Miguel Medina Fernández-Aceytuno – Rebelion
Den 19 januari publicerade Europeiska unionens officiella tidning förordning 386/2024 från Europeiska unionens råd, som fastställer repressiva åtgärder mot dem som stödjer, underlättar eller tillåter våldsamma handlingar från Hamas och den palestinska islamiska jihad. I sin artikel 9 fastställs att: ”Medvetet och avsiktligt deltagande i aktiviteter vars syfte eller effekt är att kringgå de åtgärder som avses i artikel 2 är förbjudet.” Och denna sista regleringsbestämmelse anger som en av de förbjudna aktiviteterna de ”som stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller utför åtgärder som undergräver eller hotar Israels stabilitet eller säkerhet, tillsammans med, på uppdrag av, på uppdrag av eller till stöd för Hamas, Palestinian Islamic Jihad, någon annan ansluten grupp eller någon cell, ansluten enhet, splittergrupp eller derivat därav.”
Samtidigt får vi inte glömma beslutet från Europeiska unionens råd av den 8 augusti 2019 som uppdaterar listan över personer, grupper och enheter som anses vara terrorister. Denna lista inkluderar Hamas-organisationen tillsammans med Folkfronten för Palestinas befrielse, Filippinernas kommunistiska parti, Kurdistans arbetarparti och direktoratet för inre säkerhet vid Irans underrättelse- och säkerhetsministerium, bland många andra organisationer.
Listan utarbetas av ett politiskt organ och av skäl huvudsakligen av politiska möjligheter, med beaktande av beslut som kan ha antagits av en behörig rättslig eller motsvarande myndighet (1). Förfarandet inleds med ett beslut om att inleda en utredning eller åtal för ett terrordåd eller ett försök att utföra eller underlätta en sådan handling, eller en fällande dom för något av dessa handlingar. Det är inte de rättsliga organen i varje EU-medlemsstat som i varje straffrättsligt förfarande, med hänsyn till de garantier som bygger på principerna för modern strafflagstiftning, bestämmer de som ansvarar för att fastställa i sina dispositiva avgöranden huruvida den eller den organisationen är eller inte är terrorist, men ett politiskt organ utanför rättsväsendet, vars lista också binder rättsväsendet genom att underlätta förutbestämmande av domen, en last som är förbjuden enligt artikel 851 i straffprocesslagen. (2)
En text om offentligt stöd för det palestinska motståndet och dess huvudorganisationer, såsom Folkfronten för Palestinas befrielse eller Hamas, skulle kunna utgöra en grund för åtal mot dess författare för det påstådda brottet att glorifiera terrorism som regleras i artikel 578 i strafflagen. (3)
I den här listan över personer, grupper och enheter som anses vara terrorister inkluderar inte Europeiska unionen staten Israel eller dess nuvarande regering. Inte heller den israeliska armén. Inte ens Likud-organisationen som grundades 1973 av Menachem Begin och som idag leds av Benjamin Netanyahu. Alla av dem är ansvariga för en militär aggression mot det palestinska folket sedan den 7 oktober förra året med resultatet av att mer än 27 000 palestinier dödades av israeliska bombningar och räder, och av dem är mer än 60 % kvinnor, flickor och pojkar. Mer än 7 000 människor saknas i Gaza och andra delar av Palestinas territorium, 56 000 skadade, inklusive tusen flickor och pojkar med amputerade armar och/eller ben, 60 % av de palestinska hushållen förstörda, 103 journalister dödades, 144 FN-tjänstemän dödades och mer än 300 läkare och sjuksköterskor dödades av attackerna. Det finns 136 000 fall av barndomsdiarré och 180 000 människor drabbade av luftvägsinfektioner. Av 36 sjukhus finns 13 kvar och de saknar vatten, elektricitet, mediciner, anestesi och medicinska förnödenheter.
