Hajj Wilfredo Amr Ruiz – El Nuevo Dia
Mellanösterns folk revolutionära explosion och deras krav på medborgerliga och mänskliga rättigheter samt demokratiska regeringar har skickat ett kraftfullt budskap till hela det internationella politiska etablissemanget. Å ena sidan skickar man en tydlig signal till de enväldiga och förtryckande regeringar, inte bara i arabvärlden utan i hela världen, om att det inte går att stoppa ett folks krav på reformer och förändringar när folket är enade och beslutsam. Å andra sidan västvärlden (Västeuropa och USA) kommer att tvingas att avstå från den avsiktliga retoriken som ger felaktig och manipulativ information om att dessa människor hatar vår frihet och vårt demokratiska system.
Denna förvrängda diskurs accepterades i årtionden av den akademiska världen, inom olika många politiska sfärer och i många västerländska medier som valde att fokusera och överföra information från en partisk och grundlös analys. Det är en del av en politisk agenda som tyvärr har bidragit till den allmänna befolkningens rädslor och fobier om Mellanöstern och allt som hör till islam.
Nyligen sade Charles Kimball, chef för religiösa studier vid Oklahomas universitet, i ett uttalande på Huffington Post där han kommenterade det som hände i Egypten att ”det är viktigt att vi i Amerika drar viktiga lärdomar … (som) det felaktiga i teorin om civilisationers kamp.” Han tillade att teorin om ”dem mot oss” har besegrats eftersom det blev tydlig att även i Mellanöstern strävar man efter frihet och demokrati precis som vi. Han avslutade med att dra slutsatsen att i motsats till vad man har försökt propagera, även från predikstolen, vad majoriteten av muslimer vill är att förbättra sina, deras familjer och deras grannars liv inom det etablerade systemet med nationalstater och inte inom någon islamisk kalifat.
Under årtionden har lärare, politiker, präster och politiska analytiker sålt oss idén om att islam är ett slags spöke av stora mått. Tyvärr har detta fått många att se jättar där det faktiskt finns bara väderkvarnar. I de demonstrationer som har lett till att störta diktaturer både i Tunisien och Egypten och de i Algeriet, Libyen och Bahrain, bland andra, har vi inte sett brännande av västerländska flaggor och inte heller hört ramsor om ”Död åt Amerika”. Faktum är att dessa handlingar är vanligare i manifestationer i de länder västvärlden har beslutat att bomba och ockupera militärt för att ”civilisera och införa demokrati.” I Egypten, till exempel, såg vi koptiska kristna göra mänskliga kedjor för att skydda sina muslimska landsmän under sina dagliga böner mitt i protesterna. En gripande handling av kärlek, ett gensvar till de tusentals muslimer som strömmade till de kristna kyrkorna förra månaden för att skydda deras kristna landsmän som bad under Epiphany från terroristattacker.
Vi måste förbli objektiv informerad i denna nya sida av historien. Vi måste vara agenter för förändring och kräva respekt för medborgarna i Mellanöstern från både politiker och oansvariga religiösa ledare som insisterar på att demonisera islam och muslimer och som försöker dränka våra röster precis som Don Quijote till Sancho: ”Tyst, käre Sancho, svarade Don Quijote, krigets saker, mer än någon annan är föremål för ständig förändring, ju mer jag tänker, och det är sanningen, att denne vise Freston, som stal mitt rum och mina böcker, har förvandlat dessa jättar till väderkvarnar för att beröva mig äran att besegra dem.”
