Shahad Ali – Truthout

 

 

Khaled Al Soutari, som befann sig i det sex våningar höga bostadshuset i västra Gaza City när det rasade den 16 september, sover nu på gatan utan tält, djupt skakad av förlusten av 21 av sina grannar.

”De var mer än bara grannar för mig”, berättade Al Soutari när jag intervjuade honom två dagar efter raset, sittande på gatan tillsammans med några grannar intill den raserade byggnaden. ”De var mina bästa vänner. Vi delade mat och skratt och förde oändliga samtal trots den hårda verklighet vi levde i. Det är svårt för mig att föreställa mig livet utan dem.”

Al Soutari berättade att byggnaden – som tidigare skadats av israeliska bombningar – under mer än sex månaders tid hade försvagats ytterligare på grund av läckande avloppsvatten. Väggarna hade också fått djupare sprickor och betongbitar hade börjat lossna. Sedan, en natt, rasade byggnaden plötsligt samman.

”Vi sov när marken plötsligt började skaka som vid en jordbävning. Jag skrek åt min fru och mina barn att hoppa ut genom ett hål i väggen, men vi hann inte eftersom byggnaden rasade”, berättade Al Soutari. ”Inom loppet av några sekunder låg jag begravd under rasmassorna, omgiven av min familjs skrik och rop från andra: ’Vi är här. Vi vill inte dö. Hjälp oss.’ Jag kunde varken andas eller skrika. Ett ögonblick trodde jag att slutet var nära.”

”Som tur var upptäckte en granne mig och lyckades befria mig från betongen som pressade mot min rygg”, fortsatte han. ”Min fru och mina tre barn låg däremot kvar under rasmassorna i timmar innan räddningstjänsten ingrep och lyckades rädda dem.”

Al Soutari tillade att hans dotter, Sham, skadade benet i raset och tvingades genomgå en operation där en platta sattes in. Kommunen hade inspekterat byggnaden några dagar innan den rasade och uppmanat de boende att lämna den, berättade Al Soutari. Han förklarade att hans familj försökte göra det, men att de inte kunde hitta någon annan plats att ta vägen.

”Jag brukade prata med grannarna i huset om min rädsla för att det när som helst kunde rasa över oss, men vi var maktlösa. Vi kunde inte göra annat än att stanna kvar”, sade han till mig.

”Jag har ingen stadig inkomst”, tillade han. ”Jag hade inte ens råd att köpa en tändare för att göra upp eld och laga mat åt familjen. Jag har levt på humanitärt bistånd i månader. Hur ska jag kunna köpa ett tält eller hyra någonstans att bo?”

Al-Sadah-byggnaden var hem åt dussintals internflyktingar från Gaza, trots att dess brända och spruckna väggar länge hade uppvisat tecken på allvarliga strukturella skador. Kollapsen krävde 21 människoliv, däribland barns, och skadade ytterligare 14 personer. Totalt räddades 45 personer ur rasmassorna, trots att Gazas räddningstjänst saknade de tunga maskiner och den utrustning som krävdes för att röja undan rasmassorna och genomföra sök- och räddningsinsatser.

 

Risk för fler byggnadskollapser inför vintern

Kollapsen av Al-Sadah-byggnaden var inte en enskild händelse. Mahmoud Bassal, talesperson för Gazas räddningstjänst, sade i ett uttalande efter raset att omkring 2 000 andra byggnader runt om i Gazaremsan också riskerar att rasa samman helt.

Den 18 september rasade ytterligare en byggnad i stadsdelen Al-Sabra i Gaza stad. Bassal uppgav i ett uttalande att räddningspersonal i det fallet lyckades ta sig fram till byggnaden och rädda fem barn som hade blivit instängda. Han sade också att barnen hade ådragit sig lindriga skador.

Dessa händelser har ökat oron hos tusentals invånare i Gaza som inte har något annat val än att fortsätta bo i skadade byggnader med risk för att de rasar samman. Risken kan bli ännu allvarligare i takt med att vintern närmar sig; kraftiga regn och hårda vindar kan ytterligare försvaga redan skadade konstruktioner och få dem att kollapsa. Hälsoministeriet i Gaza uppger att 50 palestinier hittills har omkommit när krigsskadade byggnader rasat samman runt om i Gaza sedan kriget inleddes i oktober 2023.

Byggnader som rasar samman har blivit en akut fara i hela Gaza till följd av den omfattande förstörelsen orsakad av Israels krigföring, som uppskattas ha skadat upp till 82 procent av alla byggnader i området.

