätt som förbjuds enligt ordern. Amerikanska personer som bryter mot bestämmelserna riskerar straffrättsliga påföljder i form av upp till 20 års fängelse och böter på upp till en miljon dollar.

Trumps order från 2025 har lett till sanktioner mot nio av ICC:s 18 domare, tre åklagare vid domstolen, dess ordförande samt en senior åklagare. Trump-administrationen har även infört sanktioner mot tre högt respekterade palestinska människorättsorganisationer – Al-Haq, Al Mezan och Palestinian Centre for Human Rights – på grund av deras bistånd till ICC. Även Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för det ockuperade Palestina – som författat tre modiga rapporter som dokumenterar Israels folkmord i Gaza – har drabbats av sanktioner.

 

Sanktionerna den 9 oktober

I december 2025 uppgav en högt uppsatt företrädare för Trump-administrationen för Reuters att det fanns en ”växande oro” för att ”ICC kommer att rikta blicken mot presidenten, vicepresidenten, krigsministern och andra, och inleda rättsliga processer mot dem”. Företrädaren tillade att detta var ”oacceptabelt, och vi kommer inte att tillåta att det sker”. Han berättade att ICC hade varnats: om inte Romstadgan ändrades för att säkerställa att domstolen inte skulle utreda Trump och hans högt uppsatta tjänstemän, skulle nya och mycket stränga amerikanska sanktioner införas mot domstolen.

Mycket riktigt: i ett försök att permanent lamslå domstolen införde Trump-administrationen den 9 oktober sanktioner mot hela ICC, med stöd av presidentordern (Executive Order) 14203. Dessa kännbara finansiella sanktioner hindrar domstolen från att använda amerikanska dollar samt finansiella tjänster och teknikföretag baserade i USA. De förbjuder amerikanska medborgare och företag att förse domstolen med medel, varor eller tjänster utan tillstånd från det amerikanska finansdepartementet.

Amerikanska sanktioner får allvarliga konsekvenser för de individer som träffas; deras bankkonton kan frysas eller stängas. Deras finansiella transaktioner kan nekas, och de kan nekas tillgång till digitala tjänster samt inresa till USA. Sanktionerna har en avskräckande effekt på utländska banker och andra företag utanför USA:s jurisdiktion, då även dessa riskerar att förlora tillgången till det amerikanska banksystemet. ICC riskerar att förlora tillgången till företag som domstolen är beroende av för sin verksamhet – däribland banker, informations- och teknikleverantörer samt resetjänster.

Även om sanktionerna innehåller en avvecklingsperiod på sex månader samt undantag för vissa tjänster, innebär de ändå betydande risker. Med tanke på det globala beroendet av amerikanska finans- och IT-system kan även tjänsteleverantörer utanför USA – inklusive banker – komma att sluta tillhandahålla tjänster till Internationella brottmålsdomstolen (ICC), av rädsla för sanktioner eller repressalier från det amerikanska finansdepartementet. Detta skulle kunna påverka domstolens möjligheter att ha ett bankkonto, ta emot ekonomiska bidrag från konventionsstater, betala personal, genomföra betalningar och upprätthålla sin grundläggande verksamhet.

Införandet av dessa upprörande sanktioner utgör det senaste, och mest förödande, kapitlet i USA:s långvariga kampanj för att undergräva ICC. Dessutom infördes sanktionerna samma dag som Nobels fredspris tilldelades Navi Pillay – en sydafrikansk jurist som tjänstgjorde som domare vid ICC i fem år och som 2025 ledde FN:s undersökningskommission, vilken slog fast att Israel begått folkmord i Gaza.

 

Historik över USA:s angrepp mot ICC

Internationella brottmålsdomstolen (ICC), som inledde sin verksamhet 2002, är en permanent internationell domstol inrättad för att lagföra individer för folkmord, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och aggressionsbrott. Nästan två tredjedelar av världens nationer har ratificerat Romstadgan och därmed blivit konventionsstater, vilket innebär att de åtar sig ansvaret att gripa personer som omfattas av arresteringsorder och överlämna dem till ICC för rättegång. Domstolen inrättades för att komplettera, inte ersätta, nationella rättssystem. Den utövar jurisdiktion endast när nationella rättssystem är ovilliga eller oförmögna att genomföra lagföring.

