Människors sätt att tänka formar deras beteende. Deras sätt att vara är parallell med deras sätt att tänka och få
kontakt med deras förmåga. Så länge en person fortsätter att titta på saker eller händelser från ett perspektiv med
viss hänsyn, dennes karaktär och temperament kommer gradvis att bildas i enlighet med samma tänkesätt. Som Nursi
säger: ”En man som ser positivt på saker, tänker positivt” och denna person låter blomma ut bra saker inom sig, och
lever i paradiset som har bildats i hans själ. För den som ser sig omkring med mörkret i sin egen själ och fläckar
allt med fulheten den har inom sig, klagar om allt och alla och aldrig se något positivt, denna person har inte goda
tankar och verkligen tycker inte om sitt liv.

Vi kan säga att precis som med jorden, luften, vattnet och dess komponenter påverkar en växt utveckling, tankar och
intentioner påverkar på samma sätt utvecklingen av etiskt uppförande och karaktär hos en person. Precis som blommor
blommar ut från frö och fåglarna kläcks från ägg, får ädla själar och perfekt karaktär sin näring från vackra tankar
och rena avsikter.

Dessutom, de som lever som om de andades jämt i en himmelsk atmosfär, tack vare deras ädla tankar och uppriktiga
avsikter, börjar skicka doften av samma klimat som omger dem i tiden. De kretsar kring deras miljö och hjärtan hos
människor som finns i Paradisets trädgårdar. När det gäller de som är besatta av obehagliga tankar eller dåliga
avsikter, de gör så att i praktiken folk dricker gift, även i himmelska omgivningar.

Att ha en positiv tanke är en form av dyrkan

Att vara ständigt full av överväganden som tas väl emot av medvetandet och att hysa positiva åsikter på en annan
person kallas i religionens kontext, att ”ha en bra uppfattning” (Husnu zan). Som en religiös term, en god åsikt
betecknar en god avsikt, positivt tänkande och uppfattning av skönhet, det som speglar renhet och trohet inom en
person. Det är mer praktiskt för en god troende att ha goda avsikter och se allt från den ljusa sidan när
bedömningar av människor eller händelser görs.

Att ha negativa tankar om någon kallas för ”en dålig uppfattning” (sui zan), och de grundas på misstankar. Gud den
Allsmäktige uppenbarade det onda som finns i att ha misstankar om andra människor i följande vers:

Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan
ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller]
skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni finna vämjelig! Och frukta Gud! I
Sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes! (49:12)

Likaså rådde Allahs budbärare att inte vara misstänksam eftersom misstanke är den värsta av lögner. Han varnade oss
också mot inblandning i andras angelägenheter, avlyssning, rivalitet, avundsjuka, bitterhet och att vända ryggen
andra. Han rådde Guds tjänare att vara bröder och systrar. Han varnade oss för misstankar och mot varje beteende som
kunde skada broderskap.

Dessutom sade Guds budbärare att en person som har goda tankar om andra är en bra Guds tjänare. Han trodde på att
uppriktiga avsikter, positiva tankar och vackra synvinklar var ett tecken på mognad i islam, en fördjupning av tro
och styrka som resulterar från att leva i fullständig medvetenheten om att man ständigt observeras av Gud. Profeten
inte bara tog en trohetsed från sina kamrater, men också fick deras löften om goda avsikter mot alla troende.

När Said Nursi listade ut de fyra stora andliga hinder, nämnde han att ha en dålig uppfattning om andra tillsammans
med hopplöshet, självgodhet och fåfänga. Han betonade särskilt vikten av att ha bra åsikter. En person ska inte se
sig själv som bättre än andra, eller projicera den svaghet eller fulhet som finns inom sig över andra genom
misstanke, eller gör misstaget att kritisera vissa attityder och andras handlingar utan att känna de underliggande
orsakerna.

