Hur man ska inte göra genusstudier i Mellanöstern

Maya Mikdashy – Rebelion

 

Ett: Genus är inte studiet av vad som är uppenbart, det är en analys av hur det självklara har kommit att bli det.

Två: Innan du bestämmer dig för att skriva om genus, sexualitet eller någon annan fråga eller aspekten av Mellanösterns verklighet, måste först definieras vad exakt är föremålet för studien. Var specifik. Vilket land, region och historisk tidsperiod är bakgrunden för dina studier? Dessutom begrepp som ”Mellanöstern”, ”muslimska världen” och ”arabvärlden” refererar inte till samma ställe, samma människor eller samma historia, även om kopplingarna mellan dem är avgörande. Dessutom är ”staten” ett relativt nytt fenomen i Mellanöstern. För att studera genus inverkan på den politiska ekonomin i Syrien, till exempel, måste man ta hänsyn till den ottomanska och regionala historien som har genererat denna ekonomi i området vi idag kallar ”Syrien”.

Tre: En genus studie bör ta hänsyn till sexualiteten. På samma sätt måste studier av sexualitet inte kopplas bort från genusanalys. Detta skulle vara som att studera det irakiska kommunistpartiets (PCI) politik och historia utan hänvisning till den roll som Iraks ideologi eller socio-ekonomiska politik spelar.

Fyra: Genus är en del av individens och gruppens subjektivitet. Det är också bara en teknik för statens agerande, produktion och reglering av kopplingar mellan individen, befolkningsgrupper, och makt och kvantifieringsstrukturer. Å andra sidan måste studier på politik, historia och juridik ta hänsyn till kön och genus på samma sätt som studierna över dem bör överväga faktorer som klass, ras, politisk ekonomi, och i grunden, hur de interagerar.

Fem: Det finns ingen kropp utan genus status som det inte finns någon kropp utan en klass tillhörighet. Sådan förskjutning skapa falska grupper av könlösa individer utan klass tillhörighet och politiska åtgärder som inte tar hänsyn till varken genus eller klass. Det är dessa grupper som i sin tur förstärker de manliga politiska metoder och regler på något sätt ”utan attribut” och universella. En sådan ekvation döljer det faktum att kön är något som man inte kan vara omedveten om. Detta är inte en analytisk lins som kan blockeras eller visas beroende på könsorganen och/eller sexuella praxis hos folket man studerar. När en analys av genus i Mellanöstern reduceras till den kvinnliga befolkningen och/eller HBTQ kollektivet, homosexuella, bisexuella och transpersoner och andra, reduceras genus studie till en studie om hur (andra) män behandlar ”sina ”kvinnor och ”sina” homosexuella.

Sex: Undvik stereotyper och generaliseringar. Ibland hijab är bara en hijab, och ibland inte.

Sju: Ta inte för givet att genus politik eller feministiska frågor kommer i enkla och välkända förpackningar. Istället, låt din forskning utöka er vision av vad som kan vara en ”feministisk politik.”

Det kan till exempel vara så att protesterna mot marknadens nyliberala omstrukturering i Egypten kan förstås inom ett brett politisk ram som omfattar föreställningar om genus rättvisa. Som Saba Mahmoud och Lila Abu Lughod Lila har lärt oss, den liberala feminismens antaganden om vad som utgör ”feministisk politik” eller ”feministiska orsaker” är i bästa fall, bristfälliga. I värsta fall är de övningar m epistemologisk hegemoni och en våldsam rekonstruktion av världen enligt de sekulära och liberala rättigheters ramar. Dessutom bör man inte utgå från att det vi kallar ”feministisk Canon” är uttömmande eller inte består av en serie undantag, hierarkier och imperialistisk historia.

Simone de Beauvoir, som lärde oss alla att en kvinna inte födds som sådan utan hon blir det, skrev också i termer som vi nu känner som ”islamofobiska” om kvinnor ”under Islam” i Algeriet, vid en tidpunkt då Algeriet var en fransk koloni. Detta betyder inte att vi skall ogilla de Beauvoir, precis som det skulle vara lätt att fördöma Hegel eller Marx för deras ”åsikter” om Afrika. Snarare är det viktigt att leva i och vara kritiskt med den verklighet som de västerländska ramarna inrättade och som skapades utifrån produktionen av en serie av ”oss” och ”andra”.