Internationella domstolen har, av en mycket stor majoritet av sina domare, funnit att det är rimligt att Israel i Gaza bryter mot sina skyldigheter enligt folkmordskonventionen inom den allmänna ramen för humanitär rätt. Ordern om provisoriska åtgärder av den 26 januari – ett slutgiltigt beslut har ännu inte utfärdats – kräver att Israel vidtar alla åtgärder som står till dess förfogande för att förhindra utförandet av handlingar som kan klassificeras som folkmord, vilket med omedelbar verkan säkerställer att dess armé inte begår sådana handlingar. Det kräver också att Israel tar alla nödvändiga beslut för att förhindra och bestraffa direkta och offentliga uppviglingar till folkmord, samt att fatta effektiva resolutioner som möjliggör omedelbar ankomst av grundläggande tjänster och humanitärt bistånd till befolkningen i Gaza.
Världen upp och ner: EU-förordning 386/2024 förtrycker stödet till det palestinska motståndets offren och deras organisationer som försvarar sig mot det sionistiska folkmordet och skyddar samtidigt förövaren från de grymheter som begåtts i Gaza remsan. Om vi strikt tillämpade samma kriterier som antagits av Europeiska unionens råd mot det palestinska motståndet mot staten Israel, dess armé, dess regering och Likud-organisationen under befäl av Benjamin Netanyahu, skulle vi komma till den inte överraskande slutsatsen att alla dessa enheter borde ha inkluderats i listan över personer, grupper och organisationer som anses vara terrorister enligt förordningen ovan. Och i så fall skulle EU med ”sin” förordning utföra en uppgift att glorifiera terrorism.
I vilket fall som helst bör det återigen noteras att det palestinska motståndet och dess organisationer, när de försvarar sitt folk mot den sionistiska angriparen, utövar både den legitima rätten till försvar och den omistliga rätten till självbestämmande för folken.
I december 1982, efter den israeliska invasionen av Libanon sex månader tidigare, godkände FN:s generalförsamling resolution A/RES/37/47 om folkens rätt till självbestämmande. Det stödde oreserverat denna oförytterliga rätt för det palestinska folket till självbestämmande, nationellt oberoende, territoriell integritet, suveränitet och nationell enhet utan utländsk inblandning, och bekräftade på nytt legitimiteten i deras kamp för dessa rättigheter ”med alla nödvändiga medel, inklusive väpnad kamp” med gränsen för respekt för humanitär rätt, samtidigt som man fördömer Israels expansionistiska aktiviteter i Mellanöstern och den ”ständiga bombningen av palestinska civila”. Ett tillräckligt skäl för att de organisationer som utgör det palestinska motståndet ska uteslutas från listan över personer, grupper och enheter inom EU.
I den mån som EU:s råd ”legitimerar” staten Israels agerande i Gazaremsan och samtidigt förtrycker det palestinska motståndets agerande mot folkmordet, bryter förordning 386/2024 mot själva den europeiska konstitutionen. I artikel 2 föreskrivs att: ”Unionen bygger på värdena respekt för mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Dessa värderingar är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av pluralism, tolerans, rättvisa, solidaritet och icke-diskriminering.” Och bland dess mål anger artikel 3 att syftet med unionen ”är att främja fred, dess värderingar och dess folks välfärd” och i dess förbindelser med resten av världen ”kommer unionen att bekräfta och främja dess värderingar och intressen. Det kommer att bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av planeten, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdom och skydd av mänskliga rättigheter, särskilt barnets rättigheter, strikt efterlevnad och utveckling av internationella lag, och i synnerhet respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.”
På samma sätt avviker EU med denna förordning från Förenta Nationernas stadga, i vars första artikel den anger att syftet med Förenta Nationerna är att ”upprätthålla internationell fred och säkerhet, och för detta ändamål: vidta effektiva kollektiva åtgärder att förhindra och eliminera hot mot freden och att undertrycka aggressionshandlingar eller andra fredsbrott, och med fredliga medel, och i enlighet med principerna för rättvisa och internationell rätt, anpassning eller lösning av internationella tvister eller situationer som sannolikt kan leda till intrång i freden”, samt ”Utveckla vänskapliga relationer mellan nationer baserade på respekt för principen om lika rättigheter och folkens självbestämmande, och vidta andra lämpliga åtgärder för att stärka den universella freden.”
