Amel Ayan – Participation & Spiritualité Musulmanes

 

 

Pilgrimsfärdens ritualer uttrycks genom en mängd bilder och symboler. Varje hängivenhetshandling bär inom sig en specifik betydelse, som antar precisa nyanser och färger i den synliga världen, samtidigt som den erbjuder en särskild essens i den osynliga världen. I denna serie med titeln ”Pilgrimsfärden: Symboler och hemligheter” kommer vi att utforska pilgrimsfärdens symboler och mysterier och meditera över dessa aspekter för att fullt ut dra nytta av den gudomliga barmhärtighetens utstrålning. Förbered dig på en fascinerande resa genom pilgrimsfärdens historia till Mecka, från dess ursprung till idag!

Ett av de mest efterlängtade ögonblicken för pilgrimer är utan tvekan Tawaf runt Kaba. Det är helt enkelt magnifikt!

 

Tillsammans i rörelse

Tawaf är det som på svenska kallas cirkumambulation (cirkelvandring). Det är ett mycket komplicerat ord för vad som egentligen är en ganska enkel ritual, där troende går i en cirkel runt Kaba. De fullbordar sju varv, alla i samma riktning. Varje varv börjar vid den svarta stenen.

I vår tid är det enorma folkmassor under Hajj och Omrah. Följaktligen är det mycket svårt för alla pilgrimer att kyssa eller ens röra vid den svarta stenen. För att undvika överbeläggning ombeds de troende helt enkelt att ”hälsa” den på avstånd, med stor respekt. De höjer sin högra hand och åkallar Gud varje gång de påbörjar en rundvandring under Tawaf. Denna gest är mycket kraftfull symboliskt, nästan som att avlägga ett högtidligt löfte och förnya sitt förbund med Gud.

Pilgrimerna cirklar alla tillsammans, moturs. Vissa har ifrågasatt visdomen bakom denna riktning. Det är lite som att troende utför Tawaf metaforiskt och reser tillbaka i tiden. De utvärderar sina liv, reflekterar över de människor de har älskat och alla glada och sorgliga stunder i deras liv. Att minnas det förflutna innebär också att minnas de extraordinära människor som har vandrat dessa vägar. I århundraden har så många rättfärdiga män och kvinnor passerat här. Att vara i Tawaf är som att återknyta kontakten med alla dem som kom före oss och försöka följa i deras fotspår.

 

Tawaf, en tid för reflektion

Tawaf är en tid för meditation för muslimer. När de vandrar tilltalar de Gud och låter sina hjärtan tala. Ibland reciterar de böner, ägnar sig åt dhikr eller läser Koranen. Det finns inga strikta regler i ord eller gester, som till exempel är fallet med Salat (bön). Eller väldigt lite. Varje pilgrim talar till sin Herre som han önskar, på det språk han väljer. Han anförtror sig åt Honom med stor ödmjukhet.

 

Tawaf och vänlighet

Tawaf är en dyrkanshandling som kräver stor vänlighet för att undvika att störa varandra. Alla är blandade, de starka såväl som de mest sårbara. Vi vandrar ensamma, i intim och diskret förbindelse med Gud. Och samtidigt sker denna rörelse inom ett imponerande kollektiv. Varje pilgrim uppmanas därför att visa hänsyn till alla som vandrar bredvid dem.

 

Änglar utför också Tawaf

Ovanför Kaba finns en extraordinär plats, osynlig för människor, kallad Bayt Ma’mur (Det bebodda huset). Det är en mycket speciell plats, uteslutande tillägnad änglar. Varje dag utför 70 000 av dem Tawaf där, vid sidan av människornas. Och varje ängel passerar genom den bara en gång. Det är därför en veritabel ljuskälla, välsignad och magnifik, som omsluter alla pilgrimer.

 

I harmoni med naturen

I Guds skapelse finner vi ofta samma Tawaf-rörelse. Som om att cirkla runt något vore ett tecken på djup harmoni. Till exempel kretsar alla planeter i solsystemet runt solen. Detsamma gäller för månen runt jorden. I vår galax har denna dans alltid existerat, med samma bana, sedan tidernas gryning. I den mikroskopiska världen observerar vi också denna nästan magiska rotation, osynlig för blotta ögat. Våra kroppar och hela vår miljö (luften, djuren, växterna etc.) består av små atomer. Och i varje atom finns det otaliga elektroner, som alla kretsar kring samma enda kärna.

Att vara i Tawaf under pilgrimsfärden är därför lite som att, som människor, ansluta till denna stora, universella världs bana. Även vi kretsar fridfullt, som elektroner, som planeter, kring en central, speciell och närande punkt. Vi ansluter försiktigt, delikat till naturen, mellan det oändligt lilla och det oändligt stora, för att tacka Gud, den extraordinära Skaparen av allting.

 

Vad får Tawaf oss att tänka på?

Livets cykel! Lite om livet som går förbi. Tawaf börjar och slutar vid den svarta stenen. Denna rörelse, upprepad sju gånger, påminner om livets impulser, dess början, dess stadier och dess slut. Tawaf är denna startpunkt och samma ankomstpunkt, som en sammanfattad metafor för det berömda talesättet: ”Till Gud tillhör vi och till Honom skall vi återvända.”

En flod av kärlek! Tawaf är ett kontinuerligt flöde som frammanar vattnet i en flod. Detta flöde väller fram och rinner fridfullt, dag och natt. I sitt stadiga flöde, och ibland i sina svallande vågor, bär det pilgrimen bort i en mycket speciell energi, kraftfull men ändå lugn.

En färgstark mångfald! I Tawaf är alla förenade utan åtskillnad. Troende kommer från världens fyra hörn, var och en med sina egna unika egenskaper, charm och språk. Under denna rit försvinner alla skillnader symboliskt och ger vika för något större än en själv. Varje troende känner i sitt hjärta att de, ensamma, är ganska sårbara, men att de med andra vid sin sida blir en stor kraft och bidrar till den fantastiska Tawafens rörelse. Denna hyllning till mångfald är som en vacker målning, där lager på lager av unika färger slutligen bildar en harmonisk och glädjefylld helhet.

 

 

Utdrag ur boken ”Pilgrimsfärden” av Amel Ayan