Det djupa hatet mot muslimerna är den motorn som styrde Brenton Tarrants brottsliga handlingar som har sänkt Nya Zeeland
i fasa och sorg. Men vad säger den främsta förövaren av Christchurch terrorattack i sitt islamofobiska manifest?

Det finns ingen tvekan om att de islamofobiska attackerna i Christchurch den 15 mars hade planerats i minst två år.

Brenton Tarrant nämns som huvudmannen till de värsta terrorattackerna i Nya Zeelands historia som lämnade minst 49 dödar.
Den här 28-årige australiensiska terroristen filmade och sände direkt när han öppnade eld mot moskébesökarna med vapen
som bar namnen på vita terrorister han beundrar som Anders Behring Breivik, huvudman till terrorattacken i Norge 2011,
Dylan Roof, ansvarig för attacken på en kyrka i Charleston, USA 2015, Darren Osbourne, huvudman till terrorattacken på
en London-moské 2017 samt Alexandre Bissonnette, ansvarig för attentaten mot en moské i Quebec samma år.

Ett hat som uppmuntras av den fatala teorin om ”Det stora utbytet”

Innan han begick sina brott, publicerade den vita supremacist ett ”manifest” där han rättfärdigar det som inte kan
rättfärdigas. Titeln på denna 74-sidigt dokument ger en mycket tydlig bild av de teser som Brenton Tarrant förlitat sig
på för att utveckla sin brottsliga plan: ”det stora utbytet”, en gammal teori som rehabiliterades under 2000-talet av
den franske författaren Renaud Camus för att integrera en definitiv islamofobisk snarare än antisemitisk dimension.

Med detta koncept, mycket populär i extremhögerns miljö, har utvecklats idén att de vita kommer att ”ersättas” i Europa
och i västvärlden av icke-vita och icke-kristna befolkningar från utomeuropeisk invandring. En ”utbyte” som kan jämföras,
enligt anhängarna av denna teori, med… ett ”folkmord genom ersättning”.

Brenton Tarrant, som presenterar sig själv i manifestet som representant för ”miljontals européer och andra etno
nationalister som vill leva i fred med sitt eget folk”, vill också i denna flummiga teoris namn förklara behovet, enligt
honom, att kämpa mot ”inkräktarna” som ”vill ockupera (hans) folks land och etniskt ersätta (hans) eget folk”.

Ett svar på ”icke-vitas” invasion av Frankrike

I dokumentet hänvisar terroristen till de viktigaste ögonblicken i hans radikalisering. Det är under en resa som han
gjorde år 2017 till Frankrike han hävdar att han blev medveten. ”I många år hade jag läst och hört talas om en främmande
invasion av Frankrike. Jag trodde att många av dessa rykten och berättelserna var överdrifter, skapade för att främja
politiskt tal. Men när jag kom till Frankrike fann jag att berättelserna inte bara var sanna, men djupt undervärderade”
skriver han.

Brenton Tarrant, vars hat mot muslimer ökade med attacken i Nice i juli 2016 och attacken med en lastbil i Stockholm i
april 2017, sade att han ville ”hämnas hundratusentals dödsfall orsakade av utländska invasioner av Europa genom
historien” och ”tusentals offer för attackerna”.

”I varje fransk stad fanns inkräktarna” sade han och tillade att det ”franska folket” enligt hans observationer var
”ensamma, barnlösa eller gamla. Medan invandrare var unga, fulla av energi med stora familjer och många barn.”

En situation som skulle ha lett till att han behövde ”göra något”, ”vidta åtgärder”, ”göra bruk av våld” och ”bekämpa
angriparna” själv eftersom Marine Le Pens nederlag i presidentvalet och Emmanuel Macrons seger hade tagit bort allt
hopp. ”Den internationalistiske, globalist, anti-vita ex-bankiren har vunnit. Det var inte ens tight. Sanningen i den
politiska situationen var plötsligt omöjlig att acceptera. Min förtvivlan blev påtagligt. Min tro på en demokratisk
lösning försvann” skrev han i manifestet. Det var Nya Zeeland som han till slut valde för att begå det irreparabla.

Renaud Camus, tidigare socialist som har flyttat till extremhögerns lager, sade efter attackerna i Christchurch att
terroristen ”inte kan åberopa (hans) skriften” eftersom författaren ”menar precis tvärtom” nämligen ”icke fysisk
handling, icke-våld”. ”Våldet kan vara symboliskt. Den kan inte vara blind eller mördande. Sikta på själarna, inte
kropparna” sa han via Twitter. En position som inte räcker för att fria honom för sitt ansvar i radikaliseringen av
hatgrupper i den extrema högern.