Propagandavapen – Israeliska ”massvåldtäkts”-anklagelser fortsätter att falla isär

Robert Inlakesh – The Palestine Chronicle

 

Efter den Hamas-ledda attacken den 7 oktober dök det upp otaliga skrämmande anklagelser om sexuella övergrepp, vilket motsvarar vad Israel hävdar var en uppsåtlig ”massvåldtäktskampanj”, men från början har bevisen inte funnits för att stödja påståendena. Nu, 15 månader senare, verkar de ha fallit isär helt.

På nyårsdagen dök den israeliska dagstidningen Yedioth Ahronot upp med banbrytande avslöjanden angående Israels pågående anklagelser om ”massvåldtäkt” som hade begåtts den 7 oktober 2023. I nyhetsartikeln, publicerad på hebreiska, avslöjade den att israeliska åklagare inte ansåg att det fanns tillräckliga bevis för att dessa påstådda brott skulle hålla i domstol.

”Vi kontaktade kvinnorättsorganisationer och bad om samarbete. De sa till oss att de helt enkelt inte kontaktade dem”, säger en israelisk åklagare som intervjuats av Yedioth Ahronot. De uppgav också att ”i slutändan har vi inga klagande. Det som presenterades i media jämfört med vad som i slutändan kommer att dyka upp kommer att vara helt annorlunda.”

Dessa erkännanden kommer efter ett hav av ogrundade anklagelser om ”massvåldtäkt”, som Israel och västvärldens ledarskap kontinuerligt säljer i över ett år. Hillary Clinton, tillsammans med en koalition av pro-israeliska forskare, politiker, juridiska experter och influencers, arbetade alla med Sheryl Sandberg för att driva en kampanj om att Hamas påstås använda våldtäkt ”som ett krigsvapen”.

Sandberg, vars film ”Screams Before Silence” promotades hårt, visades vid offentliga evenemang och exklusiva visningar hölls av den. Den här filmen stödde sina påståenden med hjälp av förhörsband där palestinier tvingades erkänna att de begått alla typer av grymheter i händerna på Shin Bet-agenter, dessa band ratades helt av alla faktasamlande uppdrag från FN och rapporter om mänskliga rättigheter, eftersom Shin Bet är ökända för att hämta falska vittnesmål genom tortyr.

Det finns ännu inte någon ansedd organisation eller auktoritativ instans som stödjer Israel och västerländska politiker i deras påståenden om att en ”massvåldtäktskampanj” inträffade den 7 oktober. Nu vet vi att inte ett enda offer har trätt fram, enligt medgivanden från israeliska myndigheter.

Medan de ursprungliga israeliska berättelserna om sexuellt våld verkade kretsa kring Kibbutz Be’eri, spred de senare de olika andra platserna och många av påståendena nämnde inte var de inträffade alls. FN uppmuntrades senare av Israel att skicka en faktainsamlingsgrupp för att samla in bevis, men i processen att göra det avslöjade de att det inte fanns några bevis i fallet med Kibbutz Be’eri.

Den särskilda representanten Pramila Patten ledde rapporten för FN:s kontor för representanten för generalsekreteraren för sexuellt våld i konflikt. Även om rapporten angav att det fanns bevis som tyder på sexuellt våld, kunde de inte bekräfta ett enda fall och fick inte ett utredningsmandat att göra det. Ändå lyckades FN-teamet avslöja två fall av påstådd våldtäkt och/eller sexuella övergrepp, i ett fall fann de att en ”brottsplats hade ändrats av en bombgrupp och kropparna flyttade.”

New York Times, som drev vad som var tänkt att vara en omvälvande avslöjande av den påstådda ”massvåldtäkten” från Hamas, blev indragen i en enorm skandal efter att dess primära fall – som var tänkt att visa vilken typ av våldtäkter som hade inträffat – blev avslöjad av familjemedlemmar till det kvinnliga offret. Två av de tre författarna avslöjades också för sin israeliska stat och militära anknytning, kombinerat med bristande journalistisk erfarenhet.

Cochav Elkayam-Levy, som utnämnde sig till ”ordförande för civilkommissionen den 7 oktober, förbrytelser mot kvinnor och barn”, belönades med Israelpriset (2024) och intervjuades av välrenommerade medier som BBC, CNN och New York Times som en hjältinna som hade sammanställt definitiva bevis för Hamas påstådda ”massvåldtäktskampanj”.

Haaretz publicerade till och med ett stycke om henne, där det i undertiteln stod att Elkayam-Levy var beväpnad med ”vittnesbörd efter vittnesmål”, senare medgav i samma artikel att inget direkt vittnesmål hade tagits.

Elkayam-Levy presenterade falska bilder som var tänkta att fungera som bevis på våldtäkt, inklusive en kurdisk kvinnas kropp från en separat konfliktzon. Hon avslöjades senare av israelisk media för ”bedrägeri och luring av givare”. Det slutade aldrig med att något väsentligt kom ut ur hennes utredningskommittés planerade arbete.

Trots de upprepade skandalerna, påståenden som avslöjats som bluff och avsaknaden av några solida bevis för att sexuellt massvåld begicks av palestinska väpnade grupper den 7 oktober, för att inte tala om en överlagd kampanj för att beväpna könsbaserat våld, sprang västerländska företagsmedia ständigt med varje nytt påstående.

Det finns ännu ingen kritisk analys, undersökande artiklar eller någon kritisk inställning till dessa ganska skrämmande påståenden, vilket skulle vara riktigt fruktansvärt om det stämmer.

Istället för att bevis så småningom dyker upp för att bekräfta ens en enda anklagelse, har det under de senaste 15 månaderna bara funnits en stadig ström av bevis som tyder på att den ”alarmerande epidemin av könsbaserat våld som ett krigsvapen” som Hillary Clinton hävdade, var falsk. Snarare tycks den enda ”alarmerande epidemin” ha varit en flod av falska och/eller ogrundade våldtäktsanklagelser som användes av Israel ”som ett krigsvapen”.

 

 

Originaltext: Weapon of Propaganda – Israeli ‘Mass Rape’ Allegations Continue to Fall Apart