IF Redaktion

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) offentliggör i dag en rapport om diskriminering av muslimer i EU. Resultaten utgör en del av den första EU-omfattande undersökningen någonsin om invandrares och etniska minoritetsgruppers erfarenheter av diskriminering och rasistiska brott (EU-Midis). Resultaten för de muslimska deltagarna i undersökningen tyder på liknande höga nivåer av diskriminering och trakasserier som för de övriga undersökta minoritetsgrupperna. Många rasistiska brott anmäls inte till polisen eller någon annan organisation. Kunskapen om antidiskrimineringslagarna är liten, och det finns en brist på förtroende för skyddsmekanismerna. De muslimer som deltog i undersökningen anser inte att deras religion är huvudskälet till diskrimineringen. Resultaten visade också att sannolikheten för diskriminering inte ökar genom bruket av traditionella eller religiösa kläder.

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppmanar EU:s regeringar att ta itu med diskrimineringen genom att göra människor medvetna om hur man gör en anmälan, förbättra registreringen av diskriminering och rasistiska brott, informera människor bättre om deras rättigheter, anslå mer resurser till integrationsåtgärder (särskilt för ungdomar) och ge de tillgängliga mekanismerna för anmälan av rasistiska händelser en stärkt roll och kapacitet.

I genomsnitt en av tre muslimska deltagare i undersökningen hade utsatts för diskriminering under de föregående tolv månaderna, och 11 procent hade utsatts för ett rasistiskt brott. De flesta fallen av diskriminering hade inträffat inom arbetslivet.

”De höga nivåerna av diskriminering inom arbetslivet är oroande. Sysselsättningen är en väsentlig del av integrationsprocessen. Den är central för migranternas bidrag till samhället, och för att göra dessa bidrag synliga. Diskriminering kan hindra integrationsprocessen”, säger direktören för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Morten Kjaerum.

Underrapportering och brist på förtroende för offentliga myndigheter

I likhet med andra minoritetsgrupper anmäler inte de flesta muslimska deltagare i undersökningen (79 procent) fall av diskriminering och rasistiska brott till någon organisation – vare sig statliga organisationer, inklusive polisen, eller icke-statliga organisationer. I synnerhet unga muslimska deltagare i undersökningen uppger att de har låg tilltro till polisen som samhällsinstitution. Det är minst troligt att personer utan medborgarskap och personer som har vistats i landet under kortare tid anmäler diskriminering.

Sammantaget anser 59 procent av de muslimska deltagarna i undersökningen att ”inget skulle hända eller förändras genom anmälan”, och 38 procent uppger att ”det händer hela tiden”, varför de inte bryr sig om att anmäla händelserna.

”Detta ger upphov till en rad viktiga frågor: Förekommer en passiv acceptans av diskriminering som något man måste leva med? Hur påverkar detta den sociala integrationen och sammanhållningen i samhället? Vad kan göras för att öka förtroendet för offentliga myndigheter och polisen? De offentliga myndigheterna har en skyldighet att stödja integrationsprocessen. Detta omfattar att göra människor mer medvetna om sina rättigheter. Alla som drabbas av rasism måste få talerätt – inte bara i teorin, utan även i praktiken”, säger Morten Kjaerum.

I undersökningen ställdes också frågor om kontakten med brottsbekämpande organ, för att undersöka eventuella erfarenheter av diskriminerande behandling. I genomsnitt uppgav 25 procent av de muslimska deltagarna i undersökningen att de hade stoppats av polisen under de senaste tolv månaderna. Av dem som hade blivit stoppade ansåg 40 procent att de hade stoppats på grund av sin etnicitet (”etnisk profilering”).

Etnicitet är huvudskälet till diskriminering

Av de muslimska deltagare i undersökningen som utsatts för diskriminering under de senaste tolv månaderna ansåg en majoritet att huvudskälet var deras etniska tillhörighet. Endast 10 procent uppgav att de ansåg att det enda skälet till diskrimineringen var deras religion. Att bära traditionella eller religiösa kläder (som slöja) tycks i själva verket inte öka risken för att utsättas för diskriminering. ”Sammantaget tyder resultaten på att muslimer behandlas mycket olika, beroende på både deras etniska ursprung och bosättningsland. Att bära traditionella kläder ökar knappast diskrimineringen. De som har medborgarskap och har vistats i landet under längre tid upplever mindre diskriminering.

Exempelvis uppgav 41 procent av de muslimska män som deltog i undersökningen och som saknade medborgarskap att de hade utsatts för diskriminering, jämfört med 27 procent av de manliga muslimska medborgarna”, säger Morten Kjaerum.

”Verkligt tillgängliga mekanismer behövs, så att de som drabbas av rasism kan göra anmälningar i förtroende. Vi uppmanar därför medlemsstaterna att förbättra registreringen av diskriminering och rasistiska brott, samt ytterligare stärka stödstrukturernas roll och kapacitet. Till exempel måste medlemsstaterna se till att de nationella organen för jämlikhet kan utföra sina uppdrag och på ett ändamålsenligt sätt bekämpa diskriminering”, avslutar han.