Renán Vega Cantor – Rebelion

 

”Vi utplånade dem fullständigt och lämnade inte ens en levande bebis att gråta för sin döda mamma. Detta är, utan jämförelse, den största segern som kristna soldater i USA har uppnått.” – Mark Twain, 1906, angående Bud Dajo-massakern på Filippinerna, citerad i Daniel Inmerwahr, How to Hide an Empire. History of the United States colonies, Captain Swing, Madrid, 2023, s. 158-159.

”Den israeliska tidningen Haaretz rapporterar att den israeliska armén har skapat så kallade ’dödzoner’ inom den palestinska enklaven, där israeliska soldater dödar alla som kommer in i området. En reservistsoldat sa till tidningen: ’Så fort människor kommer in i området, främst vuxna män, har vi order om att skjuta och döda, även om den personen är obeväpnad.’” (Tillgänglig på: https://elpopular.uy/con-licencia-para-matar-zonas-de-exterminio-en-enclaves-palestinos/ 2 april 2024.)

 

1 – Det som händer idag i Gaza och på Västbanken där tusentals människor mördas avsiktligt är ett klassiskt fall av kolonial utrotning, som sådan inte har något nytt, om vi skriver in det i historien om den europeiska expansionen under de senaste 550 år. Nyheten är att det inte är dolt och görs mitt på ljusa dagen, med global falsimedias medverkan.

Denna kolonialism av europeiskt ursprung har liknande mönster som upprepas som om de vore vattendroppar: påstådd överlägsenhet på alla nivåer av tillvaron (ras, kulturell, religiös, social…) från vilken erövring och underkastelse är berättigad, rasism på ytan, stödd av den västerländska vita mannens utropade storhet, besittning av territorierna och utrotning av de människor som hade befolkat dessa länder under lång tid, med argumentet att länderna var avfolkade och ociviliserade eller att deras invånare inte visste hur de skulle utnyttja dem och att det var därför de var tvungna att utvisas och dödas, generaliserat våld för att underkuva de infödda folken, med nivåer av sadism som sällan sett tidigare, avsiktlig och planerad förstörelse av försörjningen av erövrade folk (mat, växter, husdjur, vattenkällor, tro och seder) i syfte att förstöra den komplexa socio-metaboliska strukturen av relationer mellan människor och natur, som säkerställer deras existens, rättfärdigande och beröm av de brott som begåtts i krigets rättvisa namn, eftersom ”vildarna” måste försvinna så att de ”civiliserade” (vita européer och deras ättlingar i USA, Israel och andra platser i världen) kan ta med sig framsteg och modernitet till de ”tomma territorier” de fann på sin väg, religiös motivering i namnet av en andlig överlägsenhet som ger dem en licens att döda, tortera och utrota de folk där andra andliga och religiösa föreställningar som anses vara diaboliska dominerar…

Allt detta och mycket mer kännetecknar den europeiska kolonialismen och det är vad staten Israel replikerar till punkt och prick. Ur detta perspektiv är det ett typiskt fall av kolonialismens beteende (befolkning eller bosättning) vars egenskaper får en nivå av förstörelse som når nivåer som inte sågs av de utsatta folken: ”urbefolkningen stod inför ett tillstånd av permanent krig (eller ” för alltid”) som involverade många typer av icke-mänskliga varelser och enheter: patogener, floder, skogar, växter och djur spelade en roll i kampen” (1).

Alla tiders folkmord har apologeter av olika slag (missionärer, evangelisatörer, akademiker, intellektuella, författare, romanförfattare, vetenskapsmän, journalister…) som applåderar kolonialmakternas förment civiliserande karaktär. Därifrån uppstår en öppen vetenskaps- och teknikkult som används för att utföra koloniala massakrer, vilka motiveras med argumentet att överlägsna folk påtvingar sig själva och förstör underlägsna. Om man tittar på saken mer i detalj visar det sig att i den verkliga världen, när kolonisatörerna ockuperar territorierna, använder de inte bara sin sofistikerade teknik utan bestialiska metoder för utrotning, bland vilka de mest anmärkningsvärda är att bränna samhällens invånarna levande, förgifta dem, döda dem med knivar och macheter, begränsa dem så att de är mer benägna att överföra sjukdomar, inokulera dem med virus för att döda dem i massor, bomba deras hem och bostadsorter och tusen andra liknande sätt. I detta avseende är det värt att nämna några historiska exempel för att visa att Israel är en kolonial aberration på 2000-talet, och det är så eftersom det har stöd från sina förmodade och långvariga kolonialistiska föräldrar, Europa och USA.

