Ramona Wadi – Middle East Monitor
Israel har dödat mer än 10 procent av Gazas befolkning sedan folkmordets början i oktober 2023. Statistiken, som nu rapporteras av etablerade medier då den kommer direkt från en israelisk källa – ingen mindre än den tidigare armébefälhavaren Herzi Halevi, som var stabschef för den israeliska militären under 17 månader av Israels folkmord – bekräftar förintelsen direkt från förövarna.
Det talas inte längre om att Hamas överdriver statistiken, även om Guardian upprepar uttalandet som är en del av den etablerade officiella berättelsen om att Hamas inte skiljer mellan civila och motståndskämpar. Bilden som framträder är den av etablerade medier som rapporterar erkännande av folkmord från en källa som är ansvarig och skyldig, efter att ha tillbringat nästan två år med att förvägra det palestinska folket chansen att formulera samma uttalande som levd erfarenhet.
”Detta är inte ett skonsamt krig”, rapporteras Halevi säga. ”Vi tog av oss handskarna från första minuten. Tyvärr inte tidigare.” Denna retoriska fundering över att inte ha hänge oss åt folkmord tidigare illustrerar bara den historiska avsikten att utrota alla palestinier från Palestina. Detta är också ett erkännande av hur Israel kan säkra sin existens genom utplåning av ursprungsbefolkningen.
Halevi hävdade att han aldrig var begränsad i hur folkmordet skulle utföras och uppgav att Israels militära justitieminister ”inte hade någon makt att begränsa mig”. Halevi upprepade dock också påståendet att den israeliska militären ”verkar inom ramen för internationell rätt”.
Enligt en ny FN-rapport från den oberoende undersökningskommissionen har Israel begått fyra av fem folkmordshandlingar enligt definitionen i Genèvekonventionen från 1948.
Inte en enda internationell institution har tagit folkmord på allvar. Gaza har varit ett stort nyhetsfokus, ett forskningsområde, en möjlighet till retorisk praktik och meningslösa debatter, och ett territorium för att testa vapen och internationella parametrar för mänskliga rättigheter. Att internationella institutioner och världsledare nu kommer ikapp med vad palestinier har sagt sedan början bör läsas som en avvikelse från rättvisans perspektiv, inte ett upprätthållande av den.
Även när man citerar israeler om folkmord, finner det internationella samfundet fortfarande utrymme att debattera bevisen istället för att agera utifrån dem. Det har förekommit andra fall där israeliska tjänstemän tydligt uppviglat till folkmord och öppet talat om krigsförbrytelser. Halevis kommentar är dock statistisk. Israel har dödat över 10 procent av Gazas befolkning. Vad förmedlar dessa statistiska uppgifter till det internationella samfundet och vad kommer att göras åt det?
Det internationella samfundet är inte motståndare till statistik, men det avskyr verkligen att tolka den på sätt som tvingar till åtgärder mot Israel. FN har publicerat otaliga statistikuppgifter om tvångsförflyttningar, rivningar av bostäder, palestinska fångar, våld mot palestinska journalister, palestinska minderåriga i israeliska fängelser, vilket visar kolonialismens allvar enbart för att försköna institutionens register. Men inte en enda statistisk rapport har någonsin fått FN att agera mot Israel. Kanske borde man inte ens ha den förväntan, för bakom täckmanteln av mänskliga rättigheter stödde FN inte bara utan planerade också skapandet av Israel.
Det internationella samfundet är inte hjälplöst inför folkmord; det är villigt att genomföra det.
Original text: Genocide admissions and international silence
