Robert Fisk – La Jornada
Eftersom jag vägrar att köpa The Wall Street Journal sneglar jag ibland på en kopia som någon har glömt. Det var så förra månaden när ett vänligt par lämnade kvar sin tidning på tåget. Det var lika illa som någonsin, ”Försvars tjänstemän förutsäger långsamma framsteg i Afghanistan.” Och källan till denna oväntade rubrik? ”Högsatta amerikanska militära officerare”, ”militära officerare”, ”en hög militär tjänsteman, ”Obamas regeringstjänstemän”, ”Försvars tjänstemän”, ”den ledande militär tjänsteman”, ”officerare”, ”många i de väpnade styrkorna ” och så vidare.
Varför publicerar våra tidningar den här skiten? Min gamle vän Alexander Cockburn kallar det för att ”sälja Brooklyn Bridge” och hävdar att Michael Gordon, chef militär korrespondent för New York Times, är alltid redo att köpa. Just det. År 2002 larmade Mike om aluminiumrör i Irak som en del av Saddam Husseins nukleära program. Sedan år 2007, ”amerikanska tjänstemän”, självklart, informerade Mike om att Iran levererade till irakiska rebeller ”explosiva pansarbrytande vapen” för användning mot de amerikanska styrkorna. Det faktum att de flesta rebeller som bekämpade amerikanerna i Irak var sunni och hade ingen relation med Iran fanns inte med i Mikes artikel. Och, ja, också deras allierade Hizbollah i Libanon får av Iran vapen för användning mot israeler. Tja, åtminstone Hizbollah, en shiitisk organisation, beväpnas av Iran, även om vi måste vänta på nästa krig i Libanon för att se om de mystiska ”pansarbrytande vapen” dyker upp.
Det verkliga problemet är naturligtvis att man säljer Brooklyn Bridge till oss om och om igen. Här finns det ett bra citat: ”Iran är centrum för terrorism, extremism och sekterism, och från min synvinkel farligare än nazismen, eftersom Hitler inte hade en atombomb, medan iranierna försöker utveckla kärnvapen som alternativ ”. Denna förutsägelse gjordes inte av Benjamin Netanyahu, och inte heller, tack gode Gud för det, av Robert Cohen, som upptäckte Brooklyn Bridge, men av den dåvarande statsminister och nu Israels president, Shimon Peres, 1996. Och fyra år tidigare förutspådde Peres att Iran skulle ha kärnvapen 1999.
Med andra ord, Iran, om Peres löjliga påstående varit sant, förvärvade en atombomb för 11 år sedan. År 2007 ”amerikanska tjänstemän” sade att det skulle ta sex år för att Iran att tillverka bomben och Israel sade förra året att det kunde ta mindre än två. Kom ihåg då, 2013 eller 2011 eller 1999, för den delen. Det är också Peres som i år ”avslöjade” att Hizbollah hade förvärvat Scudmissiler från Syrien, förmodligen utrustade med några av dessa ”pansarbrytande vapen” som Mike berättade om för att användas mot Israel. Men jag tror att Hizbollah har vapen som är mer avancerad än dessa gamla ryska raketer som Saddam Hussein använde mot Israel i Gulfkriget 1991. De har nyligen lekt med drönare och även skickat en i en testflygning över Israel, som återvände till Libanon intakt. Men Scudmissiler?
Men som sagt, nyheten slog ner. Amerikanerna skickade ett förtäckt hot mot Syrien, även om det inte fanns ett enda korn av bevis för att dessa gamla Scudmissiler hade skickats till Libanon. Brooklyn Bridge köptes igen. Och så var denna vecka Netanyahus tur. ”Säkerhetsproblemen, sade han, är inte bara de nya (sic) raketer som kommer (sic) i området och sedan hotar tätorter. Jag undrar om ni vet detta, men vi kämpar idag för att flyga nära Gaza eftersom de har luftvärnsrobotar där.”
Kom igen, Hamas är så ineffektiv och korrupt att jag tvivlar att de har lyckats få ett sådant vapen att passera genom tunnlar från Egypten, såvida det inte handlar om några av dessa raketer som avfyras från axeln och som gav så dåligt militära resultat när palestinierna försökte använda dem i Beirut 1982.
Men Brooklyn Bridge köptes omedelbart. AP korrespondent rapporterade från Beirut att Netanyahus påstående var ”något som hade potential att förändra spelet och kunde hota det israeliska flygvapnets möjlighet att attackera den islamiska militanta gruppen.” Jätterolig: I så fall varför använde inte Hamas dessa underbara vapen i januari förra året, när israelerna skapade ett helvete i Gaza? Eller varför hittade inte israelerna dem när de ockuperade området? Men återigen, varför inte hittade de sin förlorade soldat, Gilad Shalit, tillfångatagen av Hamas för mer än fyra år, när de gick in i med blod och eld i Gaza?
Naturligtvis inte bara amerikaner och israeler säljer oss Brooklyn Bridge. När den arge iranska presidenten, när han besökte södra Libanon för några dagar sedan varnade israelerna för att deras land var dömd, (Yasser Arafat brukade sälja samma bro från nästan på samma plats i södra Libanon för 33 år sedan), förkunnade världens rubriker detta hot som om Ahmadinejad hade kommit till Beirut med ett bagage där det fanns de berömda kärnstridsspetsarna. Och naturligtvis, hävdade Israel att Libanon är ”ett nytt regionalt center för terror.” Detta spreds också världen runt.
Efter att ha bott i Libanon 34 år, minns jag att israelerna har använt exakt samma fras 1978, 1981, 1982, 1993, 1996 och 2006. Jag antar att de där fördömda libaneserna tillbringar sin tid med att bygga nya centra för regional terror varje gång den extremt framgångsrika israeliska elit armén förstör deras land.
Finns det flera Brooklyn Bridge till försäljning på väg? Utan tvekan. Det har gått trots allt bara några månader sedan den där stora försäljare av broar, Daniel Pipes, gav ett råd till den amerikanska regeringen i Jerusalem Post under rubriken ”Hur kan man rädda Obamas presidentskap: Bomba Iran” Jag antar, med tanke på det breda inhemska oppositionen i Iran, att vissa av Irans starke mans rådgivare skulle kunna vända frasen och säga: ”Hur kan man rädda Ahmadinejads presidentskap: Bomba Israel.” Och våra kunniga skribenter skulle köpa den bron också.
IIF:s Redaktion
Artikeln publicerades 10-12-01. Den är lika aktuellt idag som då med tanken på Israels senaste påstående om att om Hamas slutar angripa Israel kommer Israel att sluta svara.
Vem tror på det? Enbart de som brukar köpa Brooklyn Bridge om och om igen.
