Wendy Díaz – Sound Vision

 

 

”Månaden Ramadan har kommit, en välsignad månad där Allah den Allsmäktige har förpliktat er att fasta. I den öppnas himmelens portar, och i den stängs helvetets portar, och i den fjättras djävlarna, och i den är en natt som är bättre än tusen månader. Således är den som berövas dess goda verkligen berövad.”

Profeten Mohammed, frid och välsignelser vare över honom. (Musnad Ahmad)

Varje år, när månaden Ramadan närmar sig sitt slut, lämnas vi med blandade känslor. Med dess avsked upplever vi ofta känslor av sorg, misslyckande och skuld. Vi känner oss ledsna eftersom barmhärtighetens månad är över, vi känner att vi misslyckades eftersom vi inte genomförde allt som planerat, och vi känner oss skyldiga eftersom vi inte utnyttjade dess många möjligheter att göra gott fullt ut. Dessutom kan vi finna oss besegrade eftersom djävlarna inte längre är fjättrade, och därmed har de full förmåga att spåra ur oss resten av året (som om vi behöver extra ”hjälp”, suck). De sista orden i ovannämnda hadithen ekar i bakhuvudet – ”den som har berövats dess goda är verkligen berövad.” I många kretsar kallar vi detta fenomen för ”post-Ramadan-blues”.

Känner du dig berövad? Om du kan relatera vill jag att du ska veta att du inte är ensam. Jag är där med dig. Speciellt för upptagna mammor kan det verka som ett ouppnåeligt mål att förtjäna Ramadans belöningar. Jag grät vid adhan i Maghrib i år. Medan mina barn jublade och firade att det signalerade början på Eid-högtiden, sjönk jag ner i en huk på mitt köksgolv och höll fast vid Ramadans sista datum. Jag var inte redo för att det skulle ta slut. Varje intonation av böneutropet var en vass kniv som skar in i mitt hjärta. Jag kände så mycket ånger för den tid jag förlorat, sidorna i Koranen som jag inte läste, taraweeh-bönerna jag inte deltog i, iftar middagarna jag inte lagade och de innerliga tahajjud duas jag aldrig gjorde. Jag grät under de senaste tio nätterna då jag inte kunde hålla mig vaken eller då jag inte vaknade i tid för att be något före fajr, och missade värdefulla stunder för bön och till och med suhur måltiden. Med ett aktivt, ammande småbarn i släptåg och tre äldre barn som fastade, kändes det här året som att jag var mer upptagen och mer distraherad än någonsin.

Det tog mig lite tid att samla mig och tänka positivt, men det är sant att det är svårt att göra när vi upplever post-Ramadan-blues och det förvärras av vår vanliga mammaskuld.

Här är fem saker som hjälper dig att övervinna dessa negativa känslor och planera för nästa gång.

 

1. Våra handlingar bedöms utifrån våra avsikter.

Profeten Mohammed, frid och välsignelser vare över honom, sade:

”Handlingar sker enligt avsikter, och alla kommer att få (belöningen för) det som var avsett…” (Bukhari, Muslim)

Jag tror inte att någon praktiserande muslim vid sina sinnens fulla bruk närmar sig Ramadan halvhjärtat. Majoriteten av oss avser att få ut det mesta av denna speciella tid genom fasta och extra tillbedjan. Vi förstår dess betydelse och vi vet att inte alla får uppleva den på grund av sjukdom eller död. Som föräldrar lägger vi ännu större vikt vid att göra den speciell för våra barn genom att dekorera våra hem, vänja dem vid att vakna till suhur, uppmuntra dem att fasta, etc. Därför bör vi erkänna att vi gick in i månaden med goda avsikter och hoppas att Allah kommer att belöna oss för det.

