Det etiska och praktiska intresse för bevarandet av biologisk mångfald finns i stora religioner som islam, och även i
mindre samhällens traditionella kulturella föreställningar och praxis.

För att möta och uppmuntra dessa gröna metoder Stuart Harrop, chef för Institutet för Bevarande och Ekologi (Institute of
Conservation and Ecology – DICE) vid University of Kent i Storbritannien, inledde tre projekt som drivs i tre delar av
världen.

Med dem försöker forskaren och hans kollegor mäta och förstå de potentiella effekterna av etik, religioner och kulturer i
ekologin i dessa områden.

Projekt i Sumatra

Det första projektet grundades 2007 av den brittiska Darwin Initiative. Harrop och hans kollegor undersöker sambandet
mellan ekologiskt bevarande och islam i Indonesiens Sumatra ön samtidigt som man försöker öka medvetenheten om Islams
ekologiska läror i regionen.

Enligt en rapport från University of Kent publicerat i en artikel i detta syfte, arbetar forskarna med islamiska ledare och
islamiska religiösa skolor i området. Forskarna försöker förbättra lokalbefolkningens försörjning genom att uppmuntra
hållbar användning av naturresurser och utveckla en innovativ modell av naturvård.

Betydelsen av detta projekt i Indonesien finns i det faktum att denna skärgård innehåller ca 10 % av alla världens tropiska
skogar. Deras bevarande är därför nyckeln till skyddet av jordens biologiska mångfald.

Emellertid har Indonesien en av de högsta nivåerna av avskogningen i världen, en situation som visar få tecken på
förbättring.

Dessutom har Indonesien, med en mycket varierad traditionell kultur, också världens största muslimska befolkning, som har
ett starkt inflytande på det dagliga livet i området.

Stoppa förstörelsen av biologisk mångfald

Lyckligtvis de muslimska filosofierna stödjer bevarandet av den biologiska mångfalden på flera sätt. Harrop förklarade i en
not från University of Kent att i Koranen finns det flera viktiga principer (Tawhid, Khalifah, Mizan och fitrah) som
förespråkar bevarandet av naturen och beskriver människans roll i naturlig resurshushållning.

Dessutom tre administrationssystem för markanvändning i Sumatra använder sig av muslimska bevarande principer: Hima system
eller zon förvaltning som används för ett hållbart nyttjande av naturresurser, Harim systemet eller okränkbara helgedomar,
som appliceras på akvatiska resurser och deras tjänster samt Ihya Al-mawat system, som främjar återupplivandet av nedlagd
jordbruksmark för att göra det produktivt.

Harrop säger att målet är att implementera ett program för gemenskapens integration som bygger på tro för att stärka och
integrera dessa religiösa administrativa system i ett traditionellt system som är juridiskt erkänd (Nagari) och som
innefattar flera byar.

Även om det är för tidigt att ge belägg för potentiella effekter på naturen från dessa system som bygger på religiös
övertygelse, pekar Harrop på det positiva stödet till projektet i Sumatra ”vilket tyder på att den gamla vördnad för miljön
som finns i religion och kultur är en mäktig kraft som kan stoppa förstörelsen av biologisk mångfald.”

Andra projekt

Det andra av Harrops initiativ har finansierats av Economic & Social Research Council/Natural Environment Research Council
Interdisciplinary Studentship Scheme (ESCR/NERC), Storbritannien, och är avsedd att undersöka förhållandet mellan kultur,
heliga platser och migration av fåglar i norra och centrala Afrika.

Ett tredje projekt, som finansieras av Christensen fonden, diskuterar betydelsen av heliga skogen som finns i sydvästra
Etiopien i bevarandet av skogarna.

Med dessa tre projekt syftar Stuart Harrop att visa att bevarande av naturresurser kan dra nytta av integrationen av de
viktigaste religiösa begrepp och traditionella former av bevarandet med konventionella planer och strategier för bevarandet
av naturen, samtidigt som lokalbefolkningen drar nytta av att förvandla bevarandet till något relevant för dem.

En annan studie som nyligen kopplade religiositet med förvaltningen av naturresurser utfördes av antropologer vid autonoma
universitetet i Barcelona. Studien gällde amazigh folk eller berberna i Hög Atlas i Marocko.

I detta fall visade undersökningen att religiösa övertygelser främjar hållbar förvaltning av mark och förlusten av sådana
föreställningar eller försvinnandet av vissa traditioner leder i den analyserade regionen till en mer individualistiskt
administration, baserat på omedelbar vinst.

Enligt katalanska forskare, de resultat som erhållits i Hög Atlas i Marocko visar att religiösa övertygelser bör läggas
till listan över faktorer som påverkar utnyttjandet av naturresurser och därför beaktas när man utvecklar strategier för
att säkerställa kontinuiteten i sådana resurser.