David Hearst – Middle East Eye

 

Det är nu kristallklart vad israeliska tjänstemän hade i åtanke när de informerade New York Times och Wall Street Journal om Hamas påstådda infiltration av FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA).

Jag har fortfarande svårt att förstå hur lätt regeringar över hela västvärlden svalde betet, utan någon faktakontroll, och hur, i ett ögonblick, 17 länder, som står för drygt 440 miljoner dollar, hälften av UNRWAs driftsbudget, ställde in finansieringen.

Under helgen då dessa länder borde ha funderat på att sluta finansiera Israel efter Internationella domstolens dom om provisoriska åtgärder i Sydafrikas folkmordsfall mot Israel, handlade allt om att ta bort finansieringen av den enda FN-byrå som håller palestinier vid liv i Gaza.

Om någon har glömt så pågår det ett krig där.

UNRWA ger för närvarande skydd åt över en miljon fördrivna palestinier i Gaza på 154 platser. Det är inte bara de 13 000 palestinier den sysselsätter, UNRWA är den största hjälporganisationen som verkar i denna krigszon, en zon av oöverträffad förstörelse.

UNRWA-lastbilar som körs av UNRWA -förare hämtar de magra förråden från gränserna. De gör lastning och lossning, sållar hjälpmedel i sina lager och distribuerar det. De levererar till andra FN-organ.

”Om UNRWA försvann kommer konsekvenserna för Gaza att bli katastrofala”, säger Juliette Touma, Unrwas kommunikationschef.

Och ändå är nu en mycket verklig möjlighet att UNRWA upphör med sin verksamhet.

”Om finansieringen inte återupptas kommer vi inte att kunna fortsätta vårt humanitära arbete, inklusive i Gaza, efter slutet av februari. Vi har inga reserver, inga besparingar vi kan utnyttja en regnig dag”, tillade Touma.

 

En växande lista av påhitt

Inget av detta tänkte de på när 17 länder stoppade finansieringen.

I en bländande blixt förvandlades den israeliska armén som har dödat över 152 UNRWA -anställda i Gaza, i deras sinnen, till offer för FN-organet som hade ”infiltrerats av Hamas”.

De internationella medierna återgav utan tvekan ”underlaget” med påstådda bevis som Israel distribuerade till journalister, en akt som de aldrig formellt överlämnade till UNRWA själv.

FN-organet kände först till påståendet om att först 12, sedan 190, sedan 1200 av dess anställda var ”medlemmar av Hamas” när de läste om det i media. UNRWA delar regelbundet listor över sina anställda med Israel och med regeringarna i länder som tar emot palestinska flyktingar.

I maj förra året överlämnade den Israel en lista över alla dess anställda i Gaza, den ockuperade Västbanken och östra Jerusalem. ”Vi får aldrig ett svar, än mindre en invändning,” förklarade Touma.

Om Israel hade samlat in underrättelser om Hamas penetration av en viktig FN-organ med så många anställda i de ockuperade områdena, skulle det ha signalerat dessa farhågor 2023 eller något år innan dess.

En värdstat har möjlighet att göra det och ändå har detta aldrig hänt. UNRWA har funnits lika länge som staten Israel har gjort.

Ingen har pausat för att undersöka trovärdigheten i den israeliska arméns påståenden, eller väga dem mot den växande listan av kända påhitt som samma armé har tillverkat för att täcka sina spår över de civila den har dödat i Gaza.

Ett av de mer otroliga israeliska påståendena är att soldater hittade en dator på vilken Hamas-medlemskapet är listat och korskontrollerade det med listan över personal från FN-organet. Som ett resultat kom de fram till att cirka 10 procent av de 13 000 anställda som byrån hade i Gaza var Hamas-medlemmar.

Fråga vilken som helst motuppror expert hur islamistiska rörelser är organiserade så kommer de att berätta att det inte finns någon sådan lista. Hamas har ingen medlemslista. Inte ens i länder som Jordanien, där Muslimska brödraskapet är officiellt erkänt, finns det inga sådana listor över brödraskapets medlemskap. De finns inte heller i Egypten eller i något land där brödraskapet har en politisk närvaro.

Detta var problemet som den tidigare brittiske diplomaten John Jenkins stod inför när han skrev sin rapport om Muslimska brödraskapets närvaro i Storbritannien. Han sa till mig då: ”Brödraskapet har ingen postadress i det här landet. Det finns inget att ta tag i, även om vi skulle vilja.”

