Muezzin kallar till bön och landet stannar nästan helt. Allt är stängt. Även lokala livsmedelsaffärer, apotek,
köpcentra, bagerier, restauranger. Överallt samma skylt, ”Stängt för bön.” Tjänstemän, anställda i privata företag
och poliser lämnar sina jobb och skjuter upp omhändertagandet av sina kunder eller användare när bönen börjar.
Många skolklasser avbryts för att uppfylla sin religiösa plikt. Ingenting ska störa dig tills bönen slutar. Fem
gånger om dagen, samma sak, dag och natt. Det är en allvarlig kränkning av den personliga integriteten och
friheten. Detta är en total fördröjning av intresse och ett hinder för ekonomin och livet.

En regel som uppmuntrar lättja och bidrar till den förödande ekonomiska situationen i ett land med enorma
oljeresurser. Ingen har hittills kunnat ge en bra anledning för att stoppa livet för bönen, förutom en fullständig
underkastelse till en religiös institution som är långt ifrån den sanna religionen. Sedan snubblar man med okunniga
som går runt gator och marknader och skriker att det nu är dags för bön, stäng allt, sluta vad du gör omedelbart
och tillbe mot Qibla. Den som inte lyder utsätts för stränga straff. Ingen himmel accepterar tvångs riter.

När du mer bråttom har för att fylla tanken, precis då börjar middagsbönen. Och nu, vänta nästan tre fjärdedelar av
en timme tills bensinstationen öppnar. Det är inte viktigt det som brådskande tvinga dig att sluta! Det är precis
som det är.

Kräver relationen med Gud övervakning, kontroll och medeltida straff? För att tjäna Paradiset måste man stoppa
livet?

Intressant nog, allt denna enorma mängd arbetare, som inte är muslim, inte kan göra något annat än bara slappa
tills det vanliga undantagstillståndet slutar.

Bönen har blivit en vana, en tvingande lag, andlighet är en kollektiv daglig rutin.

Det finns en patient och tyst publik, och även en glad och nöjd flock.

Resten av folk går mot denna frusterande destination eftersom okunnighetens tentakler kontrollerar även den mest
öppna och friaste punkter i regionen. En man med ett otäckt skägg som når midjan står framför skärmen, i handen har
han ett vapen med vilket de okunniga kämpar. Din kunskap om historien om dessa barbarer förleder dig att tro att
när denne talar kommer han att göra det i pashto eller i en arabisk dialekt som dominerar bland al-Qaidas medlemmar
och ändå, blir du överraskad av hans libanesiska accent. Vem skulle ha trott att en dag skulle vi se talibankrigare
i Libanon! Vem skulle ha trott att vi skulle få se hijab och niqab i Libanon!

Revolutionärerna vill återuppleva förfädernas dagar. Strävar efter en nytalibanism. Men talibanernas ideologi är
oförenlig med någon revolution. Akta er noga! Sedan när tror islamisterna på andra revolutioner än de som stödjer
regeringarna ovanför folkets intressen? Sedan när tror de okunniga på frigörande från blind lydnad till härskaren?

Vi är alla väntar på vad som kommer att hända i Egypten den 30 juni för att veta den arabiska vårens öde och
revolutionernas inriktning. Historien kommer att beteckna den som destruktiva terrorist revolution eller en stor
revolution för frihet.

Vi är alla väntar på vad som kommer att hända i Egypten. ”Vänta, vi också kommer att vänta.”