David Harrop – The Palestine Chronicle

 

 

I årtionden har palestinska socialarbetare och samhällspraktiker fortsatt att tjäna sina samhällen trots militär ockupation, upprepade konflikter och allvarliga restriktioner i deras dagliga liv. Mindre erkänt är dock att själva handlingen att ge vård och försvara mänskliga rättigheter kan utsätta dem för ökad risk för övervakning, gripande, förhör, våld och till och med dödsfall.

Den internationella icke-statliga organisationen Front Line Defenders, som stöder och globalt övervakar kränkningar av människorättsförsvarare, erkänner sådana arbetare som människor som ”arbetar fredligt för andra för att främja och försvara internationellt erkända mänskliga rättigheter” och betonar att de ”definieras av sina handlingar snarare än sitt yrke”.

Palestinska socialarbetare faller tydligt inom denna definition. Ändå är de risker de möter på grund av sina yrkesroller i stort sett okända inom det internationella socialarbetarsamfundet.

Förra veckan fick jag ett WhatsApp-meddelande angående en rapport från Palestinian Prisoners Society (PPS), som beskrev det senaste överfallet på en palestinsk fånge som ett ”avsiktligt mordförsök” på en fängslad socialarbetarkollega. Enligt rapporten sköts han upprepade gånger med gummiklädda kulor inuti sin cell innan han fördes i ambulans till sjukhus. PPS rapporterade att dessa övergrepp utfördes av den ökända Metzada-enheten, elitstyrkan inom det israeliska fängelsesystemet.

Sådana händelser är inte isolerade. Det finns många kraftfulla vittnesmål från palestinska fångar som beskriver liknande övergrepp. De är vanliga i många länder där socialarbetare och människorättsförsvarare står inför betydande personliga risker för att stå upp för utsatta människors rättigheter inför mäktiga regimer.

Samtidigt arresterades en annan kollega och hålls för närvarande fängslad enligt militärorder 101, som tillåter administrativt frihetsberövande utan rättegång. I det här fallet var hans upplevda brott att tala med en grupp internationella studenter om karaktären av sitt arbete i samhället.

Åratal av upprepade fängslanden, mycket av det under administrativt frihetsberövande (det vill säga frihetsberövande utan rättegång), spårar inte bara ur karriärer utan separerar också upprepade gånger socialarbetare från deras familjer och samhällen, vilket splittrar relationer och stör själva det arbete de försöker utföra. Sådana berättelser är alltför bekanta för många palestinska socialarbetare.

De återspeglar också ett bredare mönster av att systematiskt rikta in sig på dem som stöder samhällen, tillhandahåller plattformar för uttryck och skapar möjligheter för förtryckta människor att bygga kapacitet för tillväxt och utveckling.

Medan dessa gripanden fortsätter har ockupationsmyndigheterna också förklarat sex palestinska människorättsorganisationer som ”terroristorganisationer”, vilket har olagligtgjort dem och tvingat dem att stänga. Deras påstådda brott var att dokumentera kroniska kränkningar av mänskliga rättigheter, producera rapporter, föra register och göra denna information tillgänglig för det internationella samfundet.

I en kommentar till denna verklighet förklarade en socialarbetare från ett gräsrotsprojekt i ett flyktingläger att ”det är alltid en risk för socialarbetare, men vi accepterar gripanden. Det är en sorts kostnad under det koloniala systemet.”

Med hänvisning till militärorder 101 tillade han att ”de ger dig administrativt frihetsberövande, men du vet att det du gör är rätt. De dömer dig av en dum anledning, men åtminstone gör du något du tror på. Ibland är detta priset för att hjälpa till att bygga starka och sammankopplade samhällen.”

Han fortsatte med att säga att ”medan du fortsätter att arbeta hårt lider du, men lidandet kan hanteras om du vet att du är i fred med dig själv. Du måste studera ditt ansikte i spegeln varje dag och se om det är bra eller inte.”