 

2– När holländarna erövrade ön Banda, i den moluckanska skärgården, och för att förslava dess invånare, tillgrep de bruket av bränd jord under parollen att ”bränna deras hem var de än är.” Denna massaker, som utfördes 1621, var av sådan omfattning att, enligt de holländska folkmordsmännen, ”av Guds nåd hade alla städer och befästa platser i Banda intagits, raserats och bränts, och runt mer än tolvhundra själar hade fångats” (2).

Detta replikerades också i USA:s nuvarande territorium, där engelsmännen mellan 1636 och 1638 genomförde det ”första medvetet folkmordskriget i historien”, som bestod av utrotningen av Pequots, en algonkin stam. Där fortsatte de att bränna upp husen med sina invånare, bland vilka fanns kvinnor och barn. Detta folk utrotades och en puritansk historiker skrev gillande, med en retorik som liknar den som nu används av folkmördarna i Israel: ”Pequoternas namn (som det var Amaleks) har utplånats från jordens yta utan någon kvar som är eller som (åtminstone) vågar kalla sig pequot” (3). Detta är ett fall där folkmord och gudomlighet möts, något som har funnits sedan dess i de flesta processer av kolonial dominans av europeiskt ursprung, och som fortsätter till denna dag i Israel, som skryter med en påstådd storhet som de säger kommer från ”heliga” böcker.

 

3 – Vid koloniala utrotningar dödas människor i massor och ”hela nätverket av icke-mänskliga förbindelser som stödde ett visst sätt att leva” förstörs, bland annat förstörelsen av deras hem, deras arbetsredskap, av deras transportmedel, av deras husdjur, av deras grödor, av deras tro… (4) De första koloniala utrotningarna var relativt begränsade, eftersom den tillgängliga tekniken inte tillät folkmord i industriell skala, men dessa utrotningar hade en stor inverkan och de nådde en stor dimension eftersom försörjningsnäten i de attackerade städerna, deras grödor och djur som var nödvändiga för deras uppehälle, förstördes. Detta gjordes illvilligt av vita bosättare i USA som förintade buffeln, en ekologisk folkmords praxis som var avsedd att fullborda folkmordet på urbefolkningar under 1800-talet. Således utrotade amerikanska trupper Dine-folket på 1800-talet genom att bränna deras matreserver, eliminera deras boskap och hugga ner träden i deras fruktträdgårdar. På så sätt utrotades det livsviktiga nätverk som stödde dem, en central komponent i alla folkmord. En av de amerikanska tjänstemän som ledde dessa folkmord motiverade det så här: ”När den bestämda tiden kommer, kommer (Gud) att vilja att en ras av människor, som raserna av lägre djur, ska försvinna från jordens yta och ge din plats till en annan (…). Raserna av mammutar och mastodonter och de stora sengångarna hade sin början och sitt slut, den röde mannen i Amerika närmar sig sitt” (5).

 

4 – Koloniala folkmord är berättigade med skenargumentet att de är en del av de ”rättvisa krig” som utförs, för mänsklighetens bästa, av civiliserade människor mot barbariska och vilda folk, vilket är ett hinder som måste elimineras så att ingenting och ingen man hindrar ljuset från den vita och västerländska människans framsteg från att lysa över hela världen. I detta avseende sa en ren imperialist som blev USA:s president, Theodore Roosevelt, detta utan minsta blygsamhet: ”I slutändan, det mest rättvisa av alla krig är kriget mot vildar, även om det tenderar att också vara det mest hemska och omänskliga. Den oförskämda och våldsamma bosättaren som driver ut vilden från ett land sätter hela civiliserade mänsklighet i skuld till honom.” (6).

