I detta kapitel kommer vi att diskutera avlägsnandet av den materiella orenheten och lämnar för ett senare tillfälle
beskrivning av tvagning som tar bort immateriella orenheter.

Najasa (orenheten) försvinner i något av dessa fall

1. Den avlägsnas med vatten Tahur (rent och renande), och det är inte tillräckligt med vatten Tahir (rent vatten).
   Skillnaden mellan dem kommer vi att förklara inshAllah, i avsnitten om klassificeringen av vattentyper. Emellertid,
   enligt Hanafi skolan, avlägsnar både vatten Tahur som vatten Tahir föroreningen, liksom rena vätskor (såsom vinäger
   eller rosvatten).

   Det sätt på vilket man ta bort föroreningen från en förorenad plats förklaras i detalj av de olika lag skolorna
   (madzaahib):

   Hanafi:

   Kläder som har förorenats av en oren ämne, renas om man tvättar det även om man bara sköljer av det med vattnet om
   ämnet försvinner och blir inte synlig, förutsatt att hela plagg sköljs av rinnande vatten. Men om den tvättas i en
   behållare, behövs det tre omgångar och varje gång ska man pressa bort vatten.

   Om kläderna är färgat med en substans förorenad av något orent, kan den renas genom att tvätta och pressa bort
   vatten, även om färgen förblir kvar på tyget. Renheten påverkas inte på något sätt av förorenings spår på tyget
   (fläcken eller lukt) om det är svårt att ta bort dessa (svårigheten ligger i att man behöver använda något annat än
   vatten för att avlägsna dessa fläckar, som tvål till exempel).

   Till samma övervägande kan läggas till fallet när man färgar håret med ett medel (henna) som har varit i kontakt med
   en oren substans. Man tvättar det som har färgats tills vattnet rinner rent. Detsamma gäller tatueringar, när man
   använder nålar och blod kommer ut och ett färgämne tillsätts. Det sistnämnda förorenas av blodet, och huden renas
   genom att tvätta den tills vattnet rinner utan färgämne eller blod, även om huden har fortfarande tatueringen.

   Detta gäller i fråga om synliga orena ämne. Den osynliga försvinner efter att ha tvättat den området som har
   smutsats ner tills man är säker på att smutsen försvunnit. Den som känner sig osäker bör veta att det räcker med tre
   tvättar och att efter varje tvätt pressa bort (centrifugera) vattnet.

   När det gäller mark eller golv som har fått på sig smuts, blir den renat om man häller vatten över det tre gånger
   och sedan torkas med en ren trasa efter varje tillfälle. Om mängden vatten är tillräcklig och efter att man har häll
   det inte finns några spår av smuts, är platsen renad redan första gången. Jorden renas när den blir torr, och inte
   behöver renas.

   När det gäller kroppen, den renas när man tvättar den och när det synliga ämnet försvinner. I fråga om osynligt ämne,
   renas kroppen när man är säker på att ämnet har försvunnit (i varje fall räcker det med tre tvättar, dvs. att man
   sköljer med vatten tre gånger).

   När det gäller behållare eller förpackningar, som kan vara av lera, trä eller metall, de renas med eld, ristningar,
   rengöring och tvätt. Om en behållare är av lera eller metall och i dess tillverkning har blandats med något orent,
   de renas när man passerar dem genom eld (om förorening sker efter tillverkningen, de renas genom att tvättas).
   Instrumenten gjorda av trä skall renas med ristningarna och om föroreningen kommer efter det, då räcker med tvätt.
   Om behållaren är av metall, och om ytan är slät, de kan renas med en ren trasa. Om ytan inte är jämn, bör de tvättas.

   När det gäller vätskor såsom olja eller smör som har drabbats av en förorening renas de genom att hälla på dem lite
   vatten tre gånger och sedan tas det bort (det kan göras på följande sätt, man placerar dem i en behållare med
   öppningar som täcks, man häller i vatten, olja och smör stiger och då öppnar man öppningarna så att vatten rinner
   ut). Om de har stelnat, skär man bort det drabbade delen. Honung får samma behandling.

