Robert Fisk – Rebelión (The Independent)
Beirut, stormar, häftiga regn. Haven svepte den lilla hamnen i närheten av mitt hem.
Ett möte med en nära vän till en Khaddafis söner. ”Han vill ha en strid, Habibi, han vill ha en strid. Han vill vara en gerilla hjälte, den store mannen som kämpar mot amerikanerna. Han vill vara den libyska hjälte som tar hand om kolonialisterna. Cameron, Obama, han kommer att göra det för er skull. Och de kommer att ge honom hjälte titeln. De kommer att göra precis vad han vill.”
Det finns mycket cigarettrök i rummet. För mycket. Detta sker i flyktinglägret i Mar Elias. En man som undkom slakten i Sabra och Shatila 1982, med vitt hår, i min ålder, skakar på huvudet åt sitt folks svåra situation i Libyen. ”vet du Robert att det finns 30 000 palestinier?” Khaddafi kastade dem ur för mer än 10 år sedan. De flesta är från Gaza. De återvände till Gaza, egyptierna tillät inte dem att passera och israelerna lätt inte dem återvända till sina hem, så de återvände och bor nu i Libyen och förväntar det bästa från den här killen!”
Stackars gamla palestinier. Jag borde ha gissat att något var på gång i Jerusalem förra året när en israelisk journalist frågade mig om FN:s byrå för hjälporganisation (UNRWA), det organ som har tagit hand om de palestinska flyktingarna i 60 år. ”Jag är säker” sade han ”att de har någon anknytning till terrorism, att de spelar en viktig roll i underhållet av terrorismen. Vad gör de egentligen i Libanon?” Då tyckte jag att detta var lite konstigt. Om någon FN institution har gjort sitt jobb väl är UNRWA, som tar han om miljontals palestiniers behov av organisation, mat, utbildning, hälsa och annat, palestinier som har förlorat, eller vars föräldrar eller mor och farföräldrar förlorat sina hem, 1948 och 1949 i det som idag är Israel.
Ett besök till den smutsiga Sabra och Shatila i Beirut och Ein el-Helweh i Sidon, räcker för att visa för alla att mitt i detta träsk av misär och förtvivlan, UNRWA representerar världens empati trots otillräcklig finansiering och lite personal. Men nu den israeliska högern och dess anhängare pekar på alla organisationer som mörkrets tillhandahållare, ett nätverk som stödjer palestinierna som måste förstöras så att de fattigaste av de fattiga, inklusive de mest bedrövliga människor i Gaza inte blir beroende av sociala tjänster. UNRWA ”har skapat en grogrund för internationell terrorism”, det är svårt att tro att detta är ett verkligt citat från en forskare vid ett större universitet i USA, men det är så.
Jag antar att man borde skratta och sörja på samma gång, men detta finns i en grym och även snedvriden artikel som publicerades i tidskriften American Commentary för några veckor sedan, skriven av en Michael Bernstam, en medlem av Hoover Institution vid Stanford. Jag betonar inte det för att det är ovanligt utan för att det är en växande och mycket grym trend i den israeliska högerns tänkande, vanföreställningar och självbedrägeri som är tänkt att övertyga oss om att målet för de fattigaste av de fattiga palestinierna är förstörelsen av sina egna läger. Bernstam, anger faktiskt i artikeln att ”i 60 år, har UNRWA fått betala fyra generationer för att förbli som flyktingar, och för producera flera flyktingar och flera liv i flyktingläger, där det finns ”utan tvekan, en garanti för kontinuitet av den palestinska självdestruktiva cirkeln av våld broder krig, blodsutgjutelse och ett ständigt krig mot Israel.” Förstår ni poängen? FN är nu källan till all terror.
Det fanns en tid då detta slags nonsens kunde ignoreras, men nu är en del av en allt farligare berättelse i vilken välgörenhet förvandlas till något ond, där det enda institution som ger stöd till kanske 95 procent av de nästan fem miljoner palestinska flyktingar, blir ett mål för angrepp. Och eftersom UNRWA i Gaza blev ett mål för blodbadet i slutet av 2008 och början av 2009, är detta ganska skrämmande.
Men vänta. Detta sträcker sig längre. ”UNRWA:s mandat har skapat ett permanent tillstånd … en överstatlig välfärds situation som genom att helt enkelt ge bidrag till de flesta arbetslösa palestinier, har fått det att försvinna från den internationella marknaden incitamenten till arbete och investeringar … och skapat en grogrund för internationell terrorism. Denna flyktingstatus utan tidsbegränsning är det som sätter mat på bordet i ett kostnadsfritt hus, plus ett antal kostnadsfria tjänster. Detta gör att palestinierna”, läs noga orden, ”permanenta krigsflyktingar … som matas av en individuell ’rätt att återvända’ som dessa flyktingar kräver för att kunna återvända till det land de ockuperade innan Israels självständighet.”
Observera ordet ”ockuperade”. Långt ifrån att vara ägare av marken, de ”ockuperade” den också! De kräver en ”speciell rätt att återvända.” Och vänta på nästa del: ”Kraven till den palestinska rätten att återvända görs på grund av en historisk etnisk diaspora av de permanenta flyktingars ättlingar för att återbefolka ett annat folk, nationalstaten Israel. Detta är inte rätten att återvända till ett land, detta är rätten att återvända till ett land som förlorades i ett krig, en återerövring, ett anspråk på rätten att återkräva det territoriet. ”
Och så vidare och så vidare … Vi måste avskaffa UNRWA, vilket ”skulle innebära slutet för en världsorganisation som stödjer kontinuiteten i palestiniernas vånda… Israel är uppenbart olämplig som ett land för återvändning, eftersom Integrationen är inte möjligt… Istället, för att få slut på dödläget borde man skapa den stat som palestinierna behöver, och göra slut på UNRWA:s fruktansvärda regeringstid under sex årtionden, detta skulle omedelbart skapa förutsättningar för en verklig, meningsfullt och möjligt fredsprocess i Mellanöstern.”
Där har ni det, Bernstam borde träffa Khaddafi. De har mycket gemensamt. Totalt förakt för palestinierna. Gränslös misshandel av människor som har förlorat sin framtid och sina liv. Gränslös misshandel av alla som inte tillhör sin egen stam. ”Var det inte Khaddafi som uppfann ordet ”Israeltina”?