Kolonialismens och imperialismens talesmän försäkrar att krig som försöker utrota ”vildar”, som anses vara underlägsna varelser, inte får ”visa någon medkänsla mot icke-stridande, där de svaga och de besegrade trakasseras utan ånger och behandlas med hänsynslös grymhet. Och dessa är de mest rättvisa av alla krig.” (7)

Baserat på sådana folkmords principer är det inte förvånande att USA – den direkta sponsorn och finansiären av Israels mördare – är världsmästare i folkmord, som den förmodade arvtagaren till sina föräldrar, de långvariga europeiska kolonialisterna. Därför är det inte förvånande att USA i olika delar av världen, från slutet av 1700-talet fram till idag, har utfört brott mot mänskligheten, som det som utfördes på Filippinerna i början av 1900-talet. Där beordrade en av hans högre generaler sina soldater: ”Jag vill inte ha fångar. Jag vill att ni dödar och bränner, ju mer du dödar och bränner, desto mer kommer du att behaga mig.” (8) Något som inte skiljer sig särskilt mycket från vad Israels folkmordsmän proklamerar idag, helt ostraffat.

Det är illustrativt att USA har ett oändligt rekord av folkmordsmetoder, som de har ”lärt ut” till resten av världen och har enastående studenter, bland vilka den första utan tvekan är Israel. Låt oss i detta avseende citera några av dessa folkmordsmetoder, som rapporterats av USA:s soldater som deltog i kriget mot Vietnam på 1960- och 1970-talen.

En soldat beskriver brotten som han deltog i: ”En natt (vi dödade två Vietcong) började Armstrong omedelbart skära av deras öron och stoppa dem i sin ryggsäck. Sedan skar han av huvudet på en och stoppade allt i ryggsäcken.” #Sedan tog Emo fram sin väska igen. Han drog i de gula snören och öppnade den. Han hällde de mänskliga tänderna på bordet.” (9)

En annan soldat beskriver de brutala metoderna för tortyr och mord som praktiserades mot försvarslösa fångar, främst bönder, i Vietnam:

”På den tiden fanns det ett spel som hette Guts. Tarmar. Det var när de gav fången till en militärkompani och alla skulle ställa upp och göra vad som helst mot honom. (…) Och det är så Guts spelas. Fången kläddes sedan av naken och bands vid ett träd. Hela avdelningen ställde upp. Minst tvåhundra personer.

Den första tog en bajonett och högg honom i ögat. Han satte bajonetten i ögonvrån och tog ut den. […] Sedan skar han av hans ena öra. Och han slog honom i munnen med en 45:an. Han bröt tänderna och slog ut dem. Sedan skar de av hans tunga. De skar honom överallt. Man spillde insektsmedel på honom. Det irriterade hela hans kropp och hans hud började bli vit. Till slut förlorade han medvetandet.” (10)

Bland de folkmordsmetoder som kännetecknar kolonial utrotning sticker de av sexuell karaktär ut, mot kvinnorna i de ockuperade områdena. Återigen är historien om en Vietnamveteran fruktansvärt illustrativ för det omänskliga barbariet i det ”civiliserade” USA:

”När jag såg kvinnor som hade Coca-Cola-flaskor tryckta in i magen gjorde jag ingenting. När jag fick reda på att en annan militärförband hade våldtagit en kvinna och sedan fört in en M-16 i hennes slida och sedan tryckt på avtryckaren sa jag ingenting. Och när jag såg en GI stampa på ett foster efter att en gravid kvinna dödats i ett bakhåll, gjorde jag ingenting. Vad kunde jag göra? Han var ett odjur.” (11)

Och ett sista omnämnande, genom egna ord från en amerikansk soldat som visar imperialistisk och kolonialistisk dominansens arrogans, när han påpekar att de tror och agerar som om de vore gudar:

”I Vietnam insåg du att du hade makten att ta ett liv. Du hade makten att våldta en kvinna och ingen kunde säga något till dig. Det var känslan att vara som en gud när man var på fältet. Det var som om du var en gud. Du kan ta ett liv. Jag skulle kunna knulla en kvinna. Man kunde slå vem som helst utan konsekvenser. Det kändes som en gud som man kunde släppa ut i Vietnam.” (12)

Observera att denna anspråk på att känna sig som Gud är en av de utmärkande dragen hos folkmördarna i Israel, eftersom de tror att de är ”Guds utvalda folk” och det, säger de, ger dem privilegier att utrota palestinierna.