Det finns en anledning till detta: islamistiska rörelser organiseras och finansieras i celler vars existens hålls hemlig för varandra.

 

Så lite pålitlig underrättelseinformation

Detta är särskilt fallet för en militär organisation som Hamas.

De fyra männen i Gaza som organiserade attacken den 7 oktober höll planen hemlig för alla Hamas-medlemmar utanför Gaza, inklusive vice ledare Saleh al-Arouri som dödades av israelerna i Beirut förra månaden.

Attacken den 7 oktober kom som en överraskning för alla i diasporan som påstod sig vara i kontakt med Hamas, som är en förbjuden organisation i Storbritannien.

Sekretess är inbyggt i alla nivåer av Hamas struktur, vilket är anledningen till att så lite var känt om antalet krigare, dess rekryteringsmetoder eller omfattningen av tunnelnätverket. Dess arsenal av stridsvagnssprängande raketdrivna granater kom också som en obehaglig överraskning för armén.

Så många överraskningar är lika med så lite pålitlig underrättelseinformation.

För att försvara sig mot kritik på hemmaplan om att den inte gjorde framsteg i sin markkampanj, hävdade den israeliska armén vid ett tillfälle att den hade upptäckt en stor vapenförråd i en av tunnlarna. Detta var lätt för Hamas att förneka.

De har inga vapenförråd. All deras eldkraft är fördelad och noggrant gömd av det grundläggande militära skälet att en vapenförråd av vilken storlek som helst skulle vara sårbar för luftangrepp.

Varje journalist eller regering som upprepar dessa israeliska påståenden bör komma ihåg hur många tillfällen under de senaste fyra månaderna den israeliska armén ertappades med att fabricera bevis om vad den gjorde i Gaza.

Det riktade dödandet av journalisten Hamza al-Dahdouh, son till Al Jazeeras byråchef i Gaza, Wael al Dahdouh, är ett av många nya exempel.

Hamza och hans vän Mustafa Daraya hade varit en del av en grupp journalister som täckte platsen för ett flyganfall. Daraya var den bästa personen för att få drönarbilder i Gaza och hans drönare gick upp en kort stund för att undersöka förödelsen.

Några ögonblick senare träffades den avgående konvojen av journalister av två drönarangrepp, den andra riktade sig mot en bil där Hamza och Mustafa dödades. Den israeliska armén hävdade att de hade riktat in sig på ”personer som är inblandade i grupper som aktivt attackerar IDF”.

Varje journalist som har bevakat konflikten vet att journalister är det frekventa målet för israeliska soldater, från krypskytten som dödade Shiren Abu Akleh, den palestinsk-amerikanska journalisten, till minst 117 journalister som dödades av Israel i Gaza under denna konflikt.

Underrättelseinformation som Israel offentliggör inte kan tas för sann.

Så varför skulle en armé med en meritlista av att generera falska nyheter om en operation som tar mycket längre tid än man trodde ska bli trodd om en FN-organisation som den velat avskaffa i många år?

 

Rätt till återvändande

Så låt oss komma till den verkliga anledningen till att Israel försöker ”kollapsa” UNRWA.

Detta har ingenting att göra med Hamas och lite med det pågående kriget i Gaza att göra. För detta måste vi gå tillbaka i tiden till FN:s resolutioner 1947, Israels skapande som stat 1948 och dess upptagande som stat i FN.

Rätten att återvända för palestinska flyktingar formulerades först av FN:s medlare för Palestina Folke Bernadotte, som drev på för den under en vapenvila som arrangerades i juni 1948.

”Det skulle vara ett brott mot principerna om elementär rättvisa om dessa oskyldiga offer för konflikten nekades rätten att återvända till sina hem medan judiska invandrare strömmar in i Palestina, och faktiskt åtminstone erbjuder hotet om permanent ersättning av arabiska flyktingar som varit rotade i landet i århundraden”, skrev han i sin första allmänna rapport till generalsekreteraren 1948.

Bernadotte, en svensk som räddade tusentals judar från att åka till koncentrationslägren, mördades av en judisk underjordisk grupp under ledning av den blivande israeliska premiärministern Yitzhak Shamir. Men hans rätt att återvända införlivades i FN:s resolution 194.

