Vittnesmål från Fatimah Serrano

I Guds namn

Jag föddes den 1 oktober 1985 i San Salvador, El Salvador. Jag skulle vilja börja med att berätta att jag kommer
från en katolsk, hårt arbetande och ödmjuk familj, även om vi inte levde i lyx har jag aldrig saknat det
grundläggande. Min barndom var på något sätt ett stort engagemang för katolska läran, att gå katekes klasser, till
massorna och fått en utbildning på skolorna i samma anda, jag övervägde till och med att ägna mig åt klosterlivet,
något som jag kommer att berätta senare.

Jag vill nämna att min utbildning i katolska skolor under min uppväxt märkt mig mycket, jag kom att ha en stor
gemenskap med några av nunnorna i skolan, som ibland blev mina mentorer i andliga frågor.

Jag besökte några av de äldsta klostren i landet, och det är i dessa besök som jag insåg det livet i bön och
eftertanke som äger rum på dessa platser och jag måste vara ärlig att erkänna att jag blev imponerad att denna
livsstil och detta var så stark att när jag var ungefär sexton eller beslutade jag mig på att försöka prova
klosterlivet, detta trots att några av mina släktingar var emot idén.

Senare och på grund av det på den tiden jag kallade ”livets mysterier” hade jag ett samtal med en präst, som var den
så paradoxalt nog, avskräckte mig från idén om klosterlivet genom att berätta om några av de ”svårigheterna” av
samma. Allt detta hände när jag skulle avslutat min skolutbildning. Allt detta var en del av det intresse jag alltid
känt till religionen, som senare skulle leda mig till islam. Bön och eftertanke har alltid kallat min uppmärksamhet,
jag ville fördjupa mig i detta liv och engagera mig i välgörenhet.

Sedan kom en övergångsperiod, jag kom in på universitetet och träffade där alla typer av idéer (agnostiker, ateist,
Mormon, liberal, mm), så jag började ifrågasätta min tro, varför de katolska riter, Jesus Kristus roll som Guds son,
dyrkan av helgon, även om jag måste notera att många av den praxis som jag utsattes för härrör från folklig fromhet.
Jag kände också att dogmer byggde på mycket svaga argument och när till allt detta lades den skeptiska atmosfären på
universitetet distanserade jag mig från katolicismen.

Det är i detta skede då en ny process av andlig strävan dyker upp. Jag läste om olika religioner (buddhism,
evangeliska kyrkor, mormoner etc.), men de drog inte min uppmärksamhet på grund av utifrån mitt perspektiv hade de
verkat alltid svaga i sina grunder, så jag fortsatte mitt sökande. Efter ca sju år undrade jag om det fanns något
utöver den kristna dogmen, och det blev så att genom ett socialt nätverk talade jag med en muslim som berättade om
en särskild ”fasta” som utlöste min nyfikenhet och jag bestämde mig för att undersöka vidare.

Det var på detta sätt som jag träffade för första gången orden ”muslim”, ”islam”, ”Koranen” och ”hijab”. Jag tittade
i olika webbplatser som islamelsalvador.com, islamonline.com och andra som jag inte minns, jag kände en enorm törst
efter kunskap om islam.

Efter många läsningar, reflektioner och frågor började omvandlingsprocessen, Jag minns att jag såg ett mönster av
hur man gör bön och försökte göra det. jag kände en stor frid inom mig och jag hörde en inre röst som kallade mig
ofta att utföra den islamiska bönen, när det hände visste jag att det var dags att bli muslim och så kontaktade jag
på den shiitiska islamiska föreningen i El Salvador och gjorde mitt vittnesbörd om tro.

Det som kom efter att förklara min islamiska tron liknade en brant backe att stiga upp. Jag led av mina vänner och
familjs avståndstagande, men det avskräckte inte mig, jag måste säga att under de första månaderna efter min
acceptans av islam, använde jag inte alls den islamiska slöjan (endast under böner), men efter att jag läste mer och
mer den heliga Koranen, insåg jag att slöjan är nästan nödvändigt, den är liksom en muslimsk kvinnas flagga.

Även om det är sant att jag har varit med om vissa svårigheter med användningen av slöjan, jag använder den med
stolthet och många människor på universitetet, på gatan och på andra håll frågar mig om islam.

Jag tar tillfället i akt att uppmuntra människor (särskilt kvinnor) att söka information om islam, var inte rädd för
att närma er och be om information eller vägledning, och jag vill påminna muslimska kvinnor som inte bär slöja att
det är en religiös plikt som ger värdighet och respekt, framförallt självrespekt.

As-salamu alaikum wa rahmatullah