Likaså bryter den tidigare nämnda förordningen mot den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som säger att varje individ har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, att ingen kommer att utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning; att varje person har rätt till egendom, individuellt och kollektivt; att varje individ har rätt till åsikts- och yttrandefrihet; och att denna rätt innefattar rätten att inte bli störd på grund av sina åsikter, att undersöka och ta emot information och åsikter samt att sprida dem, oavsett gränser, genom alla uttrycksmedel. Slutligen föreskrivs i artikel 30 att: ”Ingenting i denna förklaring får tolkas i den meningen att den ger staten, en grupp eller en person någon rättighet att genomföra och utveckla verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att undertrycka någon av de rättigheter och friheter som proklameras i denna förklaring.”
Slutligen strider EU-förordningen mot den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vars första artikel säger att: ”Alla folk har rätt till självbestämmande. Genom denna rättighet etablerar de fritt sin politiska status och sörjer också för sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.” Och den femte artikeln tillägger ”Ingen bestämmelse i detta konvention får tolkas i betydelsen att erkänna någon rätt för en stat, grupp eller individ att utföra aktiviteter eller utföra handlingar som syftar till att förstöra någon av de rättigheter eller friheter som erkänns i förbund, eller till dess begränsning i större utsträckning än vad som föreskrivs i det.”
Förordning 386/2024 från Europeiska Unionens råd följer den strategi som imperialismen och Nato påtvingat EU:s undergivna medlemsregeringar, inriktad på ett generaliserat krig av stora proportioner för att förlänga dess hegemoni i världen till skada för den begynnande världen multipolär.
EU är inget annat än Natos politiska, ekonomiska och sociala uttryck i Europa. Detta gjordes kristallklart i dess New Strategic Concept som Atlantorganisationen godkände i slutet av juni 2022 i Madrid och där vi kan läsa: ”Europeiska unionen är en unik och viktig partner för Nato. NATO-allierade och EU-medlemmar delar samma värderingar. Nato och EU spelar kompletterande, kongruenta och ömsesidigt förstärkande roller… Med utgångspunkt i vårt långvariga samarbete kommer vi att stärka det strategiska partnerskapet mellan Nato och EU… såsom militär rörlighet… Initiativ för att öka försvarsutgifterna, utveckla koherenta strategier och ömsesidigt att förstärka kapaciteten, samtidigt som man undviker onödig dubbelarbete, är nyckeln till våra ansträngningar att göra det euro-atlantiska området säkrare.”
Medan EU-rådet godkänner förordning 386/2024, gör det genom att titt åt andra hållet, vilket tillåter den sionistiska massakern på det palestinska folket att äga rum, utan att fördöma folkmordet eller kräva en permanent vapenvila. Samtidigt fortsätter EU genom åtgärder att beväpna Israel, med program som Horizon Plus, som finansierar två israeliska företag som tillverkar drönarna med vilka de dödar barnen på Gazaremsan, och stödjer vad det obscent kallar sin ”rätt att försvara sig själva” och, liksom med denna förordning, undertryckande av solidaritet med offren, vilket markerar en farlig frihets förvrängande lutning som antar, implicit och till och med uttryckligen, åtgärder för censur och förtryck som är karakteristiska för den mest extrema och antidemokratiska högern.
Referenser:
- Som till exempel den som föreslagits av åklagarmyndigheten och den polska regeringen som syftar till att förklara detta lands kommunistiska parti olagligt.
- Artikel 851 LECr. ”Kassationsöverklagande kan även anföras av samma skäl: 1. När domen inte klart och definitivt uttrycker vilka fakta som anses bevisade, eller det finns en uppenbar motsägelse mellan dem, eller begrepp som anses vara bevisade antecknas som bevisade fakta., på grund av sin rättsliga natur, innebär att avgörandet är förutbestämt.”
- Artikel 578.1: ”Den offentliga upphöjelsen eller rättfärdiggörande av de brott som ingår i artiklarna 572 till 577 eller av dem som har deltagit i deras avrättning, eller utförandet av handlingar som medför misskreditering, förakt eller förnedring av offren för brotten terrorister eller deras anhöriga, kommer att bestraffas med fängelsestraff på ett till tre år och böter på tolv till arton månader. Se Högsta domstolens avgörande 52/2028 av den 31 januari, som citerar samma rättsliga instans 354/2017 av den 17 maj.
Originaltext: ¿Quo vadis Unión Europea?