Profeten Mohammed förklarade detta koncept utförligt när han sa: ”Sannerligen, Allah har registrerat goda och dåliga gärningar och Han har klargjort dem. Den som avser att utföra en god gärning men inte gör det, då kommer Allah att registrera det som en fullständig god gärning. Om han avser att göra det och gör det, då kommer Allah den Upphöjde att registrera det som tio goda gärningar upp till sjuhundra gånger så mycket eller ännu mer. Om han avser att göra en dålig gärning och inte gör det, då kommer Allah att registrera för honom en fullständig god gärning. Om han gör det, då kommer Allah att registrera för honom en enda dålig gärning.” (Bukhari)

 

2. Även om vi gjorde det minsta, är det mycket!

Gör en inventering av dina gärningar under månaden. Skapa en lista och bocka av vad du åstadkommit. Här är några exempel på saker du kan ha uppnått:

Fastade du? Klart.

Bad du alla dina fem dagliga böner? Klart.

Vaknade du för suhur? Klart.

Lade du till några extra böner någon gång? Klart.

Har du matat någon fastande person (även din make/maka, förälder eller barn)? Klart.

Har du läst åtminstone lite Koran (på något språk)? Klart.

Inse att även det du tror är ingenting är fortfarande bättre än vad större delen av världens befolkning gjorde. Vi borde vara stolta och tacksamma för att fastan gjordes enkel för oss; det är Ramadans anda. När Allah talar om månaden säger han i Koranen: Gud vill göra det lätt – inte tungt – för er. Håll [fastan under den föreskrivna] perioden och prisa Gud som har väglett er – kanske skall ni visa [Honom] tacksamhet. (2:185)

 

3. Allah älskar små gärningar som är konsekventa.

Vad kunde du göra konsekvent under denna Ramadan? Kan du tänka tillbaka och peka ut en sak som du gjorde varje dag, även om det till synes var obetydligt?

Profeten brukade uppmuntra sina anhängare att ta det lugnt och arbeta enligt sina gränser. Han sa: ”Gör bara goda gärningar så mycket ni kan, för de bästa gärningarna är de som görs regelbundet, även om de är få.” (Ibn Majah)

När jag reflekterade över min egen Ramadan upplevelse började jag tänka på vad, om något, jag kan ha gjort konsekvent. En enkel sak jag minns är att under denna Ramadan satte jag mig inte ner för en fullständig måltid förrän jag bad maghreb. Tidigare år fanns det tillfällen då jag sköt upp bönen och åt middag först. I år brukade jag ta en dadel och lite vatten, bad maghreb och åt efteråt. Det kanske inte låter som en stor sak, men det var åtminstone något bra som var konsekvent. Jag ber att Allah accepterar det som en extra speciell god gärning. Du kanske har gjort något liknande och ännu bättre. Lita på att Allah vet och ser allt, och att Han vet vad som finns i ditt hjärta.

 

4. Följ upp Ramadan med de sex dagarna av Shawwal och andra goda gärningar.

Om en person bara gör gott under Ramadan, vad är då det för gott? Det råder ingen tvekan om att lite dyrkan är bättre än ingen alls. Ramadan bör dock tjäna till att ladda våra trosbatterier för att hålla oss aktiva året runt. Profeten sade:

”Den som fastar under månaden Ramadan och sedan följer den med sex dagars fasta i månaden Shawwal, det kommer att vara som om han har fastat hela året.” (Muslim)

Observera att denna enorma belöning är för dem som bara fastar minsta möjliga antal dagar plus de sex dagarna. Det finns inget omnämnande av extra dyrkan som att läsa Koranen, dhikr och dua.

Att känna sig hemsk över hur usel vi tycker att vi gjorde under Ramadan borde också motivera oss att göra bättre ifrån oss utanför Ramadan. Profeten sade: ”Ha taqwa (fruktan) för Allah var ni än befinner er, och följ upp en dålig gärning med en god gärning som utplånar den, och uppför er väl mot människorna.” (At-Tirmidhi)

Vi bör vänja oss vid att utföra rättfärdiga handlingar efter att vi ångrat oss från alla felaktigheter. Om vi ​​verkligen känner att vi misslyckats, bör vi göra vårt bästa för att gottgöra det genom att göra gott. Som nämnts i denna hadith, räknas även att vara artig mot att avskaffa våra dåliga gärningar.