På denna punkt vill jag nämna ett allvarligt fel relaterade till detta ämne. Ogillande av vissa attityder hos de
första generationerna av muslimer som följde efter följeslagarna (Salaf as-salihin) utan att ha kunskap om
sammanhanget är också en form av dåligt omdöme. Den dåliga åsikten är en av djävulens fällor som skadar samhället
inom både det materiella och andliga livet.

Vi måste försöka ha goda åsikter och alltid tänka positivt, särskilt om de troende. Imamen Khadimi, författare av
Bariqa, säger att ”även om du ser en troende begå äktenskapsbrott, ha inte bråttom med att döma, torka ögonen och
säg ’O min Gud, denna person kan inte begå en så obehaglig handling, jag måste ha sett fel’. Vänd dig om och titta
igen för att vara säker. Om det verkligen är han, säg då ’jag har förmodligen sett fel av misstag igen.’ Återigen,
tro inte på dina ögon, rengöra dem och titta igen. Om du blir säker på att personen du såg är samma person som du
trodde, säg då: ’Det finns ingen styrka eller makt förutom hos Gud den Allsmäktige’ och be för den personen: ’Åh
Gud, rädda honom från detta obehagliga tillstånd och håll mig borta från att falla i synd jag med’ och håll dig
borta från det.”

Även om jag har stor aktning för Imam Khadimi och stor respekt för honom, det verkar lite överdrivet dessa ord. Jag
tror inte att det är nödvändigt att torka ögonen och gå tillbaka för att titta på nytt och undersöka en sådan
händelse. Eftersom vi fortfarande har vissa tvivel efter att ha sett det för första gången, är detta tvivel medel
som kan hjälpa oss att radera alla negativa tankar om den andra personen. Att undersöka frågan skulle kunna tjäna
till att bekräfta den negativa möjligheten. Därför, när vi bevittnar en obehaglig handling, gå snabbt och försvinn
utan att spionera, identifiera eller kontrollera, innan det otäcka bilden går ner i vårt hjärta och tar formen av
ett värdeomdöme. Vi borde säga: ”Åh Gud, vägled dina tjänare och syndare och förlåt oss” och sedan glömmer vi vad vi
har sett.

Den person som begått den synden har fallit en gång men kanske har ångrat sig i det ögonblicket, tvättat sina synder
med tårar, och blivit förlåten. Men den som har sett fallet och kontrollerat det genom att spionera kommer inte att
kunna sluta tänka på den otrevliga händelse varje gång han kommer ihåg det, så att man inte kan bli av med den
mentala föroreningen, och så kommer han att vara oförmögen att befria sig från de skador som finns i en dålig
åsikt.

Även om vittnen spelar en viktig roll när det gäller upprätthållande av lag och social ordning, det finns ingen
skyldighet i Islam att avslöja folkets laster. Det finns ingen sådan etisk regel som kräver att vi undersöker andras
fel, göra dem kända eller genera dessa människor. Istället att söka fel, misstag och synder och avslöja och förnedra
andra anses omoraliska handlingar i islam.

Även om en person har tio attribut av misstro och bara ett tecken på tro, måste vi ha en så god åsikt så möjligt om
denna person. Det antas att denna person fruktar för sig själv och bryr sig om sin framtid. Men vi ska aldrig
betrakta denne som en hycklare. Vi måste komma ihåg principen om att ha fel i en bra åsikt är bättre än att vara
rätt i en dålig åsikt, och vi måste agera därefter.

Naturligtvis måste vi vara mer försiktiga när vi vill anförtro vissa arbetsuppgifter eller ansvar till dem som visar
attributen för misstro, av hänsyn till Guds väg. Vi måste komma ihåg principen som Said Nursi inbjuder oss att följa
i relationen med dessa människor: ”Ha goda tankar om alla andra, men lita inte helt.” Med syftet att de deltar i
välsignelser som tron ger kan vi anförtro dem vissa funktioner, men vi borde avstå från att anförtro dem viktiga
ansvarsområden.