Åtta: Jag vet att detta är svårt att tro, men islam är kanske inte den viktigaste faktorn, eller ens en särskilt viktig faktor när man studerar genus i länder eller samhällen med muslimsk majoritet. Till exempel analyserar jag sedan några år tillbaka Libanons rättssystem genom att fokusera på lagen om den Personliga Status, strafflagen och civillagen. Trots de intrikata vägar med vilka dessa sammankopplade juridiska corpus skapar medborgarskap i Libanon, varje gång jag talar om mitt arbete vill mina samtalspartners alltid veta mer om sharia och dess påstådda ”förtryck” av kvinnor. Dessa frågor uppstår alltid efter att jag noggrann förklarat att i Libanon vissa kristna och judiska personliga status lagar är mycket strängare i sin produktion och reglering av genus normativa roller normativa än de kodifierade muslimska lagar om personlig status (historiskt sett, är inte de det samma som sharia).

Dessutom påverkar civila lagar ”könsskillnader” mer långtgående än någon religiös lag om personlig status. Generellt sett, är Islam inte den enda religionen i regionen, även om ofta i rapporteringen från den dominerande massmedia tycks vara det. När man rapporterar från ultra-ortodoxa områden i Jerusalem eller från konservativa kvarter i Riyadh om män som straffar kvinnor eftersom de inte följer ”lämplig” beteende för deras kön som har formulerats i annorlunda radikala termer, måste läsaren stanna av och tänka efter. I den stunden läser ni inte om islam, utan inom en diskurs om islam.

Nio: Frågorna om genus rättigheter och genus rättvisa är inget nytt i Mellanöstern, och inte heller de kamper som idag tillskrivs ”feminismen”. I själva verket är många av de lagar som ofta ses som förtryckande för arabiska/muslimska kvinnor och HBTQ personer relativt nya. De infördes i regionen genom den napoleonska koden och genom kodningen och den svåra uttunningen av sharia i modern historia. Till exempel aborten, som länge ansågs en rättslig fråga för de västerländska kvinnorna på grund av sin historia relation med katolicismen och kristendomen i förlängningen, var inte olagligt i hela arabvärlden tills nationalstaten gjorde sitt intåg.

Vissa fiqh traditioner har fortfarande en plats för abort som amerikanska feminister skulle vilja utvidga till USA idag. Dessutom har advokater kämpat och kämpar för att förstå och främja ”progressiva” föreställningar om män och kvinnors relationer för att ge plats i regionen till människor som är missnöjda med sitt kön. I själva verket har forskare som Paula Sanders visat att i flera århundraden islamiska jurister arbetade med att utveckla ett system för att inkludera hermafroditer och personer som inte inbegrips av det binära kön systemet i islamiska samhällen.

Tio: Förutsätt inte att du känner till de aktörer och faktorer som påverkar jämställdheten i Mellanöstern, eller den produktiva roll som ditt bidrag kan spela i denna utveckling.

Institutioner som Internationella valutafonden och Human Rights Watch har länge ägnat sig åt att producera heterosexuella normer och heterosexuella familjer, till exempel. Israels kolonisation av den historiska Palestina involverar också de inhemska palestiniernas sexuell och kön struktur, något militanta inom pinkwatching nyligen påmint oss. Likaså invasionerna och ockupationen av Irak och Afghanistan verkar dels genom skapandet av interventionistiska plattformar i kvinnors HBT rättigheters namn.

Andra faktorer som påverkar genus och sexualitet i Mellanöstern har att göra med tekniska innovationer såsom in vitro fertilisering, Viagra och kirurgisk återskapandet av hymen, liksom pop kultur, världsekonomins snabba omvandling och den internationella rörligheten för personer, varor och budskap.