Kärlek och böner, indisk berättelse

Anonym

 

En man närmade sig filosofen Ramanuja och frågade:

– Visa mig vägen till Gud!

– Har du någonsin blivit kär i någon? Frågade Ramanuja.

– Förälska mig? Vad är det som den store läraren menar med det? Jag lovade mig själv att aldrig närma mig en kvinna, jag flyr dem som en som försöker fly från en sjukdom. Jag tittar inte ens på dem. När jag de går förbi, blundar jag.

– Försök att gå tillbaka till ditt förflutna och försök upptäcka om någonsin, i hela ditt liv, fanns det ett ögonblick av passion som lämnade din kropp och själ full av eld.

– Jag kom hit för att lära mig att be och inte för att lära mig att bli kär i en kvinna. Jag vill bli vägled till Gud, och ni insisterar på att ta mig till denna världs njutningar. Jag förstår inte vad ni vill undervisa mig om.

Ramanuja var tyst i några minuter och till slut sade:

Jag kan inte hjälpa dig. Om du aldrig haft någon erfarenhet av kärlek, kommer du aldrig att få uppleva en böns frid. Så, gå tillbaka till din stad, bli kär, och kom tillbaka till mig bara när din själ är full av lyckliga stunder.

Endast en person som förstår kärleken kan förstå innebörden av bönen. Eftersom kärlek för någon är en bön riktad till universums hjärta, en bön som Gud placerade i händerna på varje människa som en gudomlig gåva.