Redaktion

 

Vi troende muslimer strävar efter att följa Guds (Hyllning och ära till Honom) lagar i hela vår livsföring. Vi vill förtjäna vårt levebröd genom tillåtet arbete och äta tillåten, d v s god och närande mat.

Genom vetenskapens framsteg tillverkas nya produkter som sedan distribueras till världens alla hörn. De flesta matproducenterna kommer från den icke muslimska världen, och de flesta muslimska länder har förblivit konsumenter.

Ofta var denna handel den sista länken i transaktionskedjan mellan de industrialiserade länderna och den tredje världens länder: d v s att den föregicks av en import av billiga råvaror från tredje världen, åtföljd av förädling i i-länderna och sedan export av de dyra förädlade produkterna till tredje världen.

En brydsam detalj i detta sakernas tillstånd är att icke muslimerna inte fäster någon vikt vid matens eventuella egenskaper som tillåten föda, medan denna fråga är av stor vikt för muslimerna. En annan lika viktig sak är att komma ihåg att den muslimska mat etiken, lagar och rekommendationer är sådana att muslimernas mat i själva verket vore den idealiska maten för alla människor. Ordet otillåten skall i detta sammanhang nämligen översättas närmast som skadlig.

Sedan förra århundradet har mängder av mat innehållande både alkohol, gris och andra otillåtna ingredienser skeppats till den muslimska världen. Ibland har man också under själva tillverkningen eller vid transporten tillagt ämnen som måste klassas som otillåtna. När importen av mat från den industrialiserade världen började, hade inte muslimerna en aning om att den dyra importerade maten i själva verket ofta var direkt skadligt. Dessutom fanns det inte ens i den industrialiserade världen någon genomtänkt innehållsmärkning för inhemskt bruk, för att inte tala om att man skulle ha haft denna rutin med maten som gick till export till den tredje världen.

Det samma gällde även förpackningarna, de kunde vara gjorda av både organiskt och oorganiskt material och innehålla ett antal färgämnen eller smakämnen som inte deklarerades.

En del troende muslimska vetenskapsmän och teknologer lyckades till slut dra muslimernas uppmärksamhet kring dessa frågor. De initierade en diskussion kring tillåten och otillåten d v s (god kontra skaldlig) mat, dryck och medicin samt kring Islams förhållningssätt till naturmedicin, vitaminer, mineraler, enzymer, olika tillverkningsprocesser, förvaring, transport, slakt osv. Av detta följde att muslimerna tillslut började kräva efter en systematisk märkning av mat produkter. Människorna kan förstå varandra bättre om de tar reda på varandras premisser och motiv och är rak och ärliga i sin kommunikation.

Just muslimernas mathållning väcker diskussioner även i vårt land, där våra önskemål om en, som vi ser det, bättre mathållning ibland möts med förundran och i vissa fall även med ogillande. I följande kommer vi att reda ut vissa grundläggande principer och begrepp om just mat för muslimer.

 

Allmänna riktlinjer

I Islam är allt tillåtet, utom det som förbjuds i Koranen eller Profetens tradition (sunna). Att påstå att tillåtet är otillåtet, eller tvärtom, är likvärdigt med att sätta andra gudar vid sidan av den Ende Guden. Allt tvivelaktigt skall undvikas, men en nödsituation ger alltid en möjlighet att göra ett undantag från reglerna. Allt hälsosamt är tillåtet och allt skadligt är otillåtet.

Du är vad du äter! Din hälsa och din personlighet påverkas av vad du äter. Viss föda är rekommenderad på grund av sina läkande eller välgörande egenskaper, och viss föda är förbjuden på grund av sin skadliga påverkan på hälsan. Islam talar för förebyggande åtgärder för att undvika att några skador överhuvudtaget uppstår och Islam har även konkreta metoder för renande av kroppen genom t ex fastan. Profeten Mohammed har genom sitt eget exempel gett oss goda matvanor att ta lärdom av, för ett friskare och lyckligare liv.

 

Muslimernas matvaror

De flesta samhälleliga institutioner såsom sjukhus, flygbolag, universitet, restauranger, fängelser har dåliga eller inga kunskaper om muslimernas matvanor.

En del kanske tror att muslimsk mat är lika med kosher mat och en del andra tror att muslimerna alltid äter vegetarisk mat. En del andra tror att muslimer inte äter gris, men däremot skinka och bacon. Till och med en del välutbildade tror att muslimerna inte äter musslor, krabba och räkor eller valkött.

Det florerar många olika uppfattningar om muslimernas matvanor, och den mat som muslimerna blir bjudna på ser därför också ut väldigt olika hos inblandade institutioner.

Det råder brist på adekvat material och information om denna fråga. Dessutom är frågan svår att svara på ett helt uttömmande sätt, eftersom även olika muslimska grupperingar kan ha något olika uppfattningar i denna fråga.

Alla troende muslimer kan dock anses vara överens om följande punkter:

Köttet skall vara av ett tillåtet slaktdjur: nötkreatur, får, fågel, getter, kameler, rådjur osv.

Djurfodret som slaktdjuren äter måste vara tillåten. Om de har ätit oren mat måste de hållas borta från det i 40 dagar, innan man kan slakta dem.

Slaktdjuren skall inte ha fått hormoner som t ex DES, EST osv.

 

Hur skall man slakta djuren?

Slakten bör utföras av en troende muslim som vid slakten åkallar Gud och säger: ”I Guds den Nåderikes, den Barmhärtiges namn. Gud är större (än allting annat)”

Slaktkniven skall vara mycket vass, och snittet skall vara snabbt och djupt, så att den skär av både halspulsådrorna och luftrören. Djuret känner ingen smärta om processen är snabb och kniven vass. Man skall låta blodet rinna ut helt och hållet innan man fortsätter att skinna eller stycka kroppen. (För att vara säker på att djuret är helt dött).