   Vatten renar vattnet. Det vill säga om det finns vatten i en behållare som blandas med eventuella föroreningar, det
   räcker med att hälla i mer vatten tills den svämmar över. Detta är tillräckligt.

   Hanafi har andra sätt att rena saker. ”Dalk” eller gnidning, som innebär att gnugga med jorden eller golvet
   föremålet som har förorenats. Det finns också ”hatt”, som innebär att gnugga bort smutsen med handen eller med en
   pinne. Båda formerna används för att avlägsna, till exempel smuts vidhäftade till skorna. ”Mash” är att rengöra
   försiktig ömtåliga ytor, antingen med handflatan eller en trasa, detta gäller sår eller polerade ytor (speglar,
   glas, metaller).

   Det renar också solexponering tills föroreningen är torr, detta gäller till exempel jord, gräs eller träd (det
   gäller inte mattor som ska tvättas om de förorenas, det räcker inte med solexponering ). Marken och jorden blir
   därför renat med solexponering, och man kan utföra salat i dem när det är torrt, men de kan inte användas för att
   göra Tayammum. Salat kräver helt enkelt en ren plats, men Tayammum bör ske med ren och renande jord. Det renar också
   ”Fark”, som innebär att gnugga med händerna, som man gör med smutsiga vävnader tills fläcken försvinner (detta kan
   göras om fläcken är torr, annars ska den tvättas).

   Maliki:

   Tahur vatten renar den plats där finns fast en förorening, och det räcker med att skölja över med vatten en enda
   gång om vattnet som används är ren (eller om det är blandat med smuts men som är rena). Det finns ett krav att
   orenhetens smak ska försvinna, även om det är svårt (om smaken finns kvar innebär, enligt Maliki skolan, att
   föroreningen är fortfarande kvar). Ett annat krav är att också fläckar och lukt ska försvinna, om det inte är svårt
   att ta bort det (om det är svårt som i fallet med något som har färgats med en substans blandad med något orent,
   anser man att föremålet är rent efter att ha tvättats).

   För kläder, mattor eller sandaler som man är osäkert på att de har förorenats, ska man helt enkelt spraya dem med
   vatten (även om en ordentlig tvätt är lämpligast). Kroppen och marken ska tvättas i dessa fall, det räcker inte med
   att spraya dem med vatten. Vätskor som olja, smält smör och honung är orena om de blir förorenade utan möjlighet att
   rena dem.

   Hanbali:

   Att tvätta med vatten Tahur, allt som inte är mark eller jord (eller liknande) innebär att tvätta sju gånger den
   förorenade objekt så att den inte finns kvar efter den sjunde tvätten varken färg, smak eller lukt.

   Om föroreningen kommer från en hund, en gris, eller något som kommer från dem, måste man lägga då, till en av de sju
   tvättar, tahur jord eller tvål eller liknande ämne (det är att föredra att blandningen görs vid första tvätten). Om
   smutsen kvarstår, fortsätter man att tvätta den förorenade objekt tills alla spår försvinner (om färg eller lukt
   eller båda två fortsätter trots alla tvätt, blir objektet ren, det accepteras också även om smaken kvarstår).

   Vävnaden som har absorberat en förorening måste pressas och dräneras efter varje tvätt (så länge man inte förstör
   det). För objekt som inte absorberar (som behållare) är det tillräckligt med att skölja dem sju gånger och låta
   vattnet rinna av sig själv efter varje sköljning. Ett objekt som absorberar orenhet men kan inte pressas ska man
   helt enkelt skölja och skaka den och tillåta vatten att torka efter varje tvätt.

   För att rena golvet, marken, stenar och liknande ska man hälla över dem tillräckligt med vatten tills inga
   föroreningar finns kvar.

   Det som förorenats av ett spädbarns kiss, avföring eller uppkastningar ska rengöras genom att skölja den delen som
   har påverkats, även om den inte försvinner.

   Shafi:

   För att rena något som påverkas av en stark och allvarlig förorening, som det som kommer från en hund, en gris eller
   det som kommer från dem, ska man tvätta sju gånger den förorenade objekt och en av dessa tvättar ska göras med en
   blandning med tahur jord.

