Terrorism är, nu, exklusivt för Islam. ISIS är Islam, och alla muslimer är terrorister. Det spelar inte längre
någon roll, varje händelse som utförs av muslimer, eller av någon som har bara ett arabiskt namn, är terrorism.
Om i Japan dödar någon med knivar, blir det ett internationellt ramaskri. Om japanen istället för att gå till en
psykiatriker slutade i en moské, är samma händelse islamisk terrorism, och ISIS gör anspråk på det.

Massmedierna har skriptet. En enkel trafikolycka kan vara en attack om den som kör är på något sätt muslim. Och
utan några bevis, kommer ISIS att vara inblandade.

Man upprepar det i det oändliga. Islam har ett allvarligt problem med wahhabismen, en fundamentalistisk doktrin.
Ursprunget till extremism, terrorismens motivering. Wahhabismen expanderar tack vare oljedollar från det
saudiska kungadömet, med västvärldens medbrottsliga tystnad, i slutändan, är den deras legosoldater. De utbildar
dem, de ger dem vapen, billig arbetskraft, arbetare, utan något värde i NATOs spelplan.

Muslimer, terrorismens främsta offer, viktigt att komma ihåg det, har en uppgift på den plats där de är, att
fördöma wahhabismen. Vi måste återta våra moskéer, våra träningscenter och ta avstånd från saudierna (deras
dollar, naturligtvis).

Men akta er, från fundamentalisten till terroristen finns det ett kort avstånd. Vi kan inte falla i fällan att
se muslimer som om de var vilande celler redo att offra sig. Dessutom, de allra flesta muslimer befinner sig långt
borta från det fundamentalistiska perspektivet.

Utan okunnighet finns det ingen chans för fundamentalismens barnsliga budskap. Med slakt, misär, förstörda länder
genom demokrati och frihets bombningar blir det komplicerat. Afghanistan, Irak, Somalia … listan kan göras
lång.

Det är så att den upprepade bilden av muslimer som terrorister används, en förenkling led av andra fundamentalister,
som vill använda terrorismen för att bekämpa, påstår de, terroristerna.

Och här kommer den andra ekvationen. Västvärlden är också en fundamentalistisk doktrin för vissa. Ursprunget
till extremismen som har dödat miljontals människor.

Det är en motivering för terrorismen, av värsta sort. Legosoldaterna, som åker för att slåss med ”islamisk
staten” och svär trohet till ”Kalifen” målar en ad hoc bild för dem som blandar ihop de andra legosoldater,
NATO:s legosoldater, korsfararnas svärd.

Tyvärr finns det idioter på alla breddgrader. Västvärldens salafister, som letar efter ett förflutet som inte
finns någonstans, är marionetter av samma historia som inte längre ens talar om en civilisationernas kamp, men
konflikt mellan religioner. Ett farligt försök att stänga alla möjligheter till dialog och samexistens.

Invandrare, flyktingar, dör övergivna av en likgiltig Europa. Saker ska nämnas som de är, i européernas hjärta
slår Hitler mer en påve Franciskus. Modernitetens korsfararna får stöd av Israel, den internationella terrorismens
förkämpe, men inte för deras kamp, men för dess genomförande. Sionismen har efter ankomsten av den ”arabiska
våren”, steg för steg raderar Palestina från kartan. Nybyggare, judiska fundamentalister beväpnade med den bästa
moderna teknik, förenar sig till den rationella uppgiften att stjäla palestinierna från allt, mark, vatten,
hus … även deras liv. Armén, om det behövs, ge dem lite hjälp. Ibland, modernitet och tradition går ihop
mycket väl.

Syrien står emot, till den punkten att de håller på att återvinna hela landet. I detta arabland förstår kristna
och muslimer väl vad som står på spel. Även unga tonåringar vet att det inte finns något ”inbördeskrig”, mycket
mindre ”konfessionell”, varken muslimer mot kristna och ännu mindre mellan muslimer.

Hjälpen från den libanesiska Hizbollah, den shiitiska Iran och främst den kristna Ryssland (ett faktum som
aldrig nämns av dem som analyserar religioner för att förklara allt) ändrade den militära balansen i konflikten.

Det syriska motståndet tvingade till strategiska förändringar. Turkiet för att inte isoleras, återupptog sina
relationer med Israel, en mycket ”islamistisk” gest av Erdogan om jag får använda ironi, och nylanserade sina
förbindelser med Ryssland. Han stängde gränserna till ISIS, kom ihåg att terroristerna som idag åker tillbaka
till Europa kom till Syrien och Irak med NATO:s stöd, och mellan attacker och kuppförsök, bestämde de sig att
intern sluta leden.

Förutom att bestrida åter islamiseringen av Turkiet med Gulen, ommöbleras staten, armén, utbildning och rättvisa,
för att anpassa presidentskapet.

Här finns den andra sidan av samma mynt: det mångkulturella moderna islam inbäddad i en kapitalistisk ekonomi med
social solidaritet från det religiösa budskapet, som tar sin plats i den globaliserade världen.

Mellan fundamentalister och de inbäddade i den globala ekonomins ”förmåner”, firar den nya världsordningen. Det
andra problemet är Islam, den revolutionerande, det är Iran och dess allierade, som letar efter ett Mellanöstern
som en autonom maktgrupp, utan Israel.

Om krig är politikens fortsättning med andra medel, så är terrorismen det med. Det är i första hand en väpnad gren
av en av parterna, Nato, dess underrättelsetjänst och dess allierade.

Nationella och regionala intressen och tvisten om den nya världsordningen står på spel varje gång en
terroristattack inträffar. Regeringar kan ändra sin utrikespolitik efter en terroristattack. Så kanske man kan
tvinga vissa länder att ändra sin strategi. Argentina, AMIA och Nisman är slående exempel.

En komplex och känslig internationell situation. Kanske är vi mitt i stormen av en värld som håller på att ta
slut, medan gryningen av en ny värld börjar växa fram.