Eve Ahmed – Mail Online

 

En stor del av min barndom tillbringade jag med att försöka fly från islam. Född i London till en engelsk mor och pakistansk muslimsk far uppfostrades jag till att följa min fars tro utan diskussion. Men privat hatade jag det. Den dag jag åkte hemifrån för att börja på universitetet, vid 18 års ålder, lämnade jag det bakom mig helt och hållet. För mig, att vara muslim, innebar att höra ordet ”Nej” om och om igen.

Flickor i min situation var utestängda från många av de saker mina engelska vänner tagit för givet. I själva verket tycktes det som om allt det roliga var haram eller förbjudet för flickor som mig.

Det fanns många små godtyckliga regler. Ingen visselpipa. Tugga inte tuggummi. Ingen cyklande. Titta inte på ”Top Of The Pops”. Bär inte smink eller kläder som avslöjar kroppsformen. Ät inte på gatan eller stoppa händerna i fickorna. Bär inte kort hår eller måla naglarna. Ställ inte frågor eller svara dem. Inga hundar som husdjur (de var smutsiga). Och, naturligtvis, inte sitta bredvid män, skaka händer eller ha ögonkontakt med dem. Dessa regler infördes av min far och jag antog därför att de var en integrerad del av att vara en god muslim.

Inte undra på att när jag var gammal nog att bli oberoende, förkastade hela paketet och vände ryggen till islam. När allt kommer omkring vilken modern brittisk, befriad kvinna skulle välja att leva ett sådant liv?

Tja, det verkar som många, inklusive den senaste överraskande konvertering till islam, Tony Blairs svägerska, Lauren Booth. Och efter avbrottet med mitt eget förflutna har jag följt med fascination den ökande tendensen hos västerländska kvinnor som väljer att konvertera till islam.

Den 43-årige programledare och journalist Laura Booth, säger att hon nu tar på sig hijab när hon lämnar huset, ber fem gånger om dagen och besöka den lokala moskén, ”när jag kan.” Hon bestämde sig för att bli muslim för sex veckor sedan efter att ha besökt Fatima al-Masumehs helgedom i staden Qom, hon berättar: ”Det var en tisdag kväll, jag satte mig och kände en spruta av andlig morfin, av lycka och glädje.” Före hennes uppvaknande i Iran hon sympatiserade med islam och hade arbetat en längre tid i Palestina. ”Jag har alltid varit imponerad av den styrka den gav mig och hur hjärtevärmande det var” säger hon.

Hur, undrade jag, kunde kvinnor dras till en religion som jag kände hade satt mig på en så låg, så undergiven plats? Hur kan deras erfarenheter av islam vara så annorlunda min?

Enligt Kevin Brice från Swanseas universitet som har studerat länge vita personers konvertering till islam, är dessa kvinnor en del av en intressant trend. Enligt Brice ”letar de efter andlighet, en högre mening, och tenderar att vara djupa tänkare. Den finns en andra typ av kvinnor som omfamnar islam, de är vad jag kallar ”konvertiter av intresse.” De tar till sig religionens symboler för att behaga sina muslimska män och deras familjer, men inte nödvändigtvis går till moskén, ber eller fastar.”

Jag har talat med många olika vita, västerländska, kvinnliga konvertiter i ett försök att ompröva den tro jag hade förkastat.

Kvinnor som Kristiane Backer, 43 år, tidigare MTV presentatör baserad i London, som hade levt den liberala, västerländska liv som jag längtat efter som tonåring, men som nu hade vänt ryggen och omfamnat islam i dess ställe. ”Hennes skäl? Den tillåtande ”allt är tillåtet” samhälle som jag eftertraktade visade sig vara ett ytlig vakuum.

Kristianes vändpunkt kom när hon träffade och sällskapade en kort tid Imran Khan, pakistansk, muslim och före detta kricketspelaren som var i höjden av sin karriär år 1992. Han tog henne till Pakistan där hon säger blev genast rörd av dess befolknings värme och andlighet.

Kristiane berättade att ”även om vår relation inte varade länge, började jag studera den muslimska tron, och till slut konverterade jag. På grund av mitt arbetes karaktär hade jag intervjuat rockstjärnor, rest över hela världen och följd alla trender men inuti kände jag mig tom. Nu, äntligen är jag nöjd; islam har gett mitt liv en mening.”

