Farid Stambouli – Participation et Spiritualité Musulmanes (PSM)

 

Internationella valutafonden (IMF) presenteras ofta som enbart en hjälporganisation för länder i kris. En neutral, teknokratisk aktör som kommit för att rädda kämpande ekonomier. Men bakom denna bild av en ”välvillig bankir” finns en global mekanism av social ingenjörskonst, som långsamt förändrar länder, deras kulturer och deras värderingar – ofta utan att folket själva är medvetet om det.

 

Bistånd som förändrar allt

När ett land inte längre kan betala tillbaka sina skulder eller stabilisera sin valuta vänder det sig till IMF. På ytan erbjuder institutionen en hjälpande hand: ett lån, en återhämtningsplan, en strimma av hopp. Men detta stöd har ett pris.

I gengäld kräver IMF ”strukturreformer”: minskning av subventioner på basvaror, privatisering av offentliga tjänster, fullständig öppning av marknader för multinationella företag, ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och en omorientering av utbildningen mot ”konkurrenskraft”.

Detta är ekonomiska beslut, förvisso, men deras konsekvenser är djupt mänskliga.

 

När siffror ersätter ansikten

På IMF:s språkbruk talar man om ”tillväxt”, ”underskottsminskning” och ”liberalisering”.

Men i praktiken översätts dessa ord annorlunda: familjer som inte längre har råd med subventionerat bröd, sjuka som utestängs från ett sjukvårdssystem som har blivit avgiftsbaserat, unga akademiker som utbildas för en marknad som avvisar dem.

Små i taget tar en ny logik fäste: en där ekonomin blir målet, inte medlet. Värdet av ett samhälle mäts i dess bruttonationalprodukt, inte i kvaliteten på dess solidaritet. Och denna tysta omvändning av prioriteringar förändrar själva nationernas själ.

 

IMF, en missionär för den liberala modellen

IMF påtvingar inte en religion, men sprider en världsbild: en där individen står i centrum, prestation blir en dygd och framgång mäts i siffror. Denna modell, född i ett sekulariserat västerländskt sammanhang, exporteras sedan till samhällen där livet vilade på andra grunder: gemenskap, blygsamhet, delning, transcendens.

Under täckmantel av ekonomisk effektivitet ersätter IMF gradvis samhällenas andliga ramverk med ett marknadsdrivet. ”Gott” blir ”lönsamt”, ”ont” blir ”ineffektivt”.

 

När solidaritet blir en kostnad

Enligt IMF:s logik måste staten ”minska sina utgifter”. Men bland dessa ”utgifter” finns sociala välfärdsprogram, stöd till de fattigaste och gratis tjänster. Med andra ord, det som i ett islamiskt perspektiv representerar själva essensen av rättvisa och barmhärtighet.

Koranen lär oss: Allt det goda ni ger är för ert eget bästa, såvida ni ger det enbart för att vinna Guds välbehag. (Koranen 2:272)

Ändå är utgifter i IMF:s paradigm inte längre en andlig handling, utan ett redovisningsfel. Fattigdom blir en ”risk”, inte ett broderligt ansvar. Zakat, sadaqa (allmosor) och waqfs (1) – grundpelare i en hjärtats ekonomi – åsidosätts i den officiella modellen till förmån för vinstmotivet.

 

En tyst förlust: själarnas förvandling

Det som förändras i ett land som utsätts för ett IMF-program är inte bara budgetsiffrorna, utan hur dess invånare ser på varandra.

Där broderskap en gång regerade, lärs nu konkurrens ut. Där man såg en broder som hjälpte, ser man en ”ekonomisk börda”. Där tron ​​vägledde beslut, regerar nu lönsamhet.

Denna förändring är subtil, nästan osynlig. Men den formar i slutändan generationer för vilka bön är individuell, solidaritet valfri och tro förpassad till den privata sfären.

 

Återgång till en hjärtats ekonomi

Islam har aldrig ignorerat ekonomiska realiteter. Men den satte dem alltid tillbaka på sin rätta plats: i mänsklighetens tjänst, inte över den. Rättvisa, måttfullhet och medkänsla är de tre pelarna i en balans som globala institutioner har glömt.

”… och stör inte ordningen på jorden och sprid inte sedligt fördärv; Gud är inte vän av dem som stör ordningen på jorden och fördärvar sederna.” (Koranen 28:77)

Det handlar därför inte om att förkasta IMF eller modern ekonomi, utan om att återupptäcka vår inre kompass: den som sätter hjärtat före räkenskaper, tjänst före vinst och Gud före skuld.

 

Återuppbyggnad utan att förlora oss själva

Vissa länder kommer ut ur IMF-program med en mer ”stabil” ekonomi, men en djupt skadad social struktur. För man kan reparera vägar, banker och balansräkningar, samtidigt som man förstör de band, värderingar och den tro som höll samhället samman.

Sann utveckling är inte det som berikar landet, utan det som bevarar dess folks själ. Och det är här utmaningen ligger för de troende: att påminna människor, genom ord och handling, om att det finns ett annat sätt att leva där ekonomin förblir på sin rätta plats – ett verktygs, inte en guds.

 

Och ändå består hoppet

För djupt inom varje människa bor ett ljus som ingenting kan släcka: fitra, den ursprungliga naturen som Gud placerade i mänsklighetens hjärta, den medfödda. Den kan täckas över, försvagas, vila – men aldrig raderas. Med varje födelse och återfödelse finns den där, ren, orörd, och gör uppror mot alla former av underkastelse till något annat än Skaparen.

Denna fitra finner alltid situationen onormal i en värld som försöker utplåna mänskligheten eller underkasta den moderna avgudar. Och vågorna av solidaritet, broderskap och kärlek får den att resonera på nytt, i harmoni med mänsklighetens ädlaste aspekter.

Den yttre miljön, formad idag av hungriga och omättliga egon, gör kolossala ansträngningar för att hålla mänskligheten fångad i en världsbild som motsäger dess inre jag. Men ett minimum av medvetenhet, lite ansträngning, lite motstånd, precis där vi är, är tillräckligt för att väcka denna fitra och låta den lysa fullt ut.

Det är här vårt ansvar ligger: att göra motstånd utan hat, att arbeta utan förtvivlan och att outtröttligt väcka denna gudomliga andedräkt som förr eller senare kommer att återta sin rättmätiga plats.

 

 

(1) Waqf är handlingen att placera en lönsam tillgång i förtroende (deponera ett dödsbo) av en ägare som behåller fullt ägande av den, och därmed förhindrar dess användning av dem själva eller någon annan. Vinsten från denna deposition-tillgång används till ett välgörenhetsprojekt för att uppnå Guds, den Högstes, välbehag.