Huda – About.com Guide

 

Muslimer hedrar och respekterar Profeten Abraham (på arabiska Ibrahim). Koranen beskriver honom på följande sätt: Han var en man av sanning och en profet… (19:41). Många aspekter av den islamiska tillbedjan, inklusive pilgrimsfärden och bön, erkänner och hedrar betydelsen av denna stora profets liv och förkunnelse.

Koranen sammanfattar synen på profeten Abraham bland muslimer på följande sätt: Vem uppfyller religionens krav bättre än den som i allt underordnar sin vilja under Guds, som gör det goda och det rätta och följer Abrahams rena, ursprungliga tro? – Abraham, som Gud utvalde till Sin förtrogne. (4:125).

 

Monoteismens far

Abraham var far till andra profeter (Ismail och Isak) och farfar till Profeten Jakob. Han är också en av profeten Muhammeds förfäder (frid och välsignelser vare över honom). Abraham är erkänd som en stor profet bland troende i de monoteistiska religioner som kristendom, judendom och islam.

Koranen beskriver upprepade gånger profeten Abraham som en människa som trodde på en enda sann Gud, och var ett rättfärdigt exempel för oss alla att följa:

Abraham var [till sin tro] varken jude eller kristen – han sökte och fann den rena, ursprungliga tron och underkastade sig Guds vilja; och han vägrade att ge avgudarna sin dyrkan. (3:67)

Säg: ”Gud har [i uppenbarelsen] sagt sanningen. Tro därför med Abrahams rena, ursprungliga tro, han som vägrade avgudarna sin dyrkan.” (3:95)

SÄG: ”Min Herre har lett mig till en rak väg, till den sanna tron, Abrahams rena, ursprungliga tro – han som vägrade avgudarna sin dyrkan.” (6:161)

ABRAHAM var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Guds vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan. Han var alltid tacksam mot [Gud] för Hans välgärningar, Han som hade utvalt honom och lett honom till en rak väg. Och Vi skänkte honom det goda i denna värld, och i evigheten är helt visst hans plats bland de rättfärdiga. Och tiden kom då Vi gav dig, [Muhammad, ingivelsen] att följa Abraham i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en sådan som ger avgudar sin dyrkan. (16:120-123)

 

Familj och gemenskapen

Aazar, profeten Abrahams far, var en välkänd idol skulptör bland folket i Babylon. Från en ung ålder, erkände Abraham att trä och sten ”leksaker” som hans far skulpterade var inte värda att dyrka. När han blev äldre, tänkte han på den naturliga världen som stjärnorna, månen, och solen. Han insåg att det måste finnas bara en Gud. Han valdes som profet och engagerade sig till dyrkan av en Gud, Allah.

Abraham ifrågasatte hans far och gemenskap om varför de dyrkade föremål som inte kunde höra, se eller gynna människor på något sätt. Emellertid accepterade folket inte hans budskap och Abraham slutligen drevs från Babylon.

Abraham och hans fru, Sarah, reste genom Syrien, Palestina och sedan vidare till Egypten. Enligt Koranen, hade Sarah inte kunnat få barn, så Sarah föreslog att Abraham skulle gifta sig med sin tjänare, Hajar. Hajar födde Ismail (Ishmail) som muslimer tror var Abrahams förstfödde son. Abraham tog Hajar och Ismail till den arabiska halvön. Senare Allah välsignade också Sarah med en son, som fick namnet Ishaq (Isak).

 

Islamisk pilgrimsfärd

Många av de riterna i den islamiska pilgrimsfärden (Hajj) hänvisar direkt till Abraham och hans liv:

I den arabiska halvön fann Abraham, Hajar och deras nyfödde son Ismail sig i en karg dalgång med inga träd eller vatten. Hajar var desperat att hitta vatten för sitt barn, och sprang flera gånger mellan två bergssluttningar i sin sökning. Äntligen, uppstod en källa och hon kunde släcka sin törst. Källan kallas Zamzam och den fortfarande finns i dag i Mecka, Saudiarabien. Under vallfärden, muslimer återskapar Hajars sökande efter vatten när de går flera gånger mellan kullarna Safa och Marwa.

