Farväl, Fader Franciskus, känslan av universellt broderskap i hjärtat

Mustapha Chérif – Saphirnews

 

Påven Franciskus, må han vila i frid, hade vunnit sympati hos många troende och humanister, kristna förstås, men även muslimer. En stor andlig gestalt lämnar oss. Vi kommer att bevara ett starkt minne av honom.

Vi behövde en klok politisk vision. Att påven kallade sig Franciskus, med hänvisning till den helige mystikern, en munk från Assisi, som år 1219 hade en vänskaplig dialog med sultan Malik Al-Kamil i Egypten och respekterade Islam, var ett tecken på hopp.

Sju år efter mitt möte med Benedictus XVI tog påven Franciskus emot mig den 20 mars 2013 i audienssalen i Vatikanen. Ett privilegium som uppskattas av dem som arbetar för interreligiös dialog och närmande mellan folk. Dialog, sa han till mig, är avgörande för att rädda samlivet.

 

Särskild uppmärksamhet åt de abrahamitiska bröderna

Den nye påven var full av lovande tankar. Han satte en ny ton. Att möta påven Franciskus, som muslimsk intellektuell, var en ny möjlighet att visa den muslimska vägens sanna ansikte och skicka ett budskap om hopp till unga människor, så att de engagerar sig i dialog och att leva tillsammans.

Hans riktiga namn är Jorge Mario Bergoglio, jesuit till utbildning, argentinsk medborgare, ”kommande så långt ifrån” som han uttryckte det… Detta ursprung gav honom perspektiv och utan tvekan en känsla av öppenhet.

Valet av den nya påven hade väckt förväntningar i den muslimska världen inför den internationella krisen, behovet av att förbättra relationerna med Vatikanen och mellan väst och den muslimska världen, så nära, sammanflätade och ihopblandade. Han gjorde ingen besviken.

Påven Franciskus sa till mig att det var ”viktigt att främja vänskap och respekt mellan olika religiösa traditioner för att uppnå fredlig samexistens mellan folk.” Han betonade att för att utföra sitt uppdrag ”behövde han allas böner och stöd”. Han uttryckte sedan ”ömsesidig aktning och det gemensamma arbete som ska utföras för mänsklighetens bästa”.

Dessa ord var i linje med rekommendationerna från Andra Vatikankonciliet 1965 och de som utfärdats av de olika islamisk-kristna mötena. Men med tanke på den pågående krisen som världen befann sig i fick den nye påvens ord ännu större tyngd.

Påven visade särskild uppmärksamhet åt andra monoteistiska, abrahamitiska bröder, särskilt muslimer. Han hade viss kunskap om Islam, särskilt dess mysticism.

 

En allierad med dem som försvarar respekten för mänsklig värdighet

Med den suveräne påven handlade det om att möta gemensamma utmaningar. Vår anknytning till existensens andliga mening, vår kamp mot orättvisorna i det avhumaniserande dominerande globala systemet och överdrifterna hos extremister av alla slag har fört oss samman.

Katolska kyrkans överhuvud noterade att fler och fler människor lider. Därför ville han vara de fattigas och förtrycktas påve. Även av denna anledning var han en allierad med dem som, liksom vi, försvarar respekten för mänsklig värdighet.

Påven Franciskus varnade för farorna med främlingsfientlighet och intolerans och klargjorde att begreppen ”erövring”, proselytism, såväl som skvaller och förtal om andra, borde förvisas från de troendes ordförråd. Påven uppmanade med rätta till dialog snarare än att döma andra.

Under sitt pontifikat besökte han flera muslimska länder och blev rörd av det glödande välkomnandet. För första gången i Vatikanens historia godkände han saligförklaringsceremonin för de 19 martyrprästerna i Algeriet, som firades i december 2018 i helgedomen Santa Cruz i Oran, den första i sitt slag i den arabisk-muslimska världen som ett erkännande av de uppoffringar som gjorts under de hårda allmänna prövningarna. Han utnämnde nyligen ärkebiskopen av Alger, till kardinal, Sankt Augustinus och emir Abdelkaders land.

Hans engagemang för fred och rättvisa i världen, för att bevara oskyldiga människoliv, särskilt i Gaza, är starka tecken som historien kommer att minnas. Våra broderliga tankar går ut till våra katolska systrar och bröder i denna prövning. Farväl, helige fader Franciskus.

 

 

Referenser:

Mustapha Chérif, filosof och islamforskare, är medgrundare av Islamisk-kristna vänskapsgruppen (GAIC) och Världsforumet för islamisk-katolska forumet, vinnare av UNESCO-priset för kulturdialog. Han är författaren till podcasten ”Kulturer och Islam, kunskapens skatter”, en ”inbjudan att utforska historia, filosofi och andlighet, med särskilt fokus på Islam och sufism”. Finns på Spotify.