Kamel Kabtane – Saphirnews

Den 27 januari samlades världen för att fira befrielsen av Auschwitzlägret. För 80 år sedan upptäckte mänskligheten den absoluta fasan: miljontals kvinnor, män och barn förföljdes, svältes, brändes, gasades och utrotades, helt enkelt för att de var judar. Auschwitz är namnet på det outsägliga. Detta är namnet på ett statligt brott, på hat som tagits till dess paroxysm. Detta minne är inte bara en plikt, utan också en uppmaning att aldrig upprepa det förflutnas misstag.

Att komma ihåg är ett krav. Att glömma förbereder alltid ondskans återkomst. Idag ser man denna gift på mångas ansikten. Antisemitismen, liksom islamofobin som är utbredd i vårt land, är två sidor av samma avvisningsmynt. Detta hat, som vi måste bekämpa hårt, splittrar vårt samhälle, splittrar våra gemenskap och öppnar vägen för de värsta övergreppen.

Men minnet kan inte reduceras till en enkel minneshandling. Den måste belysa nuet, styra våra handlingar och våra val. När vi firar detta 80-årsjubileum, hur kan vi inte höra ekot av nuvarande lidande? Hur kan vi inte tänka på de oskyldiga människor som än idag betalar det höga priset för våld och avvisning?

Glöm aldrig lärdomarna från det förflutna, men ge aldrig upp hoppet om en bättre framtid.

Kriget i Ukraina, som härjar landet och sliter isär oskyldiga liv, är en smärtsam påminnelse om att hat och krig inte har några gränser. Men hur kan vi inte också se, i det aktuella sammanhanget, hur brådskande situationen i Gaza är? När en bräcklig vapenvila har förklarats, fängelsedörrar öppnas och oskyldiga människor friges, måste vi ta detta ögonblick som en strimma av hopp. En vapenvila är en möjlighet, hur bräcklig den än är, att pausa och reflektera över behovet av en rättvis och varaktig fred. De barn, kvinnor och män som befrias från sin fångenskap är symboler för denna strimma av hopp, som det är upp till oss att ge näring till och få till att växa.

Detta ögonblick får inte bara vara en paus, det måste vara ett steg mot att bygga sann fred. En fred som inte nöjer sig med en enkel vapenvila, men som öppnar vägen till försoning, till fredlig samexistens baserad på rättvisa och varje människas värdighet. Fred är inte bara en from önskan, det är ett djärvt val, en kamp som ska föras dag efter dag, för att bygga en framtid utan hat, utan krig.

Det är i detta perspektiv som vi uppmanar till handling: glöm aldrig lärdomarna från det förflutna, men ge aldrig upp hoppet om en bättre framtid. Låt aldrig hat eller likgiltighet invadera vårt samhälle. Sluta aldrig kämpa för fred, värdighet och rättvisa, inte bara till minne av Auschwitzs offer, utan också för dem som fortfarande lider idag, som i Gaza.

Kamel Kabtane är rektor för den stora moskén i Lyon och ordförande för rådet för moskéerna i Rhone (CMR).