Mustapha Cherif
Den tyska tänkare Goethe skrev år 1810: ”Jag har stor respekt för den religion som predikades av Muhammad eftersom den är fullt av underbar vitalitet. Den är den enda religion som verkar innehålla förmågan att tillgodogöra sig existensens förändringar – en förmåga som kan göra det attraktivt i alla perioder … Jag förutspår att Muhammeds tro kommer att bli accepterade av morgondagens Europa.” Denna upplysta uppfattning förbises. Debatten om islam i Europa är skrämmande.
Vad händer? Även om alla européer inte likställer islam med fanatism, det finns en störande trend. Politiska ledare, även från länder som inte är färdiga med sitt förflutna och bör vara uppmärksamma, ställer upplysningen eller kristna värderingar mot islams värderingar på ett fördömande sätt. Men den islamiska civilisationen, monoteismens tredje gren och en del av den grekiska-arabiska kulturen är en del av dessa värderingar. Värderingar som kränktes av kolonialismen och totalitarismen och som idag kränks av dogmatiska icke troende. Diskrimineringen av muslimska europeiska medborgare, en tvåeggad politik och européernas dåliga samvete som tillåter Israel att ockupera Palestina ostraffad stör länken mellan Islam och väst.
Vi måste få ett slut på fantasin om staden under belägring. Vi har en skyldighet att utbilda folket i acceptansen av mångfalden. Fördomarna på båda sidor måste försvinna. Den stora majoriteten av muslimer accepterar kritiken utan gränser och ingen kan förneka att det alltid uppstår problem med kopplingen mellan enhetlighet och mångfald, med en minoritets ”integration” samt att fundamentalismen är väl synlig, men situationen är allvarlig. Den infekterade polemik som drivs av alla politiska strömmar om de muslimska medborgarna är alarmerande.
Ansvaret är delat
Det är dags att se till att vänskapen är vinnaren för att stoppa populismen som har förvandlats till officiell politik. Missförståndet kommer att bestå tills vi har förstört problemets huvudsakliga rot, okunnighet. Muslimer, kristna, judar, humanister måste lära oss mer om oss själva samt granska vårt samvete. Ansvaret är delat. Det är ett otroligt hyckleri den iver med vilken EU: s ledare fördömer antisemitiska och islamofobiska handlingar, handlingar som har uppstått från ett klimat av misstro som de har bidragit till. Fundamentalisterna fördömer brottet medan de har förvränger bilden av islam.
Förstärkning av rädslan, den cyniska utnyttjande av fundamentalistiska grupper för att brännmärka alla muslimer, propagandan om civilisationernas kamp vinner mark. Marginaliseringen av stigmatiserade muslimer är inte längre ett fenomen utan det dominerande systemets skenmanöver. Frågan om integration används som ett val argument. Detta är en radikalisering som inte kritiseras. Islams grunder, Koranen och profeten (fvmh) attackeras. Främlingsfientlighet å ena sidan och fundamentalismen å den andra förvränger bilden av islam trots att den förkastar all avgudadyrkan och kräver respekten för olikheter.
Vad kan de europeiska muslimska medborgare göra för att förhindra en konfrontation som skadar alla? De måste engagera välvilliga människor som vill arbeta för erkännandet av olikheter. Precis som med antisemitismen, orsakerna till islamofobin är gamla: okunnighet, krissituationer, strategier för att uppfinna syndabockar och fundamentalismen. Lärdomarna från Hannah Arendt, en tysk judinna, verkar ha glömts bort: ”Det första steget på vägen mot total dominans är att döda den juridiska personen hos människan.” Den muslimska medborgaren presenteras som den nya fienden. De bör vara självkritiska, inte falla in i provokationer, återfå förtroendet, gå från att vägra blanda sig med andra till att hitta och föreslå alternativ för att leva tillsammans.
En mötesplats för historia
Först måsta man tala tydlig för att bidra till förståelse, trots att media försvårar uppgiften. Vi måsta ta avstånd från dagens aggressiva strömmar som går emot det vi tror på och peka på att fundamentalismen är anti-islamisk och anti-humanist.
För det andra, engagera sig politiskt. Vi måste arbeta tillsammans med dem som försvarar rättvisan. Det är med demokrati som framtiden kommer att bevaras. Vad står på spel är demokratin, inte bara muslimernas öde. Islam har återinfört debatten om den grundläggande frågan om mening och rättvisa i ett samhälle som behöver balans, för trots de enorma tekniska framsteg den blir allt mer omänskligt.
Detta är en tid präglad av intellektuell nedgång, begränsning av rättigheterna, krisen med den europeiska modernitet och en fossiliserad tradition i öst. Dock risker och möjligheter sammanflätas i den. Men människor riskerar att missa dessa möjligheter. Den tyska poeten Hölderlin sade: ”Där det finns fara, växer också det som kan rädda.” EU medborgarna av muslimsk tro är vid korsningen där faror och möjligheter sammanblandas.
För det tredje, med tanke på okunnigheten, är det viktigt att införa religion, civilisation och språk undervisning i skolan samt utbilda TV programledare i andra länders språk och kultur.
För det fjärde är viktig att ta hand om överskottet av falska uppdelningar. Att återsamlas är huvuduppgiften. Rätten att kollektivt uttrycka sin tro måste skyddas, utan att agera på ett upprörande sätt som kan skada gemenskapen.
För det femte, vi måste inse att feltolkningar av våra källor göder antimuslimska känslor. De som klamrar sig fast vid formaliteter och reducerar tron till stela handlingar har fel. Traditionalismen har ingenting att göra med islam. De yttre tecknen är inte någon religiös lag. Exegetiskt hantverk förstärker tillflykts behov. Men det finns uppriktiga troende som vill fördjupa sig i sin tro.
Med få rätta ord, vältänkta handlingar och dialog kommer vi att skapa en mötesplats för historien. Att vara muslim innebär att vara from, rättvis och logisk, civiliserade och att följa en mittenväg. Arbetslösa muslimska medborgare, särskilt unga människor, lider. Det är viktigt att lyssna på dem, erbjuda dem utbildning. Det handlar inte om att överleva eller att förneka, utan att leva med andra och att acceptera identitetens utveckling.
Medelhavsområdet kännetecknas av århundraden av samexistens mellan människor med olika kulturer. Nya avvägar kan inte dölja verkligheten. Muslimer i Europa deltar utan problem i städernas liv. De visar sina kvaliteter och har inga problem med att leva med icke-muslimer. De vet att deras religion är grunden för sekularismen och kunskapen grunden för livet. Den tyske filosofen Hegel skrev i Lektioner: ”Vetenskap och kunskap, särskilt filosofi, kom från araberna till väst, en ädel poesi och ett fritt tänkande som lyste över den germanska folk.”
Det finns ingen motsättning i grunden mellan civilisationer. Det är inte bara den ”andra” som ska anpassa sig. Vi förkastar den arrogans med vilken man talar om muslimerna som om de inte skulle kunna komma åt den värdighet dem förtjänar om de inte villkorslöst västerlänniseras. Vi förväntar oss att EU-tjänstemän har en viss känsla för framtiden så att debatten om att leva tillsammans inte förvandlas till något annat. Världens framtid beror på hur man svarar.
Mustapha Cherif, filosof, universitetsprofessor och författare till böcker om att leva tillsammans och dialog mellan kulturer, är medlem i den katolska-islamiska World Forum.