Bill Clinton undertecknade ICC:s Romstadga år 2000, mot slutet av sin presidentperiod, men George W. Bush drog tillbaka USA:s underskrift 2002. Den amerikanska kongressen antog därefter en lag som i folkmun kallas ”The Hague Invasion Act” (lagen om en invasion av Haag). Den stadgar att om en medborgare från USA eller en av dess allierade (vilket inkluderar Israel) skulle frihetsberövas av ICC i Haag, får den amerikanska militären använda väpnat våld för att frita personen. Bushadministrationen utövade i praktiken utpressning mot 100 stater som anslutit sig till Romstadgan genom att tvinga dem att underteckna bilaterala avtal om immunitet. I dessa avtal lovade staterna att inte överlämna amerikanska medborgare till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) – med hotet att USA annars skulle dra in sitt bistånd.

I november 2024, efter en utredning som pågått i mer än tre år, utfärdade ICC arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och den tidigare försvarsministern Yoav Gallant. De anklagas för krigsförbrytelser – närmare bestämt användandet av svält som krigföringsmetod samt avsiktliga attacker mot civila – samt för brott mot mänskligheten i form av mord, förföljelse och andra omänskliga handlingar. Anklagelserna rör deras agerande i Gaza sedan den 7 oktober 2023.

USA hävdar att ICC saknar jurisdiktion över israeliska (och amerikanska) medborgare, eftersom varken Israel eller USA är parter i Romstadgan. Stadgan ger dock ICC rätt att utöva territoriell jurisdiktion över brott som begåtts av medborgare från stater som står utanför stadgan, förutsatt att brotten begåtts på territoriet hos en stat som är part i stadgan. Eftersom Palestina är part i Romstadgan bedömde ICC att domstolen har jurisdiktion över brott som påstås ha begåtts av israeliska medborgare i Palestina. USA har faktiskt tidigare stöttat flera av ICC:s utredningar och lagföringar gällande brott som påstås ha begåtts av medborgare från stater som inte är parter i stadgan – däribland den arresteringsorder som domstolen utfärdade mot Rysslands president Vladimir Putin.

Den 13 juli 2026 lovade USA:s utrikesminister Marco Rubio att ”montera ned” Internationella brottmålsdomstolen. Han anklagade ICC för att ”föra krig mot vårt land – inte med kulor eller missiler, utan med hjälp av så kallad internationell rätt”. Venezuela och Tchad meddelade att de drar sig ur Romstadgan, efter att USA hotat med att minska eller helt dra in biståndet om de vägrade att göra det.

Samtidigt råder ett ledarskapsvakuum vid domstolen, sedan ICC:s tidigare chefsåklagare Karim Khan avskedades i juli 2026. Det var Khan som hade begärt att arresteringsorderna mot Netanyahu och Gallant skulle utfärdas. FN-utredare uppgav att de ”funnit bevis för att Khan ägnat sig åt ’sexuell kontakt utan samtycke’” med en jurist som arbetat som hans särskilda assistent under 2023. Men efter en tre månader lång granskning av en 152-sidig rapport från kontoret för intern tillsyn (Office of Internal Oversight Services) – samt mer än 5 000 sidor underlagsmaterial – kom en ad hoc-panel av juridiska experter enhälligt fram till att omständigheterna inte utgjorde bevis, bortom rimligt tvivel, för att Khan gjort sig skyldig till något otillbörligt. Trots detta röstade församlingen av parter till Romstadgan den 24 juli för att avskeda honom, utan att någon korrekt rättslig process följdes.

I december 2026 ska församlingen välja sex domare för att besätta en tredjedel av de 18 domarplatserna vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC). USA kommer utan tvekan att försöka blanda sig i dessa val.

