Sheikh Muzaffer Ozak al Yerrahi al Halveti

Karl den Store gav till Harun al-Rashid, den abbasidiske kalifen, en ros stickling som present, vilket han planterade i sin privata trädgård. Han beordrade sin trädgårdsmästare att ta hand om den vackra busken med stor omsorg och uppmärksamhet och instruerade honom om att när den första rosen blommade skulle den lämnas till honom.

Sticklingen slog rot och i sinom tid växte en blomma som blommade till en magnifik ros. Precis när trädgårdsmästaren var på väg att klippa av blomman, såg han en näktergal som flög över rosen, samtidigt som den sjöng sorgset. Medan han tittade på flög ner näktergalen oväntat snabbt och anföll rosen med näbb och vingar och alla kronblad spreds överallt.

Trädgårdsmästaren rusade andlöst till kalifen för att berätta exakt vad som hade hänt och be om hans förlåtelse. Sultanen lugnade honom och sade: ”Oroa dig inte. Det som hände har redan hänt. Det är absolut inte ditt fel. Jag förlåter dig. Trädgårdsmästare, den här världen är en plats där ingen kan komma undan med det de gör, så Näktergalen kommer att få sin rätta belöning för det.”

Tiden gick och en dag när han arbetade i den privata trädgården, såg trädgårdsmästaren en orm som höll på att äta näktergalen som hade förstört den ovärderliga rosen. Han sprang snabbt för att berätta det för kalifen: ”Herre, du har gjort ett mirakel. Näktergalen mötte det öde du hade förutspått, jag har precis sett hur en orm åt honom.”

Kalifen log och sade: ”Trädgårdsmästare, som sagt, ingen kommer undan i denna värld vad vi än gör, så småningom kommer allt vi gjort ifatt oss. Ormen som åt näktergalen kommer också att få sin rättmätiga belöning.”

Tiden gick, och ormen som hade ätit näktergalen kom glidande över gräset och hoprullade sig vid foten av trädgårdsmästare. Han dödade henne med spadets vassa kant och sprang sedan för att berätta för kalifen om vad som hade hänt. Återigen, log kalifen och sade: ”I sanning, trädgårdsmästare, du kommer inte heller att komma undan.”

Någon tid senare begick trädgårdsmästaren ett allvarligt brott och han ådrog sig kalifens vrede och blev skickat till bödeln. När han tillfrågades om han hade en sista önskan, sade han: ”jag har något att säga till kalifen.”

Kalifen informerades om detta och han beordrade att trädgårdsmästaren skulle föras till honom för att lyssna till vad han hade att säga.

”Herre” sade trädgårdsmästaren, ”Ni kommer väl ihåg att ni gav mig en ros stickling för att plantera och befallde mig att ge er dess första blomma. Rosen hade just nå sin perfektion och jag var på väg att klippa av den när näktergalen bröt den i bitar. När jag informerade er, sa Ni: ”Näktergalen kommer att få sin rätta belöning”. Det dröjde inte alltför länge innan en orm svalde näktergalen. När jag berättade om detta till Er, sade Ni: ”Ormen kommer också att få sin rätta belöning”. Ormen lindade sig runt min fot och när jag berättade att jag dödade henne, sa Ni: ”Du kommer inte heller att komma undan.” Allt har gått i uppfyllelse och nu ska jag till bödeln för att få min straff för mitt brott. Jag kommer inte heller att komma undan min rätta belöning. Men min sultan, glöm inte vad Ni nu gör, även Ni kommer att stå till svars. Som ni sa, detta är en sådan värld. Vänta bara tre eller fyra dagar.”

Harun al-Rashid kom till besinning. Han erkände sanningen i dessa ord och agerade som det anstår en sultan och förlät trädgårdsmästaren.

Den ädla Imamen Husayn sade: ”En generös människa är en som ger utan att bli tillfrågad. En storsint människa är en som förlåter när han har allt makt för att hämnas.”

Sannerligen kan människor inte undgå konsekvenserna av vad de gör. Förr eller senare, i denna världen eller den andra, våra handlingar kommer med säkerhet att bli upptäckta. Detta gäller inte bara människor utan även djur…

Om vi är kloka och intelligenta kommer vi att säga, ”jag gjorde detta och nu får jag stå till svars för det.”