Inga färgämnen får användas för att få köttet se fräschare ut och sälja bättre.

 

Skillnaden mellan det rätta slaksättet och tillåten föda

Många tror att alla slaktdjur är tillåtna som föda, om bara de slaktas av en muslim. Detta stämmer inte alltid med verkligheten. Både kycklingar och nötkreatur utfodras med tillväxt hormonet Dimethyl Stilbestrol (DES). Kycklingarna får det i en bricka bakom örat.

DES är ett kvinnligt könshormon. Djuren får det för att växa och öka i vikt snabbare. Det är alltså en åtgärd som får både djuren och deras ägares plånbok väga tyngre. Hursomhelst är detta hormon steroid och värmetåligt, det kan alltså överföras till människor genom köttet och ingen vet hur det påverkar unga män som äter sådant kött. Det kan tänkas att de blir femininare!

Förutom DES måste man passa sig även för andra hormoner, så som EST, som får kornas juver att bli större, denna hormon blev tillåten 1994, och ingen vet ännu hur detta kommer att påverka barn som dricker mjölk från korna som fått EST.

Uppenbarligen kan vi alltså inte betrakta alla på rätt sätt (dvs halal) slaktade djur som tillåten föda. Innebörden av tillåten (halal) är ju inte en religiös ritual, utan att man äter, dricker och gör det som är gott och nyttigt.

 

Hur blir djuren slaktade i ett vanligt slakteri?

Både muslimer och icke muslimer är oftast ganska omedvetna om vilka slaktmetoder som används på slakterierna. En del tror att slaktarna kväver kycklingarna, vilket ju ur islamisk synpunkt är både grymt mot det stackars djuret och ohälsosamt för konsumenten, eftersom det infektionskänsliga blodet då inte får rinna ut.

En el tror att djuren först skjuts och sedanslaktas. Detta dementeras dock av alla slakterier. Kycklingarna hängs upp och ner och en eldriven slaktkniv skär av hela huvudet. Blodet låter man rinna ut, medan kycklingen fortfarande hänger upp och ner. Sedan skållas kycklingen för att fjädrarna skall kunna plockas lättare. En annan slaktmetod innebär att djuret fåt en elchock före slakten.

 

Kosher mat

Många muslimer tror att kosher mat är tillåten. Så är inte fallet.

Vissa rätter innehåller alkohol, som ju är otillåten. Gelatinet i kosher mat kan komma från grisar, men judarna betraktar den ändå tillåten, vilket vi muslimer inte gör. Mat som kallas kosher kan också innehålla hormoner eller nitrater som är skadliga för hälsan.

Att man är troende och slaktar med Guds namn på sina läppar, hjälper varken muslimer eller judar om maten innehåller något som är skadligt för hälsan. Förutom uppriktig tro krävs det av muslimerna både sunt förnuft och användande av inhämtade kunskaper.

 

Mat från närköpet

Vissa muslimer menar att köttet i närköpsdisken är tillåten föda vara för att det är slaktat av judar eller kristna. Då har de inte förstått den sanna innebörden av tillåtet och otillåtet i Islam, utan ser det bara fån den andliga synvinkeln, medan de glömmer den praktiska synvinkeln med hälsofrågorna.

I vissa länder är köttet i närköpet behandlat med nitriter, för att köttet skall hålla den vackra röda färgen och för att konsumenterna skall tro att köttet är färskt.

Även om köttet verkligen är färskt kan dessa nitriter orsaka cancer. På grund av dessa hälsovådliga ämnen eller tidigare nämnda hormoner kan inte köttet i närköpets disk betraktas tillåtet. Det bör ändå tilläggas att getter och får brukar inte bli hormonbehandlade på samma sätt som nötkreaturen.

 

Vegetarisk mat

Många muslimer tror att vegetarisk mat är det nyttigaste alternativet, eftersom man då inte behöver bekymra sig för hurdant kött den innehåller. Men ack! – många vegetariska maträtter innehåller alkohol.

En vegetarian måste också vara välinformerad om födoämnen för att kunna kombinera både hälsosamma och välbalanserade menyer, så att man inte råkar ut för någon vitamin- mineral-, eller proteinbrist.

 

Havets gåvor

Havets gåvor har alltid varit ett diskussionsämne bland muslimerna.

En del rättskolor, som t ex Jafari och Hanafi har egna synpunkter på vilka av dessa är tillåten föda.

Majoriteten av muslimer menar dock att i allmänhet är all föda från havet tillåten, (utom naturligtvis sådant som har funnits vara giftigt) men att man måste även här ta hänsyn till omständigheterna.

När vi muslimer, till exempel genom massmedia eller myndigheter får veta att en kustremsa eller en sjö är förorenad, menar vi att dess diskar och produkter med all sannolikhet också är förorenade och därmed otillåten föda.

 

Olika grupperingar skapar förvirring

Förvirringen vinner mark när flera olika muslimska grupperingar ger olika besked till det ovetande västerländska samhället som de lever i. Ännu värre blir denna förvirring om muslimerna inte ens följer sina egna regler med både konsekvens och måttfullhet.

Vi muslimer måste helt enkelt skaffa oss bättre kunskaper och lära oss mera om hur man lever med respekt för både sin egen och andras religion och åsikt, samtidigt som man älskvärt och öppenhjärtat talar för sin sak.

 

Ur Salaam Nov-Dec 1996 sidor 17-21