”I väst stressar vi för ytliga skäl, till exempel om vad vi ska ha på oss. Inom islam har alla ett högre mål. Allt man gör, görs för att behaga Gud. Det är en helt annan värdegrund. Trots min livsstil kände jag mig tom inuti och jag insåg hur befriande var att vara muslim. Att följa efter en enda Gud gör livet renare. Man följer inte efter varje infall.”

”Jag växte upp i Tyskland i en inte särskilt religiös protestantisk familj. Jag drack och festade men jag förstod att man ska ha ett bra beteende för att ha ett bra liv efter detta liv. Vi är ansvariga för våra egna handlingar.”

För ett stort antal kvinnor deras första kontakt med islam sker genom en muslimsk pojkvän. Lynne Ali, en 31 årig kvinna från Dagenham, Essex, medger att hon var ”en typisk västerländsk festande tonåring.”

Hon berättar: ”Jag gick ut och söp mig full med mina vänner, jag använde tajta och avslöjande kläder och gick ut med pojkarna. Jag arbetade också deltid som DJ, så jag var mycket engagerade i klubbscenen. Jag brukade be lite som en kristen, men använde Gud som ett slags läkare för att fixa saker i mitt liv. Om någon hade frågat mig, skulle jag ha svarat att jag totalt sett var lycklig med att leva livet i den snabba filen.”

Men när hon träffade sin pojkvän, Zahid, på college, hände något dramatiskt.

Hon säger: ”Min syster började berätta för mig om islam, och det var som om allt i mitt liv föll på plats. Jag tror att jag djupt inne letade efter något, och jag var inte nöjd med mitt alkoholfyllda festande liv.”

Lynne konverterade vid 19 års ålder. ”Från den dagen började jag bära hijab”, förklarar hon, ”och nu visar jag aldrig mitt hår offentligt. Hemma, använder jag vanlig västerländska kläder framför min man, men aldrig utanför huset.”

Med tanke på en nyligen gjord undersökning av YouGov där mer än hälften av britterna tror att islam har en negativ påverkan som uppmuntrar extremism, kvinnoförtryck och ojämlikhet, kan man undra varför dessa kvinnor väljer den vägen för sig själva. Men statistiken tyder på att islamisk konvertering är inte bara en kortvarig trend men en betydande utveckling. Islam är, trots allt, den snabbast växande religionen i världen, och de vita personer som konverterar a är en viktig del av denna historia.

”Mycket tyder på att andelen västerländska kvinnor som konverterar till islam är så hög som 2:1 i relation till andelen västerländska män” säger Kevin Brice. ”Dessutom, säger han, dessa konverterade kvinnor är oftast villiga att visa med synliga tecken sin nya tro, i synnerhet hijab, medan många unga muslimska kvinnor som har vuxit med denna tro väljer att inte göra det. Kanske som ett resultat av dessa handlingar, som tenderar att dra till sig uppmärksamheten, vita muslimska kvinnor ofta rapporterar mer diskriminering mot dem än de som är födda muslimer” säger Brice, det är vad som hände med Kristiane Backer.

Hon berättar: ”I Tyskland finns det islamofobiska strömmar. Jag förlorade mitt jobb när jag blev muslim. Median startade ett förtals kampanj mot mig, med antydan om att alla muslimer stödjer terrorister blev jag förtalad. Jag arbetar nu som presentatör i NBC Europa. Jag kallar mig själv för ”europeisk muslim”, vilket skiljer sig från ”född” muslim. Jag var gift med en född muslim, en marockan, men det fungerade inte eftersom han, på grund av sin uppfostran, satte upp restriktioner jag accepterade inte. Som europeisk muslim ifrågasätter jag allt, jag accepterar inte något blint.

”Men jag gillar det muslimska samfundets gästfrihet och värme. London är den Europas bästa plats för muslimer, här finns en underbar islamisk kultur och jag är mycket lycklig här.”

För vissa konvertiter är Islam en hyllning av de traditionella familjevärderingarna.

”Vissa attraheras av känslan av tillhörighet och gemenskap, värden som har urholkats i väst” säger Haifaa Jawad, professor vid universitetet i Birmingham, som har studerat fenomenet med konvertering av vita västerlänningar.

”Många människor, från alla samhällsklasser, beklagar det moderna samhällets förlust av den traditionella respekten för äldre och kvinnor, till exempel. De är värderingar som finns inskrivna i Koranen, som muslimer måste leva upp till” säger Brice.

