I Europa, USA, Kanada, Australien, Japan, det vill säga i detta första värld som man kallar civiliserade, finns
många strikta lagar som skyddar djuren. Djuens skyddsorganisationer har i många länder sådan makt att de kan påverka
även politiska beslut. Det vi vill säga är att djuren har ofta fler rättigheter än själva människorna.

I Chicago, till exempel, det finns ett härbärge för herrelösa, skadade eller vräkta katter vid namn Tree House Humane
Society Cats. Denna ”humanitära fristad” får enorma altruistiska donationer från medborgare som oroar sig mycket över
fattiga kattungars välfärd. Deras bilder visas på Internet och vem som helst kan sponsra dem om de vill. Det finns
flera fall där katter har fått stora summor pengar eftersom de har ärvt någon miljardär. För att inte tala om hundar,
som är en av vår civiliserade världs favorit husdjur. Sanningen är att många gånger behandlas de bättre än
människor. ”För min hund den bästa maten, det bästa tror jag, nummer ett, Acana Premium Adult, för 46 euro eller
Taste of the Wild Pacific Stream Canine, 54 euro”.

Det är fantastiskt, men husets hund behandlas som en farao, man skämmer bort den, man smeker och kyssar den.
Dessutom talar man den som om den resonerade. Många av deras ägare delar säng med dem och även sina makar. Det finns
restauranger för hundar, hotell för hundar, frisörer, sjukhus och specialbutiker. ”För min hund offrar jag mig
maximalt så att den har ett anständigt och värdigt liv.” Hunden har humaniserats, medan människan har blivit ett
djur eller ett kryp. Många kommer att säga att dessa argument är ren demagogi, men vi bara bekräftar den krassa
verkligheten.

Det är så hur denna västerländska borgerliga och dekadenta värld, som bara tittar sin egen navel, rör sig. Det är
utan tvekan att hyckleriet är den viktigaste egenskap av denna kapitalistiska konsumtionssamhället. Nu när en
humanitär kris bryter ut i Mellanöstern på grund av kriget i Irak och Syrien och flyktingarnas migrationstryck är
outhärdlig, bygger Europa murar och staket på sina gränser för att ta itu med den oönskade mobben av ”humanliknande
varelser”. Eftersom de är ingenting annat än fattiga och eländiga och kommer att smutsa ner det heliga europeiska
imperiet, civilisationens och framstegs vagga.

Kriget i regionen har orsakat en av de mest ohyggliga humanitära kriser på senare tid, tusentals döda, torterade,
försvunna, föräldralösa, änkor, förstörelsen av städer och den nästan totala ödeläggelsen av många regioner där
endast finns hunger och misär.

Och dessutom miljontals flyktingar och internflyktingar som desperat försöker fly apokalypsen. Vad kan de göra? Var
kan de fly? Det återstår att fly norrut för att nå den välmående Europa där åtminstone de kan ha möjlighet att känna
sig trygga och återbygga upp sina liv eller återupplivas.

Dagligen bombar den internationella koalitionen, ledda av amerikaner, ISIS positioner i Syrien och Irak och det, gör
ingenting annat än att förvärra dramat som är i sig redan ohållbar. Det betyder mer död och förstörelse, mer
blodspill, mer hat och hämnd. Det finns inte en plan för fred eller försoning, eller minimala förhandlingar för att
stoppa denna förintelse. Europa, USA, Kanada, Japan, Australien, den första världens länder, begränsar sin hjälp
till att skicka humanitärt bistånd, mertiolat och gasväv för de sårade och vackra plastsäckar för de döda. Ryssland
och Kina stöder den shiitiska koalitionen ledda av Iran med Hizbollah, irakiska shiiter och syriska alawiter som
möter den sunnitiska block som tar stöds av USA, Saudiarabien eller Gulfstaterna. Den islamiska staten och al-Qaedas
sunni jihadism är inget mer än ett svar på den bristande reaktion i väst när det folkliga upproret krossades Bashar
al-Assads trupper.

Ett barns död på en turkisk strand har utlöst en flodvåg av indignation bland världsopinionen. Folket river sönder
sina kläder och skriker högt i protest när de ser en så smärtsam bil. Denna bild har rört deras medvetenhet, nått
deras känslighet och rivit sår i deras själar. Särskilt om man vid middagstid när man sitter vid bordet i sina hem
och tittar på nyhetssändning och TV-skärmen plötsligt visar den lilla drunknade lik på en strand. Det är för mycket.
Många har drabbats av ett chocktillstånd så att de förlorade aptiten. ”Stackars barn, han förtjänade inte ett så
fruktansvärt slut!” ”Min Gud varför tillåter du så många olyckor!” Detta är några av de utropen. Men detta barn är
inte den första döda och inte heller kommer att bli den sista. Han är en del av den hemska siffran med tusentals
barn som dödats i kriget i Syrien, Irak eller Libanon, Palestina eller Gaza, för att namnge andra länder där ett
barns liv är värd mindre än en stamtavlas hund.

Det finns många bilder och filmklipp som vittnar om detta, barn sönderslitna av bomber, dödade av missiler, andra av
skottlossning, torterade, våldtagna, mm. mm. Men nu visar det sig att denna bild tagen på stranden där på sommaren
njuter turister av solen har rört dem till märgen. Dessutom säger de europeiska ledarna, med en cynism utan like,
att de vill visa solidaritet, att de älskar mänskligheten och att de är villiga att öppna dörren till flyktingar.
(Ett visst antal flyktingar, förstås).

Oväntat kastade vågorna den lilla Aylans kropp, som var bara tre år gammal, på stranden. Vad hände med honom? Hans
kropp förblir orörlig, strandsatta i sanden på ett groteskt och overkligt sätt. Det ser ut snarare som en docka. Man
kan inte vara säker på att det är en människa, men en närmare poliskontroll visar att det är ett oskyldigt barn av
blod och kött. Det är deras brott.

Greenpeace och WWF har i uppdrag att försvara och skydda den marina faunan, valar, delfiner, sköldpaddor pingviner,
valrossar, sälar. Många arter är hotade och vi måste säkerställa deras överlevnad. Men i det här fallet vem skyddar
flyktingar, denna olagliga mänskliga fauna som trotsar haven med det enda syftet att nå andra stranden? Dessa offer
för ett orättfärdigt krig som söker en strimma av hopp, frälsning i den välmående och ”broderliga” Europa. Tusentals
har dött i försöket, andra har försvunnit i havsbotten. Kanske en dag kommer deras kroppar upp till ytan och
förvandlade till spöken kommer att dyka upp i andra stränder för att slå våra samveten igen.

Just nu slår alla sig på bröstet och gör uttalanden om god vilja, eftersom omständigheterna så kräver. Men man har
fortfarande inte kallat till en demonstration för att stoppa det eskalerande kriget i Syrien och Irak. Åtminstone
under Vietnamkriget eller Gulf kriget mobiliserades det västerländska samhället för att protestera och kräva ett
slut på kriget. Men det visar sig att politiker både till vänster och höger har fallit i villfarelsen att det är ett
rättvist krig mot islamisk terrorism och att hur smärtsamt det än kan vara, är det nödvändigt för att döda och
förstöra för att stoppa dessa demoner som hotar världsfreden. Världsfreden innebär att vi måste bevara till varje
pris västvärldens hegemoni i det område där de viktigaste oljereserver på planeten finns.