Kanske läste vi inte så mycket Koranen som vi ville, så vi kan göra det till en vana att läsa minst en sida eller två om dagen. Kanske gav vi inte i välgörenhet under månaden – lägg några kronor i sadaqa bössan varje gång du besöker moskén. Fasta de sex dagarna av Shawwal, de tre vita dagarna, och/eller ta till och med måndagar och torsdagar till att fasta om du kan. Som en motivation att fasta utanför Ramadan nämnde profeten en gång: ”Att fasta under tålamods månaden Ramadan och tre dagar i varje månad är som att fasta hela året.” (An Nasai)

Om fastan är för svår kan vi prova något annat. Välj en handling som är lätt för dig och håll dig till den för att göra den konsekvent under hela året.

 

5. Barmhärtigheten slutar inte med slutet av Ramadan.

Månaden Ramadan må vara känd som Barmhärtighetens månad, men vår Herre är den Mest Barmhärtiga. Så barmhärtig att människor inte ens kan börja förstå hur Barmhärtig Han är. I en hadith förklarade profeten: ”Allah delade barmhärtigheten i hundra delar. Han behöll 99 delar hos sig själv och sände ner en del till jorden. Från den delen är skapelsen barmhärtig mot varandra, så att en häst höjer sin hov över sitt barn av rädsla för att trampa på det.” (Bukhari, muslim)

Denna barmhärtighet omfattar inte bara fromma människor, utan även syndare och de av oss som tror att vi brister. Allah säger i Koranen: SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!” (39:53)

Om vi ​​erkänner denna egenskap och namn hos Allah den Barmhärtige, då bör vi inte förvänta oss något annat än barmhärtighet från Honom. Om vi ​​tänker gott om Allah, kommer vi att finna godhet och förlåtelse.

I en hadith qudsi rapporterade Abu Huraira att Allahs budbärare sade: ”Allah den Allsmäktige säger: Jag är som Min tjänare förväntar sig av Mig och Jag är med honom när han minns Mig. Om han minns Mig i sig själv, kommer Jag att minnas honom i Mig Själv. Om han nämner Mig i en sammankomst, kommer Jag att nämna honom i en större sammankomst. När han närmar sig Mig med sin handsbredd, närmar jag mig med en alns längd. När han närmar sig Mig med en alns längd, närmar jag mig med en famns längd. När han kommer gående till Mig, kommer jag springande till honom.” (Bukhari, Muslim)

Denna berättelse lär oss att tänka positivt om Allah. Vi bör förbli optimistiska om att Han kommer att acceptera våra goda gärningar och avsikter. Även våra Ramadan ånger kan vara ett sätt att minnas Allah, och kommer därmed att belönas därefter.

Vi bör ständigt påminna oss själva om att Allah har gjort denna religion enkel, och Han vill inte överbelasta oss. Vi kanske inte vann Ramadan maraton, men vi korsade mållinjen. Det är anmärkningsvärt i sig! I följande vackra verser från Koranen säger Allah: Och sträva för Guds sak med all den hängivelse som ni är skyldiga Honom. Han har utvalt er och Han har inte lagt på er svåra eller tunga plikter i [utövningen av er] religion… Förrätta därför bönen regelbundet och erlägg allmoseskatten! Och håll fast vid Gud, er Herre och er Beskyddare – den mäktigaste Beskyddaren och den bäste Hjälparen av alla! (22:78)

Tänk bara – även om vår dyrkan är för Allah, är det Han som hjälper oss att utföra dessa handlingar av dyrkan. Vi bör aldrig misströsta så länge vi försöker. Låt oss förvandla vår sorg till tacksamhet för att förbereda oss för nästa Ramadan. InshAllah, det kommer att bli ännu bättre.

Må Allah bevara oss, låta oss nå Ramadan och acceptera det från oss. Amen.