Ramzy Baroud – The Palestine Chronicle

Israels allierade världen över kämpar desperat för att hjälpa Tel Aviv att återupprätta en övertygande berättelse, inte bara om folkmordet i Gaza, utan hela arvet av israelisk kolonialism i Palestina och Mellanöstern.

Den perfekta lilla berättelsen, byggd på myter och rena påhitt – den om en liten nation som kämpar för överlevnad bland ”horder av araber och muslimer” – kollapsar snabbt. Det var en lögn från början, men folkmordet i Gaza har gjort det fullständigt oförsvarbart.

De hjärtskärande detaljerna om det israeliska folkmordet i Gaza var mer än tillräckligt för att människor globalt skulle ifrågasätta den sionistiska berättelsen, särskilt den rasistiska västerländska tropen ”villan i djungeln” som Israel använder för att beskriva sin existens bland den koloniserade befolkningen.

Inte bara har människor över hela världen, utan även amerikaner, beslutsamt vänt sig mot Israel. Det som började som en alarmerande trend – ur israelisk synvinkel, naturligtvis – är nu den obestridliga nya verkligheten. Nationella opinionsundersökningar visar att stödet för palestinier bland vuxna i USA har ökat, där 33 % nu säger att de sympatiserar mer med palestinierna – den högsta siffran hittills och en ökning med sex procentenheter från förra året.

Till och med den en gång orubbliga pro-israeliska majoriteten bland republikaner mjuknar till förmån för palestinier, där 35 % av republikanerna förespråkar en oberoende palestinsk stat, en betydande ökning från 27 % år 2024, vilket visar en tydlig förskjutning inom ett segment av den republikanska basen.

Den israeliska regeringen kämpar nu med alla resurser som står till dess förfogande för att dominera informationskriget. Den fokuserar på att injicera beräknade israeliska lögner i diskursen och aggressivt blockera den palestinska synpunkten.

De senaste rapporterna om en israelisk kampanj för att vinna sociala medier genom att bevilja miljontals dollar till TikTok och andra influencers på sociala medier är bara en bråkdel av en massiv, samordnad kampanj.

Kriget är multifrontalt. Den 4 november avslöjade nyhetsrapporter att Wikipedias medgrundare Jimmy Wales personligen ingrep för att blockera redigeringsåtkomst till sidan tillägnad folkmordet i Gaza. Han hävdade att sidan inte uppfyller företagets ”höga standarder” och ”behöver omedelbar uppmärksamhet”. Enligt Wales kräver just den sidan ett ”neutralt tillvägagångssätt” – vilket i praktiken innebär att uppenbar censur krävs för att förhindra att folkmordet korrekt beskrivs som den ”pågående avsiktliga och systematiska förstörelsen av det palestinska folket”.

Israel har länge varit besatt av att kontrollera narrativet på Wikipedia, en strategi som föregick det nuvarande folkmordet i Gaza. Rapporter som går tillbaka till 2010 bekräftar att israeliska grupper etablerade specifika utbildningar i ”sionistisk redigering” för Wikipedia-redaktörer, med det uttryckliga målet att injicera statsanpassat innehåll och forma viktiga historiska och politiska inlägg.

Censurkampanjen mot palestinier och pro-palestinska röster är lika gammal som media själva. Från allra första början har mainstream-medier i väst strukturellt varit i linje med företags agendor som naturligt är allierade med pengar och makt; därav den framträdande israeliska synen och den nästan fullständiga utraderingen av det palestinska perspektivet.

För flera år sedan började Israel dock inse den existentiella faran med digitala medier, särskilt de öppna ytorna i sociala medier som gjorde det möjligt för vanliga individer att bli oberoende innehållsskapare. Censuren tog dock en ful och genomgripande vändning under folkmordet, där även användningen av ord som ”Gaza”, ”Palestina”, än mindre ”folkmord”, skulle resultera i skuggförbud eller direkt stängning av konton.

Faktum är att YouTube, som tidigare var känt för att vara mindre strängt i censureringen av pro-palestinska röster än META, helt nyligen stängde ner kontona för tre stora palestinska människorättsorganisationer (Al-Haq, Al Mezan Center for Human Rights och Palestinian Centre for Human Rights) och raderade mer än 700 videor med viktiga bilder som dokumenterade israeliska brott mot internationell rätt.

Tyvärr, men inte förvånande, är inte en enda etablerad social medieplattform oskyldig till att censurera någon kritik av Israel. Det blir därför en daglig praxis att hänvisningar till Palestina, folkmordet i Gaza och liknande måste skrivas i kodat språk, där till exempel den palestinska flaggan skulle ersättas med en bild av en vattenmelon.

Många pro-palestinska aktivister lyfter nu fram den direkta medverkan som västerländska medier, särskilt i Storbritannien, har i att försöka vitmåla våldtäktsanklagelserna mot israeliska soldater. I stället för att använda det otvetydiga ordet ”våldtäkt” hänvisar etablerade medier till de fruktansvärda Sde Teiman-episoderna enbart som ”övergrepp”. Medan israeliska politiker och andra krigsförbrytare öppet hyllar de så kallade ”övergreppen” och våldtäktsmännen som nationella hjältar, vägrar fortfarande brittiska och franska etablerade medier att acceptera att den utbredda tortyren, våldtäkten och misshandeln av palestinier är en del av en centraliserad, systematisk agenda, inte bara individuella ”övergrepp”.

Jämför detta med den omfattande, sensationslystna bevakningen av påstådda ”massvåldtäkter” av palestinier i södra Israel den 7 oktober – trots att ingen oberoende utredning någonsin genomfördes och att påståendena gjordes av den israeliska armén utan trovärdiga bevis.

Detta är dock inte bara partiskhet och hyckleri, utan direkt medverkan, vilket framgår av Gazatribunalets slutgiltiga uttalande den 26 oktober 2025. ”Juryn finner en rad icke-statliga aktörer vara delaktiga i folkmord”, löd domen, inklusive ”partisk medierapportering i väst om Palestina och underrapportering av israeliska brott”.

Den slutliga uppgörelsen utspelar sig i informations krigszonen. De kommande månaderna och åren markerar den mest kritiska kampen för sanningen i konfliktens historia. Israel, som förlitar sig på censur, hot och påhittat samtycke, kommer att använda alla metoder för att säkra en seger. För palestinier och alla som förespråkar rättvisa är denna kamp för historien lika betydelsefull som själva folkmordet. Israel får inte tillåtas att sanera sin image, eftersom polering av folkmord garanterar att det upprepas.

Original text: The Final Reckoning: Israel’s Last-Ditch Battle to Win the Media War