Denna omfattande förödelse har förvärrats av Israels strikta restriktioner gällande införsel av tunga maskiner och utrustning för röjning av rasmassor till Gaza. Israeliska myndigheter klassificerar tung utrustning – däribland bulldozrar, grävmaskiner, kranar och krossar – som varor med ”dubbla användningsområden” som skulle kunna utnyttjas för militära syften.

Enligt FN har krigets förstörelse efterlämnat uppskattningsvis 68 miljoner ton rasmassor i Gaza. Hittills har endast cirka 310 000 ton – mindre än 0,5 procent – ​​röjts undan. Gazas statliga mediebyrå uppger att det behövs minst 500 enheter tung utrustning för att öppna vägar och forsla bort rasmassorna. Israel har dock endast tillåtit införsel av ett fåtal lättare maskiner, varav många saknar reservdelar och underhåll. Den svåra bristen har hindrat de första stegen i återuppbyggnadsprocessen, från röjning och återvinning av rasmassor till utvinning av användbart byggmaterial och uppförande av tillfälliga skydd för människor på flykt.

Israel har även infört restriktioner mot införsel av grundläggande byggmaterial – såsom cement, stål och grus – som krävs för att påbörja återuppbyggnaden. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sade i augusti att Israel inte skulle tillåta att återuppbyggnaden av Gazaremsan påbörjas förrän området avväpnats. Dessutom har Israel hindrat införseln av material som skulle kunna ge invånarna mer hållbara boendelösningar, förbättra provisoriska skydd och möjliggöra akuta reparationer av delvis skadade hem. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära insatser (OCHA) avslog israeliska myndigheter vid två tillfällen – av säkerhetsskäl – en begäran från Internationella organisationen för migration (IOM). Begäran gällde samordning av införseln till Gaza av närmare 37 000 träbalkar och 660 nödpaket för tillfälligt boende via gränsövergången Kerem Shalom, vid två tillfällen: den 26 augusti och den 2 september.

 

Invånarna i Gaza nekas i stor skala sin mänskliga rätt till bostad

Det har blivit allt svårare att hitta en lämplig plats att bo på runt om i Gaza. Över en miljon invånare tvingas nu bo i enkla, bräckliga tält som ger föga avskildhet eller skydd mot sommarhetta och vinterkyla. För många har till och med detta alternativ blivit för dyrt; ett tält kan numera kosta 350 dollar, och även för dem som har råd med ett återstår utmaningen att hitta en plats att slå upp det på.

Israel kontrollerar nu nästan 70 procent av Gazaremsan innanför den så kallade ”gula linjen”, vilket tvingar mer än två miljoner invånare att leva på ungefär 30 procent av territoriet. Den trångboddhet som uppstått gör att fördrivna familjer har få platser där de kan sätta upp sina tält. Även när de hittar en plats måste många betala månatlig hyra för en liten markplätt. Att hyra en pytteliten yta bar mark för att slå upp ett tält kan till exempel kosta 150 dollar i månaden. För många i Gaza är det omöjligt att få fram denna summa pengar, eftersom kriget har förstört försörjningsmöjligheter och drivit upp fattigdomen till nivåer som saknar motstycke.

Många familjer har inget annat val än att bo i skadade byggnader, varav många riskerar att rasa samman. Invånare i Gaza beskriver ofta dessa byggnader som potentiella ”tidsinställda bomber” på grund av den stora fara de utgör för dem som bor där.

Trots att invånarna är medvetna om riskerna har många – som Al Soutari och hans familj – inget annat val än att stanna kvar i dessa byggnader. Om de lämnar dem riskerar de att hamna på gatan, helt utan skydd mot väder och vind.

Risken för ytterligare byggnadskollapser som kan hota människors liv kommer att kvarstå så länge inte omvärlden sätter press på Israel att tillåta införsel av tung utrustning och maskiner till Gaza, dra sig tillbaka från de områden man tagit kontroll över innanför den gula linjen och omedelbart tillåta införsel av byggmaterial.

Dessa åtgärder är avgörande för att invånarna ska kunna återuppbygga sina förstörda hem och leva ett normalt liv, utan rädsla för att mista livet bara för att de tvingas bo i eller nära farliga byggnader som riskerar att rasa – och utan att ha någon annanstans att ta vägen.

”Hur många av oss måste dö innan världen ser oss som människor med rättigheter och värdighet?” frågade Al Soutari i kölvattnet av raset.

”Även om min familj och jag överlevde, lever vi nu bokstavligen på gatan utan någonstans att ta vägen”, berättade han för mig. ”Jag har inget tält och ingen plats att sätta upp ett tält på. Vi är verkligen trötta på det här fruktansvärda livet.”

 

 

Original text: Israel Damaged 82 Percent of Gaza’s Buildings. Collapses Are Burying Us Alive.