Mohammed El Mahdi Krabch – Saphirnews
Den profetiska biografin erbjuder en praktisk modell för kommunikation mellan civilisationer, baserad på respekt, erkännande av den andre och öppenhet för dialog. Islamiska källor, särskilt Koranen och Sunna, uppmuntrar uttryckligen interaktion med det oliktänkande ur ett perspektiv av ömsesidig förståelse och samarbete.
Det profetiska budskapet kännetecknas således av sin universella dimension, som riktar sig till hela mänskligheten och främjar värden som social nytta, moralisk excellens och etiskt ansvar.
Manifestationerna av denna välvilja är strukturerade kring tre grundläggande principer, som utgör grunden för intercivilisationsdialog inom islam:
- Respekt för mänsklig värdighet på grund av mänsklighetens gemensamma ursprung;
- Främjande av ömsesidig förståelse mellan folk genom dialog, ömsesidigt erkännande och samexistens;
- Respekt för åtaganden och utveckling av etisk diplomati i internationell freds tjänst.
Respekt för mänsklig värdighet som grunden för civilisationens enhet
Den profetiska Sira fastställer tydligt principen om mänsklighetens ursprungliga enhet och slår fast att någon åtskillnad mellan individer inte kan baseras på etniska, rasliga eller kulturella kriterier, utan enbart på etiska och andliga överväganden. Detta postulat utgör en av grundpelarna i en rättvis samhällsordning grundad på jämlikhet och människans inneboende värdighet.
Denna princip är förankrad i islamiska skrifter, särskilt i koranverserna som bekräftar mänsklighetens universella värdighet och syftet med mångfald som ett verktyg för ömsesidig förståelse. Ur detta perspektiv uppfattas mänsklig mångfald inte som en splittrande faktor, utan som ett nödvändigt villkor för att etablera en fruktbar dialog mellan civilisationer.
Profeten Mohammeds (frid och välsignelser vare med honom) avskedspredikan utgör i detta avseende en viktig normativ referens. Genom att bekräfta Guds enhet och mänsklighetens gemensamma ursprung, befäster den principen om jämlikhet mellan individer och etablerar fromhet som det enda kriteriet för legitim åtskillnad. Denna grundläggande diskurs bidrar således till utvecklingen av en universell etik baserad på mänsklig värdighet.
Dessutom återspeglar okränkbarheten av liv, egendom och heder, som också bekräftas i samma predikan, en integrerad uppfattning om grundläggande rättigheter, som är förankrade i hjärtat av den islamiska visionen om samhällsordning. Dessa rättigheter framstår som delade antropologiska konstanter, kapabla att bilda en gemensam grund mellan olika civilisationer.
Den profetiska traditionen erbjuder också konkreta exempel på denna princip. Den respekt som profeten visade för en judisk kropp, motiverad enbart av erkännandet av den avlidnes mänsklighet, illustrerar ett universalistiskt förhållningssätt till mänsklig värdighet, oberoende av religiös tillhörighet.
På liknande sätt belyser episoden med profetens besök hos en sjuk ung judisk tjänare vikten av vänlighet och relationell etik för att etablera en genuin dialog. Denna interaktion understryker den avgörande rollen av moraliskt exempel i överföringen av värderingar och i att bygga mellanmänskliga relationer baserade på förtroende.
Händelsen med Banu Jadhima-stammen utgör för sin del ett paradigmatiskt exempel på etiskt ansvar i maktutövningen. Profetens uttryckliga ogillande av Khalid ibn al-Walids handlingar, följt av konkreta åtgärder för gottgörelse, vittnar om ett rigoröst engagemang för principerna om rättvisa och ansvarsskyldighet. Denna episod befäster idén att alla kränkningar av mänskliga rättigheter, även oavsiktliga, måste vara föremål för effektiv rättelse och gottgörelse.
Vidare utgör principen om religionsfrihet, uttryckt i det koraniska uttalandet ”Det finns inget tvång i religion”, en annan viktig grund för att respektera mänsklig värdighet. Den befäster individens autonomi i sina andliga val och etablerar en tydlig åtskillnad mellan personlig övertygelse och social begränsning. Denna princip finner institutionellt uttryck i Medinas konstitution, som erkänner likvärdiga rättigheter för de olika religiösa delarna av samhället och därmed lägger grunden för en modell för pluralistisk och fredlig samexistens.
Ömsesidig förståelse som en strukturerande princip för dialog mellan civilisationer
Profetens biografi (sira) föreslår en modell för att förhålla sig till annorlundahet baserad på ömsesidigt erkännande och värdesättning av gemensamma värderingar. Denna modell utmärker sig genom att den överskrider exkluderande logiker, till förmån för ett inkluderande tillvägagångssätt som integrerar mångfald som en tillgång.
Medinapakten exemplifierar denna inriktning och etablerar ett politiskt ramverk där muslimer och judar erkänns som medlemmar i samma medborgerliga gemenskap, trots sina religiösa skillnader. Detta koncept representerar ett betydande steg framåt i hanteringen av social och kulturell pluralism.
Att erkänna den andres egenskaper är en central del av denna dynamik. Traditionerna som återger profetens ord om vissa främmande folks egenskaper belyser en benägenhet för öppenhet och en uppskattning av mänskliga dygder oavsett deras ursprung.
På liknande sätt illustrerar profetens erkännande av fördelar som erhållits från icke-muslimer, liksom uppskattningen av goda gärningar som utförts före islam, en etisk kontinuitet som överskrider identitetsklyftor. Detta tillvägagångssätt understryker att dialog mellan civilisationer främst vilar på gemensamma värderingar snarare än doktrinära motsättningar.
Slutligen avslöjar betoningen på att upprätthålla familjeband, inklusive med icke-muslimska släktingar, en bred uppfattning om mänsklig solidaritet. Denna princip är av särskild betydelse i samtida samhällen som kännetecknas av mångfalden av religiösa och kulturella tillhörigheter.
Mohammed El Mahdi Krabch är medlem av Nîmes akademi (ett lärt sällskap), imam, teolog och sjukhuspräst i departementet Hérault. Han är konsult i teologiska och bioetiska frågor relaterade till den muslimska tron på sjukhus i regionen Occitanie, Frankrike.
