När list ersätter moral: En andlig läsning av Tom och Jerry

Issam Zinane – Participation et Spiritualité Musulmanes (PSM)

 

Den skall det gå väl i händer som [under sitt liv] strävar efter renhet och åkallar sin Herres namn och förrättar sin bön. Men ni [människor] sätter det jordiska livet före allt annat, trots att det kommande livet är bättre och varar i evighet. (87:14-17)

 

En tecknad film, men inte så oskyldig

Vid första anblicken är Tom och Jerry bara en distraktion: en klumpig katt som jagar en listig liten mus. Barnen skrattar, men bakom denna lättsamhet ligger ett implicit budskap: i denna värld är det inte de rättfärdiga som vinner, utan de smartaste.

”Den naturliga människan ser inget fel med att vara stolt över sig själv och sin andes prestationer. (…) Hans stolthet och det yttersta syftet med hans existens ligger i uttrycket för hans styrka och överlägsenhet.” (1)

Denna berättelse är således inte neutral. Den är en del av en tung filosofisk genealogi: den om socialdarwinismen och den nietzscheanska övermänniskan. En vision av världen där etik är förpassad, där moral är de ”svagas uppfinning” och där framgång uppnås genom våld, bedrägeri eller effektivitet. Abdelwahab El Messiri (2) ser detta som ett av modernitetens största skiften: ”Människan reduceras till sin funktionella, biologiska eller ekonomiska dimension.”

 

En seger berövad mening

I Tom och Jerry betyder inte att vinna att återställa rättvisa. Seger belönar bara list, till och med destruktiv list. Barnet förstår då att det räcker med att vara smart, snabb och djärv för att lyckas – inte att ha rätt.

Profeten Mohammed, frid och välsignelser vare med honom, sa: ”Den starke är inte den som övermannar motståndaren, utan den som kontrollerar sig själv när han är arg.” (3)

Sann styrka, enligt islam, är inte dominans utan självkontroll.

 

När Nietzsche och Darwin avskaffade moral

Nietzsche såg moral som en svags uppfinning: I Bortom gott och ont skrev han att ”de svaga uppfinner moral för att neutralisera den starke.” Han upphöjde ”viljan till makt” som mänsklighetens essens.

Darwin, för sin del, tillämpade i Människans härstamning det naturliga urvalet på den sociala världen: endast de ”bäst anpassade” överlever. Båda visionerna förhärligar en värld utan transcendens, där endast effektivitet spelar roll.

Professor Abdessalam Yassine säger som svar på denna vision: ”Guds lag vägleder människan på hennes väg mot sitt syfte och samhället mot uppnåendet av dess mål. Människans syfte och samhällets mål är uppenbarade sanningar.” Människan, övergiven åt sitt psyko-egoistiska jag, kan inte föreställa sig något annat mål än djurisk ”lycka” med all tillfredsställelse av dominans och njutning. (4)

 

Koranen: En annan definition av framgång

Koranen vänder på denna brutala tolkning av världen. Den hyllar inte vinnaren, utan den som renar sig själv. Den glorifierar inte den listige, utan den sanningsenliga, den tålmodige, den lojale. Framgång är inre, andlig, baserad på en ständig spänning mellan egot och transcendens.

VID DEN flyende tiden! Människan förbereder helt visst sin egen undergång, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod. (103:1-3)

Det finns en avgörande skillnad mellan människans ”organiska vision” och ”moraliska vision”: människan är inte en enkel förlängning av naturen. Hon är bärare av mening, hon gör motstånd, hon väljer.

 

Barnuppfostran: En andlig fråga

När ett barn skrattar åt Toms misslyckande lär det sig omedvetet att det räcker med att vara smartare än starkare. Men serien säger ingenting om gott och ont. Denna tystnad lär ut en postmoralisk logik: vinnaren har alltid rätt.

Islamisk utbildning är dock baserad på fitra (en naturlig benägenhet för det goda). Profeten uppmanar oss att utbilda barn i mildhet, rättvisa och sanningsenlighet: ”Den troende ljuger inte.” (5)

Inte för att det inte fungerar, utan för att det är fel. Punkt slut.

 

Rehabilitering av moral som ett kriterium för framgång

Människan är inte en listig mus, utan en varelse som bär en gudomlig andedräkt. Hon är inte bara en livsstrateg, utan en varelse som söker sanning. Att reducera sin framgång till effektivitet är att beröva henne sin själ.

Tom och Jerrys budskap är inte isolerat: det återspeglar en kultur som värdesätter strategi framför andlighet. Islam, tvärtom, påminner oss om att människan är född för sanning och transcendens.

Den verkliga striden står därför inte mellan Tom och Jerry. Den står mellan två antropologier: den om slughet och den om ansvar inför Gud.

 

En uppmaning att återvända till Koranen

Islamisk utbildning är inte en enkel kunskapsöverföring, utan ett motstånd mot att glömma Gud. Det är en ständig påminnelse om att framgång ligger i rening, inte i slughet.

Som Abdessalam Yassine kraftfullt förkunnar: ”Den moderna människans liv är splittrat och eländigt. Hennes elände är påtagligt och kvantifierbart, även om det ibland förblir dolt och omedvetet. Människornas största elände, offer för moderniteten, är att förbli oinformerad.” Koranen, det gudomliga ordet, är sanningen som görs tillgänglig för alla som vill, och särskilt för alla som kan och vågar, i dessa andligt övergivna tider, öppna den heliga boken och försöka läsa den. Islam är motgiftet mot okunnighet. Det kommer säkerligen att bli svårt för dig att göra det, man min broder, kvinna min syster, oavsett din ideologiska övertygelse, din religion eller din politiska tillhörighet, eftersom du är utspridd bland tusen bekymmer, alltid distraherad, ofta ledsen, mycket sällan tillgänglig. Jag vidhåller ändå mitt förslag att öppna Koranen: den kan kanske stöta på ett privilegierat ögonblick när den ångest som bebor oss alla och som vi förtrycker för att hänge oss åt slarv återuppstår. Den kan kanske driva dig att lyssna på Budskapet. Läs en sida, bara en sida! Kanske hittar du där ett svar på den fråga som en intim röst regelbundet ställer dig?!” (6)

 

 

Referens:

1 Abdessalam Yassine, Shura och demokrati, s. 243

2 Berömd egyptisk intellektuell som har påverkat samtida islamiskt tänkande och kritiken av västerländsk modernitet

3 Rapporterad av Bukhari

4 Revolutionen i islams tidsålder, s. 156

5 Rapporterat av Ahmad

6 Islamisering av moderniteten, s. 33