Redaktion

 

Med Drottning av Saba

I den första delen av vår berättelse om profeten Salomon nämnde vi att det fanns tre aspekter av hans liv av vilka vi kan dra lärdom idag.

Den första var hans karriär som kung, och vi visade att även om Salomon var både en av Guds profet och den sista kungen av ett enat Israel var han, liksom vi alla, bara en man och hade alla de brister vi alla människor har.

Hans kärlek till hästar orsakade nästan hans undergång, eftersom det ledde honom bort från Gud. Men Salomon kunde åter hitta den lilla rösten som fortfarande fanns inom honom och som kallade honom till Guds tjänst.

I denna del kommer vi att titta på den berömda berättelsen om Drottningen av Saba:s besök till Salomon och se vad historien kan lära oss i dag.

Salomon hade en stor armé av män, djinn och fåglar (Muslimerna tror att djinn är varelser skapade av Gud, både goda och dåliga och vi kan inte se dem).

En dag när han granskade sin armé noterade han att härfågel var frånvarande utan tillstånd. Härfågelns uppgift var att leta efter vatten när armén behövde det.

Fågeln hade varit på resa i landet Saba, dagens Jemen, och när han var tillbaka berättade för Salomon: [Härfågeln] blev inte [borta] länge och [när den återkom] sade den: ”Jag har fått veta något som du inte vet: jag har med mig säkra underrättelser till dig från sabéernas land. Jag har fått se att en kvinna härskar över dem; hon har fått allt [av denna världens goda] och hennes tron är en mäktig och lysande [tron]. Och jag har fått se hur hon och hennes folk tillber solen i stället för Gud… (27:22-24)

Salomo var en djupt religiös människa och var olyckligt av att veta att ett helt folk var vilse och dyrkade solen, snarare än den enda Gud som skapade det.

Han bestämde sig för att skicka en delegation till deras drottning, vars namn var Bilqis och uppmanade henne och hennes folk att dyrka Gud: … ingen gudom finns utom Han – Herren till härlighetens och allmaktens tron.” [Salomo] sade: ”Vi skall se om du har talat sanning eller om du är en lögnare. (27:26-27)

Bilqis var också en klok regent och när hon fick brevet var hon misstänksam och trodde först att vad Salomon verkligen ville var att ha kontroll över hennes land. Hon beslutade att skicka honom presenter för att se hans reaktion på hennes fantastiska gåvor.

På så sätt skulle hon veta om Salomon egentligen var bara intresserade av rikedomar. Bilqis var imponerad av Salomons reaktion. Det var inte bara att han inte var intresserad av hennes gåvor av guld och ädelstenar, men han var faktiskt också kränkt av att bli erbjuden dem. Tron på Gud var bättre för honom än dyrbara juveler: Och när [sändebudet] kom till Salomo, sade denne: ”Vill ni lägga rikedom till mina rikedomar, fastän det som Gud har skänkt mig överträffar det Han har gett er. Men sola er själva i glansen av er gåva! (27:36)

Saba:s drottning beslutade sig för att resa till Salomon för att se med egna ögon mannen som hade skickat meddelandet till henne. Efter en lång resa anlände hon så småningom till Salomons rike.

Bilqis hade en magnifik tron som var berömd. En av djinnerna erbjöd Salomon att hämta tronen innan han hann stå upp, en annan djinn erbjöd sig att hämta den innan han hann blinka med ena ögat och snart var drottningens tron på plats och väntade på henne, när hon anlände: Och när hon kom, tillfrågades hon: ”Är det så din tron ser ut?” Hon svarade: ”Den [jag ser här] är mycket lik den.” Och [Salomo sade:] ”Vi har fått kunskap före henne och vi har underkastat oss Guds vilja. (27:42 )

När hon accepterade att det var hennes tron och erkänt Salomons vishet gick Bilqis in i den magnifika palats.

Palatsets golv var gjord av skimrande glas, som glänste som vatten, drottningen som trodde att det är verklig vatten, lyfte upp sin kjol så att hon inte skulle bli blöt, vilket måste ha varit genant för henne, särskilt när Salomon berättade för henne: ”Det är en gård belagd med glas.” (27:44)

Historien om drottningens besök har ett mycket vackert slut. Drottningen sa följande: Herre! Jag har gjort orätt mot mig själv [genom att tillbe solen]! Men nu, tillsammans med Salomo, underkastar jag mig Guds, världarnas Herres, vilja! (27:44)

Denna historia berättas i detalj i Koranen, så vad kan vi då lära av historien om Salomon och Saba:s drottning?

Först och främst kan vi konstatera drottningens reaktion när hon för första gången fick höra om islam, hon misstänkte att det var en bluff. När budbäraren anlände med Salomons budskap tvivlade hon på Salomons verkliga avsikter. Visst, trodde hon, ingen berättar om Gud bara för min egen bästa.

Det måste finnas en dold avsikt. Är det inte samma reaktion några av oss hade när vi hörde om Guds orden? ”Varför bjuder de mig att lära mig om islam? Vad är de egentligen ute efter?”

I en värld dominerad av girighet och önskan av skaffa mer, ofta på bekostnad av någon annan, det verkar ganska konstigt att folk vill uppmana oss att lära oss om islam enbart av hänsyn till att förmedla budskapet för vår egen bästa.

Profeten Salomons uppmaning hade inte någon baktanke. Han ville bara Bilqis bästa. Och vad som var bäst för henne var att överge dyrkan av solen och månen och stjärnorna och dyrka i stället den som skapade himlen och jorden och allt däremellan.

En annan lärdom av denna historia är Salomons reaktion när han erbjöds Bilqis gåvor. Vad är guld och smycken till honom, sa han, när man har fått allt han vill ha genom att tro på Gud? Detta kan tyckas märkligt för dem som inte är muslimer, men för en hängiven muslim, en uppriktig troende, islam är en större gåva än guld och silver.

Och till slut, svaret från Sabas drottning var ganska enkelt: hon accepterade Gud och islam. ”Islam” är en arabiska ord som kommer från en rot ord som betyder både ”fred” och ”underkastelse.”

Bilqis fann frid i sitt hjärta när hon accepterade Gud. Det är en enkel sak att göra, men för många är det en av de svåraste.

Historien om drottningens besök lär oss att accepterande av Gud är en värdefullare gåva än silver eller guld, och bättre än prakt och rikedom.