När Ismail växte upp var han också stark i tron. Allah testade deras tro genom att befalla att Abraham skulle offra sin älskade son. Ismail var villig, men innan de utförde det, meddelade Allah att ”visionen” hade avslutats och Abraham fick offra en vädur istället. Denna villighet att offra hedras och firas under Eid al- Adha i slutet av vallfärden.

Kaba själv tros ha byggts om av Abraham och Ismael. Det finns en plats precis bredvid Kaba som kallas Abrahams station som markerar var Abraham tros ha stått när han ställde stenarna för att bygga upp väggen. När muslimer gör Tawaf (gå runt Kaba sju gånger), börjar de räkna sina rundor från den platsen.

 

Islamisk bön

”Fred och välsignelse över Abraham!” säger Gud i Koranen. (37:109)

Muslimer avslutar alla de dagliga bönerna med en dua (bön) där de ber Allah att välsigna Abraham och hans familj så här: ”Åh Allah, skicka böner över Muhammad, och Muhammads anhängare, precis som du skickade böner över Abraham och Abrahams anhängare. Sannerligen är Du full av beröm och majestät. Oh Allah, skicka välsignelser över Muhammad och över Muhammads familj, precis som Du sände välsignelser över Abraham, och Abrahams familj. Sannerligen är du full av beröm och majestät.”

 

Mer från Koranen

Om hans familj och gemenskapen

OCH Abraham sade till sin fader Aazar: ”Gör du bilder till föremål för dyrkan? Jag ser tydligt att du och dina stamfränder har gått vilse.” Vi visade nu Abraham [Vårt] herravälde över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad. (6:74-75) … [Då] hans stamfränder ville tvista med honom sade han: ”Vill ni tvista med mig om Gud sedan Han gett mig vägledning? (6:80)

Om Mecka

Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse. (3:96-97)

Om pilgrimsfärden

Vi anvisade Abraham platsen för denna Helgedom [och sade:] ”Sätt ingenting vid Min sida!” och ”Rena Min Helgedom för alla som skall vandra runt den och som skall resa sig [till bön] och böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten!” Kungör för människorna [plikten att fullgöra] vallfärden. De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur och de skall komma från alla håll och från avlägsna trakter för att uppleva vad som tjänar till deras uppbyggelse och under de [av alla] kända dagarna uttala Guds namn över de djur ur boskapshjordarna som Han skänker dem [för att offras]; ät något av köttet från dessa [djur] och ge också den olycklige som lider nöd att äta! Därefter skall de fullfölja och avsluta de för vallfärden föreskrivna andaktsövningarna och infria de högtidliga löften som de har avlagt och [en sista gång] utföra rundvandringen omkring den äldsta Helgedomen. (22:26-29)

OCH [MINNS att] Vi gjorde Helgedomen till en samlingsplats för människorna och en fristad [för förföljda]. Välj därför platsen där Abraham [en gång] stod för er bön. Och Vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen för dem som skall vandra runt den, och för dem som där skall dra sig tillbaka i stillhet, och för dem som skall böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten [i tillbedjan]. Och då Abraham bad: ”Herre, gör detta till ett tryggt land och ge dess folk – de bland dem som tror på Gud och den Yttersta dagen – de frukter de behöver för sitt uppehälle”, sade [Gud]: ”Och den som förnekar tron, honom skall Jag skänka välstånd under någon tid; sedan skall Jag överlämna honom åt Eldens straff – ett i sanning fasansfullt slut!” Och när Abraham och Ismael lade grunden till Helgedomen [bad de:] ”Herre! Tag nådigt emot vår [möda]! Du är den som hör allt, vet allt. Herre! Gör att vi underkastar oss Din vilja och gör våra efterkommande till ett samfund av [människor] som underkastar sig Din vilja. Lär oss att förrätta vår andakt och tag emot vår ånger; Du är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige! (2:125-128)

Om hans sons offer

Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: ”Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?” [Ismael] svarade: ”Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt].” Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken, ropade Vi till honom: ”Abraham [hejda din hand]! Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta; detta var klart och tydligt en prövning. Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur; och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten [som ber:] ”Fred och välsignelse över Abraham!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. Han var en av Våra sant troende tjänare. (37:102-111)