Mycket har skrivits om den kultur av motstånd och utbildning som finns i palestinska fängelser. Den utvecklades av fångarna själva och hjälper till att bygga motståndskraft och ståndaktighet bland de som sitter frihetsberövade. En annan socialarbetarkollega som tillbringade tid i fängelse beskrev hur han ägnade mycket av sin fängelsetid åt att planera, undervisa, stödja, ge rådgivning och öka den politiska medvetenheten bland yngre fångar. Han kommenterade att, enligt hans erfarenhet, hittar många fångar, när de släpps, ett yrke och bestämmer sig för att utbilda sig till socialarbetare eftersom de tror att det är ett av de mest effektiva sätten att tjäna sina samhällen.

Palestinska socialarbetare står uppenbarligen inför förhöjda risker eftersom deras yrkesverksamhet överlappar med samhällsledarskap, människorättsarbete och stöd till utsatta befolkningsgrupper. Som ett resultat betraktas de ofta som säkerhetsproblem av militära myndigheter och ägnas särskild uppmärksamhet. Sedan oktober 2023 har israeliska myndigheter gripit ett flertal civilsamhällesarbetare, icke-statliga organisationer och vårdpersonal, ofta med påståenden om kopplingar till förbjudna organisationer eller säkerhetsbrott.

Den palestinska socialarbetar- och psykologunionen är en konstituerande medlem av Internationella socialarbetarfederationen. Palestinsk socialarbetarpraxis överensstämmer helt med IFSW:s globala definition av socialt arbete, som identifierar yrket som ett yrke som har åtagit sig att upprätthålla mänskliga rättigheter, främja social rättvisa och omfamna kollektivt ansvar. Dessa principer ligger till grund för yrket.

Med tanke på den pågående förföljelsen och de upprepade frihetsberövandena av dess medlemmar skrev den palestinska socialarbetar- och psykologunionen till Internationella socialarbetarfederationen för att belysa dessa övergrepp:

”Våra socialarbetare, som arbetar nära lokalsamhällena, är aldrig långt ifrån det som händer på plats. De arbetar outtröttligt för att skydda och förespråka barn och familjer som upplever den dagliga stressen och det långvariga traumat som härrör från den våldsamma militära ockupationen. Vårt budskap till socialarbetarvärlden och till alla människorättsorganisationer är att stå i solidaritet med palestinska socialarbetare och erkänna vår roll som människorättsförsvarare under militär ockupation.”

En annan palestinsk socialarbetare reflekterade över vikten av global solidaritet mellan jämlikar och förklarade att ”det är mycket viktigt att vi delar med oss ​​av våra erfarenheter. Vi behöver att kollegor hör om dessa saker när vi förklarar vårt sociala arbete i Palestina. Detta driver oss att bli djupt engagerade och stärker vårt engagemang eftersom vi alla lider som människor.”

Trots att dessa frihetsberövanden är olagliga väcker de fall som beskrivs ovan bredare frågor om behovet av att erkänna socialarbetare vars yrkesverksamhet utsätter dem för ökad personlig risk på grund av de roller de fyller inom sina samhällen.

Om socialt arbete är ett globalt yrke som grundar sig på principerna om mänskliga rättigheter, social rättvisa och kollektivt ansvar, kan inte palestinska utövares erfarenheter förbli i dess marginaler. Deras arbete visar att det under militär ockupation inte bara är ett professionellt ansvar att hjälpa samhällen att bygga motståndskraft, motstå förtryck och skapa möjligheter till tillväxt – det är en handling av djupt mod.

Palestinska socialarbetare fortsätter att ta hand om barn, stödja familjer, förespråka fångars rättigheter, stärka samhällen och försvara mänsklig värdighet under förhållanden som de flesta utövare runt om i världen aldrig kommer att uppleva. Men eftersom samma aktiviteter utmanar ockupationens strukturer blir de själva måltavlor.

Att stå i solidaritet med palestinska socialarbetare är därför inte bara ett uttryck för professionell kollegialitet. Det är ett test på om den internationella socialarbetarprofessionen är beredd att upprätthålla just de etiska principer som den påstår sig stå på.

 

Original text: When Caring Becomes Dangerous: Hidden Risks Facing Palestinian Social Workers under Occupation