Koranens ljus, en frisk fläkt för att odla hopp och barmhärtighet i vardagen

Nébila Bernoussi – Saphirnews

 

I en värld som ofta förmörkas av orättvisa, smärta och svårigheter, är Koranens ljus tänkt som en inbjudan att återupptäcka Koranen, detta tidlösa ljus och outtömliga källa till visdom och hopp. Vi hör ofta detta ordspråk omkring oss: ”Om du vill att Gud ska tala till dig, läs Koranen. Och om du vill prata med Gud, be.” Under denna välsignade månad Ramadan, där det gudomliga Ordet har uppenbarats som en barmhärtighet för mänskligheten, låt oss ta oss tid att fördjupa oss i det, meditera över det och låta det lysa upp våra liv.

Bland de många verser som lyser upp våra hjärtan och ger resonans i våra sinnen, klingar den här med särskild kraft, särskilt i detta välsignade ögonblick: … ge aldrig upp hoppet om Guds nåd som stillar all oro och lindrar all sorg. Ingen utom den som förnekar sanningen ger upp hoppet om att få erfara den tröst som Guds nåd skänker.” (12:87)

Denna vers, hämtad från berättelsen om profeten Yusuf (Josef), påminner oss om att hoppet är en ledstjärna, en bärare av ljus, som vägleder troende även i de mörkaste tiderna. När det gäller förtvivlan är det en ogenomskinlig slöja som hindrar oss från att uppfatta gudomlig välvilja.

 

Hopp, en trosprincip

Berättelsen om profeten Yusuf är en mästerlig illustration av tålamod och tillit till Gud. Hela hans resa är en livsläxa för var och en av oss. Kastad i en brunn av sina egna bröder, såld till slaveri trots att han var av ädel härstamning, misshandlad av en kärleksfull adoptivmamma, sedan orättvist fängslad av henne, slutade han aldrig att hoppas på gudomlig rättvisa och visdom: med varje fall lyfte en omärklig hand upp honom och öppnade oanade dörrar för honom.

Så i vårt dagliga liv uppmanar denna vers oss att aldrig ge efter för förtvivlan, att alltid tro på en bättre morgondag. Den påminner oss om att, oavsett våra svårigheter, är gudomlig barmhärtighet större än vårt lidande.

 

Barmhärtighet: En tillflykt för alla

Koranen vimlar av förmaningar till barmhärtighet, vare sig det är Guds mot Hans varelser eller det som vi bör visa mot varandra. Han säger till oss i den heliga Koranen: … Min nåd och Min barmhärtighet når överallt… (7:156)

Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) rapporterade ett talesätt som han tillskrev Allahs Sändebud (Allahs frid och välsignelser vare med honom) som också sa: ”Allah har delat barmhärtigheten i hundra delar.” Han sände ner en av dem till jorden och behöll den andra nittionio för domedagen.” (Hadith rapporterad av Bukhari och Muslim)

Detta ord lär oss att Guds barmhärtighet överstiger vårt förstånd. Det utesluter ingen och inkluderar alla fel, alla misstag. Den vaggar oss med sin ömhet och värmer våra hjärtan med sin kärlek. Det betyder att så länge vi andas och är medvetna om våra handlingar har vi möjlighet att återvända till Honom, reparera våra misstag och välkomna en ny chans.

 

Att föra in ljus i våra liv

Att integrera denna vers i våra liv innebär att odla hopp och barmhärtighet i våra dagliga liv. Detta uppnås genom enkla men djupgående handlingar. Först och främst, förlåt andra, men speciellt dig själv, var där under prövningar, stöd dem du älskar och även de som du inte kommer överens med och det är där beviset på vår uppriktighet ligger. Slutligen, för att stärka vårt band med vår Skapare, som läser våra hjärtan och älskar oss, eftersom han vägleder oss till honom i tider av tvivel och lidande, genom bön och åkallan.

Denna vers är en uppmaning att hålla huvudet uppe, att inte låta dig uppslukas av sorg och att alltid söka ljuset, även i de mörkaste timmarna. I detta år präglat av Koranens ljus, må alla i dess verser finna en tillflykt, styrka och riktning. För Koranen är en osläckbar fackla, en lykta som vägleder stegen för dem som söker sanningen och kärleken till Gud, den Älskade.

Så titta noga: ljusen är där framför dig, öppna Hans bok och se dig själv levande!