En parodi på den arabiska familjen

Brigitte Vasallo – Perder el Norte

 

Min vän Mohamed Morabet berättade för mig om en serie i Youtube som lämnade mig fascinerad. Middle Eastern Family är en underbar komedi om en galen arabisk familj med alla klichéer och klyschor … men beskriven inifrån. Den 20-årige son är rappare och bryr sig om vad alla 20-åringar bryr sig om, flickor och fester. Den lilla syster, nästan tonårig, som spionerar sin äldre brors kärlekssamtal för att skvallra. Fadern är en lugn man som har varit ”gift med mamman i cirka hundra år” och har kommit fram om att för att överleva alla äktenskapliga bråk, det bästa är att föreställa sig en stor skål med hummus, medan regnet faller. Men bäst av allt är mamman, kraftfull, högljudd, lynnig och fascinerande, genomsyrad av en religiositet som matas av kitsch TV serier och ett universellt begrepp för Haram (förbjudet) även det kitsch, absolut surrealistiskt och dramatiskt, för henne är haram Skype, pop-ups i Internet, skräpmat och allt som kommer i hennes väg.

Handlingen i det första kapitlet kunde inte vara bättre, mor och son tittar på en koranisk tvålopera (ja, det finns det). Den glada mamman hoppas att regissören visar ansiktet av Fatima (dotter till profeten Muhammed), men den ultra-ortodoxa regissören har bestämt sig på att täcka skådespelerskas ansikte med pixel störningar till moderns förtret. Då börjar en kamp mellan mor och son som avslutas med ett slag med mammans sandaler (en klassisk gest av arabisk-moderskärleken) och som löses av själva Gud som skickar till dem ett straff, de utbytte kropparna. Mamman kommer in i rapparens kropp och den stackars rappare blir instoppad i en gilaba och hijab!

Helt absurt (mamman förbjuder sonen att kissa genom hennes kropp eftersom hon anser att det är haram!), serien gör sig av med otaliga fördomar: att man inte kan göra parodi med islam, att arabiska familjer är nästan lika som marsborna, att en kvinna med hijab är en stackars undergiven kvinna, att en arabisk far är en våldsam man och så vidare.

Just nu är det på engelska, utan undertexter. Men även så det är värt att ta en titt och bli överraskad av denna skäggiga mor och den förvirrade sonen, den kissgalen far och den dansande dottern. Parodi, ja, men sann parodi som livet självt.

(Tack Mohamed för denna pärla!)