IF Redaktion

Nu när jul och nyårs helger är slut är det kanske passande att tänka på hur välgörenhetsorganisationer, samfund och andra hanterade årets kampanj för att få allmänhetens ekonomiska bidrag till deras verksamhet som ägnar sig åt att stödja de behövande. De fanns överallt som det brukar, Tv, radio, annonsskyltar på tunnelbana och gator.

Om vi tänker från det traditionella perspektivet, är det inte något konstigt, julen förknippas i vårt land med mänskligheten, familjen, barn, gemenskap. Vi bör även notera att det religiösa perspektivet inte är så stark närvarande med undantag för vissa mässor och konserter på några kyrkor eller sända TV kanaler.

Medmänskligheten under en tid där vi fokuserar på fred och gemenskap är utan tvekan kopplat till religionens grunder, alla religioner, och därför återigen är det inte konstigt att man uppmanar andra att stödja verksamhet som går ut på att hjälpa folk i nöd. Men i år var det något som stack ut trots sin närvaro/icke närvaro.

Vanligtvis adresserar man specifika situationer när man annonserar och ber allmänheten om deras bidrag, svältkatastrofen i Afrika, jordbävningen i Turkiet och Syrien för att inte nämna kriget i Ukraina. I åratal har deras annonser varit tydlig och klart med vad dessa organisationer avsåg att hjälpa till och vad allmänhetens ekonomiska bidrag skulle gå till. I år var det ett stort svart håll, alla pratade om barn i behov av hjälp, om vardagen som inte finns mer, inte ett enda ord som kunde kopplas till folkmordet i Palestina, Gaza, och de hundratusentals människor som svälter där.

Ja, dessa välgörenhetsorganisationer kommer att hjälpa där, men det ska inte nämnas och framförallt ordet palestinier ska inte ens uttalas.

Hur tänker man när man ignorerar och tystar ner ett folks existens och lidande samtidigt som de vill hjälpa dem?

En av de viktiga delarna i den folkmordsmisstänkta apartheidstaten Israels förintelse krig mot palestinierna är just det att förneka deras existens. Det ska inte talas om palestinier för att inte nämna att ord som folkmord, flyktingar, svält och många andra är bannlysta hos ledande medier runt om i världen efter krav från de starka sionistiska lobbyerna. De riktlinjerna som avslöjades i New York Times om hur man ska rapportera Israels folkmord i Palestina används till punkt och prick over hela Europa, även i Sverige.

I ett demokratiskt, öppet samhälle finns eller ska det finnas utrymme att kunna uttala sig fritt men i det ”demokratiska” samtiden som Europa lever i finns det inte utrymme att tala fritt. Tänk bara på de arga reaktioner från svenskar politiker när Amnesty publicerade sin rapport och kallade folkmord för folkmord, det fanns till och med inslag som uppmanade att straffa Amnesty för att den vågade säga vad som verkligen händer i Palestina.

Så, när välgörenhetsorganisationer och samfund uppmanar allmänheten att hjälpa till de behövande och använder sig av omskrivningar, bilder som inte visar det som händer idag, och tystar fullständigt ner ett folks existens och lidande kan man inte komma ifrån om att dra slutsatsen att dessa välgörenhetsorganisationer och samfund stödjer den folkmordsmisstänkta apartheidstaten Israels förintelse av det palestinska folket när de följer just det de vill, att förneka det palestinska folks existens och lidande. Det spelar inte någon roll att de kommer att använda donationerna för att hjälpa de ”behövande” i Gaza, när de ställer sig på deras förtryckares sida genom att inte erkänna palestiniernas existens.

Så rätt men ändå så fel, man kan inte hävda att man har en moralisk grund att stå på när man inte skiljer mellan rätt och fel utifrån de grundläggande principer som finns i den internationella rätten och religionen. Man kan inte hävda att man är ”fredlig” till skillnad av andra religioner när man med sin tystnad stöder det våldet som drabbar palestinierna.

2025 är bara 15 dagar gammal, vi vill tro att det goda finns kvar i de flesta människor, vi kan inte rädda de över 46 000 palestinier som har dött i Gaza men vi kan fortfarande hjälp de som svälter och lider där, men framförallt måste vi ”se” dem och prata om dem som de människor de är annars har vi accepterat sionisternas beteckning på palestinierna, ”mänskliga djur”.