 

5– Som kan ses i detta korta och illustrativa urval av logiken bakom kolonial utrotning vid olika tillfällen i historien under de senaste fem århundradena av europeisk-amerikansk expansion runt om i världen, är folkmordsmetoder inte ett slumpmässigt inslag. De är en konstituerande del av den ”vita mannens börda” som förmodade bärare av ”civilisationen”, vilket leder dem till att underkuva, erövra och utrota ”barbarerna” och ”vildarna”, som de själva kallar icke-europeiska folk.

Det är samma logik som styr Israels folkmordshandlingar, vilket bevisas av vissa uttalanden från dess ideologer och talespersoner. Låt oss nämna några.

Israel utropar sig till civilisationens talesman, medan palestinierna, araberna och islamisterna representerar barbariet. Så här säger folkmördaren Benjamin Netanyahu: ”Vår seger är Israels seger mot antisemitismen. ”Det är den judisk-kristna civilisationens seger mot barbariet.” Och vid ett annat tillfälle sa han: ”Detta är en kamp inte bara av Israel mot dessa barbarer, utan av civilisationen mot barbariet.” Det råder ingen tvekan om det kolonialistiska språket, så typiskt för 1800-talet och epoken för de stora koloniala imperierna i Europa, som idag replikerar till bokstaven folkmorden på Israel.

Och i de virtuella samtalen mellan Israels invånare kan du läsa sådana glädjande och humanitära budskap, som visar varför Israel är ”Guds utvalda folk”, som dessa: ”En god arab är en död arab”, ”Skräp. Sopa bort dem från jordens yta och låt inga spår finnas kvar. Döda alla Gazabor och alla araber överallt.” ”Till alla araber i världen och till alla araber som läser detta meddelande, jag hoppas att alla medlemmar i er familj har cancer.” (13)

Och slutligen, Israels soldater, uppmuntrade av sina folkmordsbefälhavare, utför samma grymheter i Europas koloniala imperier, eftersom de vet att dessa brott kommer att förbli ostraffade, precis som hände med Vietnamveteranerna vi nämnde ovan. Och nu gläds de åt dessa illdåd, genom asociala nätverk, där deras uppmaningar till hat, deras krav på folkmord och bestialiseringen av palestinierna återupplivar det som sågs under andra tider av europeiskt kolonialstyre. I den riktningen kan det inte vara förvånande att folkmördarna i Israel, något som också har blivit det dominerande sunt förnuft hos de flesta av Israels medborgare, säger att ”Gud gav oss detta land och ingen kan ta det ifrån oss”, för att stödja den förmodade gudomliga karaktären av de värsta folkmorden i världens senaste historia.

 

Referenser:

1. Amitav Ghost, Muskotnötens förbannelse. Liknelser om en planet i kris, Captain Swing, Madrid, 2023, sid. 78.
2. Citerad i A. Ghosh, op. cit., sid. 40.
3. Citerad i A. Ghosh, op. cit., sid. 39.
4. A. Ghosh, op. cit., sid. 59.
5. Citerad i A. Ghosh, op. cit., sid. 70
6. Daniel Immerwahr, Hur man döljer ett imperium. History of the United States colonies, Captain Swing, Madrid, 2023, sid. 92.
7. Citerad i D. Immerwahr, op. cit. sid. 150.
8. Citerad i D. Immerwahr, op. cit., sid. 148.
9. Citerad i Alessandro Portelli, Oral Histories. Berättande, fantasi, dialog, Prometeo Editorial, Buenos Aires, 2023, sid. 408.
10. Citerad i A. Portelli, op. cit., sid. 408.
11. Citerad i A. Portelli, op. cit., sid. 413.
12. Citerad i A. Portelli, op. cit., sid. 414.
13. Citerat i Antony Loewenstein, The Palestinian Laboratory. Hur Israel exporterar ockupationens teknologi till världen, Captain Swing, Madrid, 2023, sid. 249.

 

 

Originaltext: Genocidio perpetrado por los nazi-sionistas en Palestina