 

Rättsprocesser mot president order 14203

Den 15 juli lämnade organisationerna Democracy for the Arab World Now och Taxpayer Alliance Against Genocide in en stämningsansökan till en federal domstol i New York (U.S. District Court for the Southern District of New York). De gjorde gällande att Trumps presidentorder 14203 (EO 14203) strider mot den konstitutionella rätten att bedriva påverkansarbete för mänskliga rättigheter med koppling till Palestina. Enligt dem bryter sanktionerna mot det första tillägget i den amerikanska konstitutionen (First Amendment), eftersom de begränsar vad personer i USA får säga till en internationell domstol eller till utländska företrädare, samt begränsar deras möjligheter att interagera med parter som omfattas av sanktioner.

Den 13 oktober beviljade den federala domaren Jesse M. Furman en tillfällig kvarstad (temporary restraining order) till förmån för Democracy for the Arab World Now och Taxpayer Alliance Against Genocide. Beslutet innebär att Trump-administrationen tillfälligt hindras från att utdöma civilrättsliga eller straffrättsliga påföljder mot de två organisationerna för att de stöttat ICC:s utredningar av påstådda krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza. Domaren bedömde att organisationerna sannolikt skulle få rätt i sitt påstående om att Trumps sanktioner stred mot det första tillägget i konstitutionen.

Democracy for the Arab World Now meddelade att de omedelbart skulle återuppta sitt arbete gentemot ICC för att få till stånd lagföring av israeliska och amerikanska förövare av allvarliga brott. De avser även att samarbeta med de tre människorättsgrupper som omfattas av sanktionerna samt med FN:s särskilda rapportör.

Den 11 augusti lämnade organisationerna American Friends Service Committee, Center for Constitutional Rights, Human Rights Watch och Open Society Institute in en stämningsansökan till samma federala domstol i New York. De hävdar att Trumps presidentorder strider mot den amerikanska konstitutionen, amerikansk lagstiftning och internationell rätt – inklusive folkmordskonventionen, Genèvekonventionerna och internationell sedvanerätt. Åtgärder för att skydda Internationella brottmålsdomstolen (ICC)

Den 12 oktober utfärdade koalitionen för Internationella brottmålsdomstolen (CICC), bestående av mer än 120 organisationer från över 60 länder som representerar alla regioner i världen, och dussintals juridiska experter, människorättsförsvarare och medlemmar av EU, ett gemensamt uttalande där de uppmanade konventionsstaterna att agera nu för att skydda ICC från olagliga amerikanska sanktioner.

Uttalandet fördömde ”otvetydigt och i starkaste ordalag USA:s beslut att införa olagliga sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen”. CICC sa: ”Denna exempellösa åtgärd utgör en direkt attack mot rättsstatsprincipen, domstolens oberoende och internationell rättvisa, och undergräver i slutändan rättigheterna för miljontals offer och överlevande av massdåd världen över.”

CICC listade 12 åtgärder som konventionsstaterna bör vidta, individuellt och kollektivt, för att skydda domstolen. De inkluderar omedelbart antagande eller aktivering av blockerande åtgärder på nationell och regional nivå; till exempel omedelbart antagande av EU:s blockerande stadga och motsvarande nationell lagstiftning på andra håll. Blockerande åtgärder skulle skydda de sanktionerade, inklusive domstolen och dess tjänstemän, FN:s särskilda rapportör och civilsamhällesorganisationer, från sanktionernas extraterritoriella räckvidd.

Dessutom uppmanar CICC staterna att garantera att domstolen och de som samarbetar med den har tillgång till banktjänster och andra viktiga tjänster; att hitta konkreta åtgärder för att mildra sanktionernas inverkan på det medborgerliga utrymmet, yttrandefriheten och föreningsfriheten; och att utforska alla möjliga diplomatiska och juridiska vägar för att ifrågasätta sanktionerna och deras laglighet enligt internationell rätt, inklusive genom att stödja amerikanska rättsliga utmaningar och en hänskjutning till Internationella domstolen.

Och CICC vädjar till staterna att vägra, ”utan undantag”, tvång från en icke-statlig part för att påverka röster, ståndpunkter eller beteende inom statspartsförsamlingen eller något annat organ inom Romstadgan.

Kampen för att rädda ICC och dess förmåga att genomdriva ansvarsskyldighet för de mest avskyvärda brotten är en kamp med många fronter: lokala, regionala, nationella och internationella.

 

 

Original text: As Trump Sabotages the ICC With Sanctions, There Are Many Ways to Fight Back