Ahmed Asmar – Middle East Monitor

 

 

I det komplexa landskapet av internationell politik utgör principiell konsekvens ofta grunden för en ledares moraliska auktoritet. För Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, som har positionerat sig själv och sin konflikt med Ryssland som ett heroiskt försvar av suveränitet mot aggression, har den senaste utvecklingen blottlagt vad många uppfattar som en slående inkonsekvens. Genom att stödja den amerikansk-israeliska aggressionen mot Iran har Zelenskyj förstärkt intrycket att hans engagemang för internationell rätt och mänskliga rättigheter är villkorat – åberopas när det stöder hans berättelse, men åsidosätts när det strider mot hans västerländska anhängares prioriteringar, och även om dessa prioriteringar är starkt aggressiva och av imperialistisk natur.

 

En hyllning till aggression och mord

När USA och Israel inledde gemensamma attacker mot iranska mål den 28 februari – en operation som resulterade i Irans högsta ledares, ayatolla Ali Khameneis, död – stod det internationella samfundet inför en dramatisk eskalering. Medan flera regeringar uppmanade till återhållsamhet och varnade för regional destabilisering, valde Zelenskyj att alliera sig starkt med Washington och Tel Aviv. Han framställde offentligt utvecklingen som en möjlighet till ”förändring” i Iran och berömde vad han beskrev som amerikansk ”beslutsamhet”.

I sitt tal den 1 mars betonade Zelenskyj att sådan beslutsamhet försvagar ”globala brottslingar”, ett språkbruk som tycktes legitimera och rättfärdiga den bredare militära aktionen mot en suverän stat – Iran. Ukrainas utrikesministerium upprepade också denna ståndpunkt och försvarade och rättfärdigade attackerna genom att anta den amerikanska administrationens och Israels påståenden mot Iran.

Detta stöd är särskilt slående med tanke på Zelenskyjs egen förlitan på principerna om suveränitet och icke-aggression när han fördömde Rysslands handlingar i Ukraina. Hans politiska legitimitet vilar starkt på att framställa Ukraina som ett offer för en olaglig invasion. Ändå tycktes han i detta fall stödja användningen av våld mot en annan suverän stat när det utfördes av hans strategiska partners.

Lika anmärkningsvärd var hans tystnad om den rapporterade dödsoffren bland civila i Iran. Enligt medierapporter och officiella iranska uttalanden drabbade den första vågen av amerikansk-israeliska attacker flera civila platser, inklusive en flickskola – Minab-skolans massaker, vilket resulterade i att 165 offer dog, mestadels skolflickor och lärare. Dessa rapporterade incidenter fick dock inget erkännande i hans uttalanden. Det fanns inga uppmaningar till återhållsamhet, inga uttryck för oro för icke-stridandes död och inget åberopande av humanitära normer – ett språkbruk som har varit framträdande i hans vädjanden angående Ukraina.

För en ledare som utformar sin egen kamp i universella moraliska termer inbjuder denna asymmetri till granskning. Kritiker menar att en sådan selektiv tillämpning av principer återspeglar geopolitisk anpassning snarare än konsekvent efterlevnad av internationella normer och värderingar.

Inte bara inom aggressionen mot Iran, utan även inom den palestinska kontexten.

Detta mönster av anpassning på bekostnad av moralisk konsekvens är inte nytt. Det har varit tydligt sedan de tidigaste dagarna av Israels krig mot Gaza. När Israel inledde sin blodiga och destruktiva militära kampanj i oktober 2023 uttryckte Zelenskyj snabbt sitt stöd för Israel och bekräftade Ukrainas solidaritet med en stat vars militära operationer skulle resultera i massiva palestinska offer, inklusive ett stort antal kvinnor och barn.

Genom att ignorera verkligheten i den decennielånga konflikten har Zelenskyj konsekvent framställt den israelisk-palestinska frågan genom linsen av ett ”krig mot terrorismen”, vilket i stor utsträckning berövat den dess historiska och juridiska sammanhang. Denna inramning bidrog till att delegitimera palestinsk kamp och motstånd samtidigt som diskussionen om Israels kränkningar och skyldigheter enligt internationell rätt minimerades.

Ett tydligt exempel var publiceringen av en video från Ukrainas väpnade styrkor som porträtterade både Israel och Ukraina som krigförande till försvar för ”civilisationen” – en djupt kolonial berättelse som positionerar vissa folk som civiliserade och andra som barbariska hot som ska elimineras.

 

Den imperialistiska klubben: där Zelenskyj söker medlemskap

Sammantaget pekar Zelenskyjs ståndpunkter om Iran och Palestina på en bredare strategisk inriktning. Trots retorik inriktad på suveränitet och rättvisa, tyder hans utrikespolitiska hållning på en stark önskan att integrera Ukraina i västerländska geopolitiska strukturer oavsett vad de begår eller vilka kränkningar de gör, snarare än att sträva efter en mer balanserad strategi som strikt grundar sig på universella rättsprinciper.

Genom att nära alliera sig med amerikanska och israeliska militära handlingar skickar Zelenskyj en tydlig signal till västerländska imperialistiska huvudstäder att han ansluter sig till deras strategiska världsbild – en där principen om suveränitet tillämpas selektivt, beviljas allierade men ignoreras när den står i vägen för imperialistiska intressen.

Zelenskyjs stöd för den amerikansk-israeliska aggressionen mot Iran, i kombination med hans tidiga och orubbliga stöd för Israels krig mot Gaza, ger bilden av en ledare vars värderingar verkar formas mindre av universella normer och mer av geopolitiska ändamålsenligheter.

Genom att hylla mordet på en utländsk ledare för en suverän stat och tiga om rapporterade civila offer när de involverar hans allierade, har han förrått inte bara offren för dessa attacker utan själva den sak han påstår sig representera. I sin brådska att gå med i den imperialistiska klubben har Zelenskyj övergett den moraliska höga grunden – och med den, alla anspråk på konsekvent, principfast ledarskap.

 

 

Original text: Between Palestine and Iran… Zelensky reveals his inconsistent values and alignment with imperialist policies