Ramona Wadi – Middle East Monitor
Sanktioner, som EU anser effektiva när de tillämpas så snabbt mot Ryssland och Iran, har inte samma effekt när det gäller Israel, enligt EU:s utrikespolitiska chef Kaja Kallas. Tillfrågad om EU:s dubbelmoral när det gäller Israel, som EU tillämpar så snabbt mot Ryssland och Iran, svarade Kallas: ”Ett upphävande av associeringsavtalet, kommer det att stoppa expansionen [av israeliska bosättare] på Västbanken? Du vet att det förmodligen inte heller är sant.”
Nej i sig. Sanktioner kommer inte att stoppa Israel från dess koloniala expansion. Men att upphäva Israel från associeringsavtalet mellan EU och Israel är inte tänkt att stoppa bosättningsexpansionen. Vad man borde göra är att stoppa avtalet med motiveringen att Israel inte respekterar mänskliga rättigheter och demokratiska principer, som artikel 2 anger. I verkligheten är även detta resonemang bristfälligt; EU visste att Israel inte hade någon respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer sedan etableringen på etniskt rensat palestinskt territorium. Med utgångspunkt i den historiska verkligheten borde associeringsavtalet mellan EU och Israel aldrig ha antagits.
EU ignorerar emellertid historien och föreställer Israel som en demokrati istället för ett kolonialt företag.
Det är därför artikel 2 finns – den sätter Israel i nivå med demokrati och förväntar sig respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, vilket förväntas av ett demokratiskt land. Demokratier är dock bristfälliga, vilket EU fortsätter att illustrera upprepade gånger, och kolonialismen kommer inte ens i närheten av en demokratisk avvikelse. Det är en olaglighet enligt internationell rätt, vilket gör associeringsavtalet mellan EU och Israel till ett exempel på hur demokrati och kolonialism samverkar mot mänskliga rättigheter och internationell rätt.
Efter illusionen om eldupphör: Varför har Gazas ”dag efter” fortfarande ingen köpare?
Kallas lägger till en ny dimension till den straffrihet som EU förbehåller Israel – han låtsas vara hjälplös inför kolonial bosättningsexpansion och skyller den på begränsningarna i associeringsavtalet mellan EU och Israel. Ingenting förutom att stödja avkolonisering kommer att stoppa bosättningsexpansionen. Det betyder hypotetiskt att EU helt skulle bryta banden med Israel och inta en antikolonial hållning mot Israel.
EU har emellertid investerat i Palestinas försämring, vilket innebär att man också är investerad i Israels koloniala expansion. Så mycket, faktiskt, att man föredrar att låtsas vara diplomatisk hjälplös snarare än att åta sig att avbryta en del av samarbetet mellan EU och Israel.
Om EU bara debatterade att upphäva avtalet under Israels folkmord i Gaza, hur ska man då finna anledning att upphäva det nu, när eldupphörretoriken har större värde än vad som verkligen händer i Gaza – ett långsamt, normaliserat folkmord som EU, liksom resten av det internationella samfundet, kan hantera genom att diskutera kränkningar av mänskliga rättigheter isolerat?
Kallas använder inte bara dubbelmoral. EU förtydligar att när det gäller Israel kommer man inte att vidta några åtgärder för att stoppa kränkningarna av mänskliga rättigheter, inte ens att helt upphäva associeringsavtalet mellan EU och Israel, vilket är lika konkret som det är symboliskt, med tanke på Israels koloniala struktur och EU:s beroende av Israel. Enligt Kallas är det meningslöst att upphäva avtalet om det inte stoppar bosättningsexpansionen. Avkolonisering skulle stoppa bosättningsexpansion eftersom det dekonstruerar kolonialismen. Är EU villigt att dekonstruera kolonialismen och dess roll i att upprätthålla den?
Original text: Is the EU willing to deconstruct colonialism and its role in maintaining it?