Detta gjordes till ett villkor för Israels anslutning till FN 1949. Israels representant i FN, Abba Eban, tillfrågades om Israel skulle uppfylla sina skyldigheter enligt resolution 194. Eban svarade: ”Jag kan ge ett okvalificerat jakande svar på den andra frågan som om vi kommer att samarbeta med FN:s organ med alla medel som står till vårt förfogande för att uppfylla resolutionen om flyktingar.”

Unrwa grundades 1949 för att tillhandahålla utbildning, hälsovård och sociala tjänster till de 700 000 flyktingar som skapats av Israel.

 

Ingen UNRWA, inga flyktingar

Idag är det den enda FN-organisationen som definierar en palestinsk flykting som någon vars bostadsort var Palestina mellan juni 1946 och maj 1948 och som förlorade sitt hem till följd av konflikten.

Flyktingstatusen gäller alla deras ättlingar, vilket innebär att den nu hjälper mer än fem miljoner registrerade palestinska flyktingar i Libanon, Syrien, Jordanien, Västbanken, östra Jerusalem och Gaza.

Om Israel lyckades övertala USA:s president Joe Biden att skrota UNRWA och överföra vad de gör till andra organ som UNHCR eller World Food Programme, skulle FN inte längre erkänna upp till fem miljoner palestinier som flyktingar.

Ingen UNRWA, inga flyktingar. Inga flyktingar, inga problem. Israel anklagar UNRWA för att ”föreviga det palestinska flyktingproblemet” genom att tillåta palestinska flyktingar att överföra sin flyktingstatus till framtida generationer.

Faktum är att Israel är ensamt, seriellt och upprepade gånger ansvarigt för att skapa flyktingar och förneka deras rätt att återvända hem. På söndagen försökte 12 ministrar i den nuvarande regeringen hårt för att skapa fler flyktingar.

De deltog i ett konferenssamtal för att återockupera Gazaremsan, ett skrämmande offentligt exempel på uppvigling till folkmord som granskas av Världsdomstolen.

En av grundarna av rörelsen för att återockupera Gaza är en dömd mördare, Uzi Sharbaf, som avtjänade sju år för att ha dödat tre studenter vid Islamic College i Hebron 1983.

I konferensen deltog naturligtvis ”bad guys” – högerextrema nationell säkerhetsminister Itamar Ben Gvir och finansminister Bezalel Smotrich. Men det besöktes också av en stark delegation från Likudpartiet.

Konferensen diskuterade begreppet ”frivillig emigration” av civila palestinska i Gaza. Inte mindre en person som kommunikationsministern från Likudpartiet, Shlomo Karhi, förklarade att i krig ”är frivillighet ibland en tillstånd man ålägger (på någon) tills de ger sitt samtycke”.

 

USA:s kollaps

USA föreläser världen om en lagbaserad världsordning. Världsdomstolen har beordrat Israel att vidta alla åtgärder som står i dess makt för att förhindra folkmordshandlingar och att straffa hetshandlingar.

Detta är svaret från 12 ministrar i kabinettet på Världsdomstolens dom och Washington gör ingenting.

Istället för att tvinga Israel att följa Världsdomstolen, diskuterade en grupp judiska demokrater i USA:s kongress alternativ till UNRWA med överste Elad Goren, chef för den civila avdelningen för Israels enhet för samordnare av regeringsaktiviteter i territorierna (COGAT).

Goren förnekade offentligt att massvält äger rum i Gaza och hävdade att Israel har gjort sitt bästa för att underlätta flödet av bistånd till Gaza.

Som om någon hade några tvivel om Israels avsikt sa Netanyahu på onsdagen att det var avgörande att avsluta UNRWAs uppdrag.

Amerika leds in på en väg inte bara till regionalt krig. Den leds ner på en väg för att förstöra livet för miljontals flyktingar runt om i arabvärlden, en handling som i ett slag skulle destabilisera Jordanien och Libanon, såväl som alla ockuperade områden.

Det är vansinnigt för USA att följa detta. Hittills har Washington inte visat några tecken på att inse hur farlig denna väg är för världsordningen.

När framtida generationer skriver historien om USA:s kollaps som världsledare, är det ögonblick som dessa som kommer att bli de viktigaste punkterna i USA:s förfall som en global stormakt.

 

Originaltext: Why is the West falling for Israel’s plan to destroy Unwra?