   För att avlägsna en lätt förorening ska man spraya med vatten det förorenade föremålet så att vattnet täcker hela
   det orena område. En lätt förorening är kiss från ett spädbarn.

   När det gäller en genomsnittlig förorening, som är all annat, är det viktig att komma ihåg att shafi skolan delar
   upp detta i två, hukmía, det som saknar kropp, och ainia, en substans som har kropp lukt och färg. För att rengöra
   en hukmia förorening ska man hälla vatten på den, om så bara en gång. Detsamma gäller ainia föroreningen, förutsatt
   att substans kropp försvinner (oavsett deras egenskaper, med undantag från smaken som måste försvinna, om inte,
   anses objektet fortfarande oren även om man kan ursäkta det).

   Sättet att rena jord eller golv som förorenats av en genomsnittlig förorening, som vin eller kiss, innebär att
   blötta med mycket vatten den smutsiga platsen tills den absorberas. Om den orena substansen är tillräckligt fast ska
   den avlägsnas, om den inte lämnat en fläck på marken, i så fall måste man hälla vatten på det senare.

2. Den orena karaktären av en substans försvinner, utan att behövas någon avsikt, när den förvandlas till något
   rent, som när vinet förvandlas till vinäger, eller en gasells blod till mysk, eller när den orena substansen bränns,
   även om den senare finns åsikts skillnader mellan skolorna (enligt Hanafi, renar elden alla orena ämne, enligt
   Shafii och Hanbali, är inte så fallet, och askan och rök från något oren är fortfarande oren; enligt Maliki, tar
   elden inte bort föroreningen, men de undantar askan i den mest utbredda uppfattningen bland dem).

   Om döda djurs skinn kan renas med garvning finns det inga detaljerade åsikter i varje skola:

   Hanafi:

   En verklig garvning som den där man använder specifika garvningsämnen eller som resultat av exponering mot solen
   eller luften, renar skinnen på ett dött djur om den tål garvningen, men den blir inte ren om den inte tål det, som
   fallet med ormskinn. Garvningen renar inte skinnen från en gris men det gör det med en hunds.

   Shafii:

   Garvning renar skinnen på ett dött djur om det inte ruttnar sedan. Om den garvas med ett orent ämne, bör den tvättas
   efter för att bli ren. Garvningen renar inte en gris eller hunds skinn. Garvningen renar inte håret, ull eller
   fjäder som finns på skinnen, men det ursäktas om det är inte mycket.

   Maliki:

   De anser att garvning inte renar skinnen, men den rengör den. Därför accepterar de dess användning med undantag på
   gris skinn. Deras åsikt baseras på att när skinnen fortfarande är fuktig inte samlar kroppens förorening, och när
   det är torrt, torrheten skingrar orenheten. När det gäller ull, hår och fjädrar på skinnen är de inte orena eftersom
   de inte är levande och djurets död påverkar dem inte. Åsikten om att garvningen inte är renande är en utbredd
   uppfattning bland malikiter, även om det finns experter bland dem som anser den renande.

   Hanbali:

   De anser inte att garvning renar huden på ett djur, men tillåter dess användning när det är torrt. Ull, hår och
   fjädrar är rena.

3. Vätskor förutom vatten kan inte renas (Hanafi också undantar oljan, smör och honung). Fasta föremål kan renas
   utom de som absorberar förorening, enligt de olika skolors företeckning:

   Maliki:

   Kött som tillagats med orena ämne inte kan renas, men det går att göra om det orena ämne läggs efter tillagning.
   Detsamma gäller för ägg som kokas i en oren substans, kryddade oliver med orena ämne eller lera blandad med oren
   substans före den bränns.

   Hanbali:

   De håller med malikiterna utom i frågan om ägg som kokas i en oren substans, eftersom på grund av hårdhet i deras
   skal, absorberar den inte förorening och kan tvättas. För dem kan inte heller kött som tillagats i en oren substans
   renas.

   Shafii:

   De anser att fasta substanserna som absorberar en förorening kan renas genom att tvättas.

   Hanafi:

   Om det är en behållare, kan den renas. Om det är något som kokas, som till exempel kött, mjöl, mm., kan den inte
   renas om man inte tvättar det före tillagningen.