IF Redaktion
Det var en gång en man som hette Khozaima ibn Basher och som var känd för att vara generös, gästvänlig, och snäll. Han var rik tills han en dag förlorade sina rikedomar och behövde hjälp. Hans vänner hjälpte honom en tid men kunde inte bistå honom så länge med pengar och andra förnödenheter.
När han förstod att han inte längre kunde få hjälp av sina vänner, gick han hem och sade till sin hustru: Jag har märkt att mina vänner inte längre bryr sig om mig, så nu tänker jag stanna hemma tills jag dör.
Så satte han sig ner och åt ytterst litet av det lilla son de hade kvar av sitt matförråd.
På den tiden fanns det en guvernör i Aljazira som hette Ikrima Al Faijad.
En gång, när han var med sina jaktkamrater på slottet, fick han göra talas om Khozaima ibn Basher, som hade stängt sig inne i sitt hem.
Då undrade Ikrima: Finns det inte någon god människa som kan hjälpa honom?
På natten lade han ner fyra tusen dinarer i en påse, sadlade sin häst och red till Khozaimas hus, där han knackade på dörren. Då Khozaima kom ut, sade Ikrima till honom, i det han räckte honom påsen: Tag emot denna och tag hand om dig själv!
Khozaima tog emot den tunga penningpåsen, lade ner den på marken och höll fast hästen. Sedan frågade han: Vem är du?
Jag skulle inte komma vid den här tiden på dygnet och jag ville att du skulle få veta vem jag är, svarade Ikrima.
Jag tar inte emot pengarna om du inte talar om vem du är, sade Khozaima.
Jag är generösa människors hjälpare, svarade Ikrima och då sade Khozaima inget mer.
Ikrima red sin väg och Khozaima gick glad hem till sin hustru.
När Ikrima kom gem, fann han sin hustru gråtande och skrikande eftersom hon hade upptäckt att Ikrima hade gått ut ensam utan medhjälpare eller vakt mitt i natten.
Vad har hänt? Frågade han.
Det frågar du? Guvernören går ut ensam mitt i natten utan vakt och utan att säga något till sin hustru. Vad betyder det? Det betyder att du har en älskarinna!
Nej, det har jag inte sade Ikrima.
Då måste du berätta för mig var du har varit, fortsatte hustrun.
Ja, om du lovar att hålla tyst och inte berätta något för någon, sade han.
Det lovade hustrun.
Vill du att jag ska svära på att jag har berättat sanningen? Undrade han.
Nej svarade hon, då Ikrima hade berättat för henne om allt som hade hänt honom under natten.
Sedan reste Khozaima ibn Basher till kungen Abdulmalik.
Kungen, som kände till Khozaimas gästfrihet och generositet bjöd honom genast att komma in.
Varför har du inte varit här på så länge? Frågade kungen.
På grund av svåra omständigheter, svarade Khozaima.
Varför kom du inte till mig? Undrade kungen.
På grund av min svaghet, sade Khozaima.
Hur kunde du klara dig? Undrade kungen.
Då berättade Khozaima sin historia för kungen.
Fick du veta vem han var? Frågade kungen.
Nej, det enda han sade var: ”Jag är generösa människors hjälpare.”
Kungen blev nyfiken och ville veta vem den mannen var men kunde tyvärr inte få reda på det.
Därefter sade kungen till Khozaima: Du ska bli min medhjälpare i Aljazira i ställer för Ikrima.
Sedan reste Khozaima till Aljazira och slog sig ner i guvernörspalatset. Där frågade han Ikrima vad denne hade utfört i länet hur ekonomin var. Han fann då att fyra tusen dinarer saknades.
Var finns de? Frågade den nye guvernören Ikrima, men Ikrima ville inte ge något svar.
I så fall får du sitta i fängelset, tills du talar om var pengarna finns.
Ikrima blev satt i fängelset och Khozaima lät skicka bud till honom om att han skulle tala om var pengarna fanns. Men Ikrima ville fortfarande inte tala om vad han hade gjort med pengarna.
Vid denna tidpunkt hade Ikrimas hustru fått veta vad som hänt med honom. Då sände hon efter en av sina tjänarinnor som var klok och intelligent och sade till henne: Du ska bege dig till guvernörspalatset och där ska du säga: ”Jag vill komma med ett råd”. Och om någon frågar dig vad det är för råd så ska du säga att det vill du tala med guvernören Khozaima om i enrum. När du sedan blir ensam med Khozaima ska du säga: ”Du är inte någon särskilt god värd för generösa människors hjälpare, när man tänker på vad han gjorde för dig under din svåra tid.”
Tjänarinnan gjorde och sade son hon hade blivit tillsagd. Vid hennes yttrande blev Khozaima förskräckt.
Vad? Är generösa människors hjälpare min fånge? Vilken skam!
Han samlade genast sina medhjälpare och gick till fängelset och öppnade dörren. Han såg genast att Ikrima inte mådde bra.
Khozaima skämdes och slog ner blicken när Ikrima såg på honom och hans följeslagare. Så gick han fram och kysste Ikrimas huvud.
Varför gör du så? Vilka är skälen till denna förändring? Frågade Ikrima.
Din generösa behandling av mig och min otacksamma behandling av dig.
Gud förlåter dig och mig, sade Ikrima.
Tag bort alla bojor och fäst dem om mina fötter i stället uppmanade Khozaima fångvaktaren.
Du ska för Guds skull inte göra det, sade Ikrima. Därefter gick de allihop till Khozaimas palats. När Ikrima ville bege sig hem, bad Khozaima honom att stanna.
Vad vill du? Undrade Ikrima.
Jag vill ändra din situation och jag skäms lika mycket inför din hustru som inför dig. Du ska nu duscha och få fina kläder.
När Ikrima hade duschat och klätt sig, fick han skjuts hem och en stor penninggåva. Därefter bad Khozaima honom att följa med till kungen.
När kungen fick höra att Khozaima var på väg till honom, blev han orolig och sade: Det var inte länge sedan jag talade med honom. Det måste vara något allvarligt som har hänt, kanske något med länet?
Vid ankomsten fick Khozaima och Ikrima genast komma in till kungen och han frågade: vad är det som har hänt eftersom du kommer hit?
Det är inte något tråkigt jag har att berätta utan tvärtom något som kommer att glädja dig. Jag vill också visa denna man min tacksamhet. Den man som kallade sig ”generösa människors hjälpare” var din guvernör Ikrima Al Faijad.
Kungen blev mycket glad över vad han fick veta och sade till Ikrima: Du ska få bli min guvernör och råda över fyra län tillsammans och ett av de fyra länen är Aljazira. Om du vill, kan du avsätta Khozaima och själv ta ledarskapet över Aljazira.
Nej, Khozaima skall vara kvar på sin post, sade Ikrima.