Det är dessa värden som lockade till Islam Camilla Leyland, en 32-årig yoga lärare som bor i Cornwall. Hon är en ensamstående mamma med en 2-årig dotter, Inaya. Hon konverterade vid 20-års ålder av ”intellektuella och feministiska skäl.”

Hon förklarar: ”Jag vet att folk kommer att bli förvånade över att höra orden ”feminism” och ”islam” tillsammans, men faktum är att Koranen etablerade jämlikheten mellan kvinnor och män, och vid tiden för denna religions födelse, var dessa läror emot strömmen i ett kvinnohatande samhälle. Det stora misstaget folk gör är att blanda ihop kultur med religion. Ja, det finns kulturer som inte tillåter muslimska kvinnor individuell frihet, men när jag var liten, kände jag mig förtryckt av det västerländska samhället.”

Hon talar om trycket på kvinnor att agera som män, om att dricka och ha tillfälligt sex. ”Det fanns ingen verklig mening för allt detta. I Islam, om du startar ett förhållande är ett åtagande.”

Uppvuxen i Southampton var hennes far chefen för Southampton Institute of Education och hans mor en hushållslärare, Camillas intresse för islam började i skolan. Hon läste på universitetet och senare gjorde hon sin Master i Mellanösternstudier. Men det var i Syrien där hon arbetade som hon fick en andlig uppenbarelse. Hon reflekterade över vad hon hade läst i Koranen och insåg att hon ville bli muslim. Hennes beslut möttes med förvirring av vänner och familjen.

”Folk har svårt att tro att en välutbildad, medelklass, vit kvinna väljer att bli muslim” säger hon.

Även om Camila tro är fortsatt stark, hon använder inte längre hijab offentligt. Men flera av de kvinnor jag talade med sade att den strikta islamiska klänningen var motiverande och befriande.

Lynne Ali minns natten när hon såg allting klart. ”Jag gick till en bar, till födelsedagsfesten för en gammal vän som fyllde 21 år” säger hon. ”Jag gick in med min hijab och mina blygsamma kläder och jag såg alla de andra som visade så mycket av sin kropp. De var berusade, de kunde knappast tala och dansade provokativt. För första gången såg jag mitt förra liv genom en främlings ögon och visste att jag aldrig kunde gå tillbaka till det.”

”Jag är mycket tacksam att ha hittat min väg ut. Detta är den verkliga jag, jag är glad att be fem gånger om dagen och deltar i undervisning i moskén. Jag är inte en slav av ett brutet samhälle och deras förväntningar.”

Kristiane Backer, som skrivit en bok om sin egen andliga resa med titeln ”Från MTV till Mecka”, anser att den nya generationen av moderna och oberoende muslimer borde förenas för att visa världen att islam är inte den tro som jag växte upp, en som förkastar kvinnors rättigheter.

Hon säger: ”Jag vet om födda muslimska kvinnor som är besvikna och har gjort uppror mot islam När man gräver djupare, ser man att de har inte vänt sig mot den islamiska tron utan mot kulturen. Mot regler om att gifta sig inom samma sekt eller kast och att utbildning är mindre viktigt för flickor eftersom de ska gifta sig. Var i Koranen står sådana saker? Den säger ingenting sånt.”

”Många unga muslimer som har lämnat bakom sig den ”infernaliska” versionen med vilka de är födda, har återupptäckt en mer andlig och intellektuell väg, fri från den äldre generationens kulturella dogmer. Så är hur jag har för avsikt att spendera mitt liv, med att visa världen skönheten i den sanna islam.”

Även om jag inte håller med deras känslor, jag beundrar och respekterar de kvinnor jag intervjuade för den här artikeln. Alla var duktiga och utbildade, och har funderat länge och mycket innan de valde att konvertera till islam, och nu brinner för sin tro. Lycka till, och lycka till Lauren Booth. Men det finns ett ord som sammanfattar skillnaden mellan deras och min erfarenhet: val.

Kanske om jag skulle ha känt att jag hade kontroll snarare än att vara kontrollerad, om jag skulle ha känt mig motiverade i stället för dominerad skulle jag fortfarande utöva religionen i vilket jag föddes, och inte behöva bära en skuldbörda för att ha förkasta min fars tro.