Mustapha Cherif

Europa, modernitetens hetaste plats befinner sig i moralisk kris, inte bara ekonomiskt. Den vet inte hur man ska hantera närvaron av sin nya minoritet, de muslimska medborgarna som finns i städerna.

Nedgången i vilken hela världen befinner sig i underlättar inte uppgiften att konfrontera de extrema attityder av dem som inkräktar och har gjort sig själva till Islams röst, något som föder ännu mer förvirring. Att svara på ett sådant fenomen med en repressiv politik är inte rimlig, ett förbud är sällan lösningen. Ett förbud kommer att orsaka djupare problem.

Den enorma uppmärksamhet som har getts till ”burkans fenomen” – som inte är islamisk – och dess möjliga förbud i hela offentliga rummet i europeiska länder är tecken på en tillbakagång och underkastelse till höger extremismen som förgiftar samhället. Dessutom kan ingen förneka att den vilda liberalismens ”kvinnan-objekt” snarare uppmuntras.

EU medborgarna av muslimsk tro delar den franska statens uppfattning om skyldigheten att kunna identifieras av säkerhetsskäl för att kunna få tillgång till offentliga platser. Detta innebär en möjlighet för ett modernt samhälle att kunna samordna respekten för jämställdhet mellan kvinnor och män och behovet av säkerhet och frihet. Men på grund av vanföreställningar om detta ämne, kan vi istället riskera att gå emot republikens principer.

Som vanligt de så kallade intellektuella inom den muslimska kulturen, som Malek Chebel, går till mötes de strömmarna som står högst och sällar sig till dem som kritiserar muslimerna och praktiserar sekularismens avgudadyrkan: ”Vad människor måste förstå är att landets första religion är sekulärismen. Alla andra är personliga och måste levas i den privata sfären. (…) Bara de (muslimerna) vägrar släppa taget, eftersom de inte förstår individualismen.” Han hävdar att vara förespråkare ”för självständighet, individens oberoende. En kopernikansk revolution!”. Det är otroligt och oanständig, som om islam var främmande för dessa frågor och behövde ändras radikalt. Jag återkommer till denna karaktär.

Skapandet av en ny fiende

Vår roll är att knyta upp knutar, minska lidande och främja ett gemensamt liv, inte bli indragen i falska debatter. Att ”burkan” inte påbuds av Koranen är inte det verkliga problemet. Detta motbjudande mörka plagg är inte bara en provokation, den skadar bilden av Islam. Det är verkligen otroligt att man går ut på gatan med täckt ansiktet.

Den grundläggande frågan ligger i det faktum att i den stora majoriteten av muslimer och demokraters ögon, denna ultra konservativa klädesplagg som bärs av ytterst få, används som en perfekt fågelskrämma.

Detta ger bränsle till skapandet av en ny fiende och undergräver de grundläggande värderingar för ett gemensamt liv. Islamofoberna utnyttjar detta som ett problem för att koppla bort uppmärksamheten från verkliga problem som sociala orättvisor och brist på framtidstro.

Ett totalförbud kommer att uppmuntra det undermedvetna hos europeiska medborgare som är villiga att blanda ihop muslimer med extremister. De som glädjes åt denna lag, kommer att tro att de lyckades slå tillbaka alla former av våld mot kvinnor, sanningen är att de tappade bort frågan och nöjde sig med dess skugga. Vinnarna är konfrontation, stigmatisering, en kultur av rädsla och rasism.

När det gäller de muslimska medborgarnas ansvar efterlyser vi självkritik, vilket kommer att ge en värdig bild av deras traditioner, inte ”moderat” – nedvärderande benämning – men en tolkning, inom ramen för den islamiska tro, som gör att muslimerna blir inte utpekade och kan leva sin tro utan problem.

EU-medborgare av muslimsk tro har sin del av ansvaret, de måste säga stopp till fundamentalismen och kritisera den illusion i vilken lever en liten minoritet av kvinnor. En kvinna bär slöjan som ett tecken på ödmjukhet, och tillit på Gud, alla troende, varje kristen och varje människa av god vilja kan förstå det. Men när hon döljer sitt ansikte är chockerande och sårbar.

Erkännandet av den andra

Européerna undrar över den bakåtsträvande beteende och den muslimska världens tillstånd. Jag tror inte att man är islamofob för att man ställer sådana frågor. Samtidigt bör man inte ignorera de risker som finns i att tolerera i gästfrihetsnamn arkaiska beteendet som gör skillnaden tydligare. Man bör vara tydlig med att avvisa alla försök till stigmatisering, manipulering och undergrävande av republikens grunder, samvetsfrihet och demokrati. Det är vad som står på spel.

Vad vi ser i islamofobi är rasismen, vilket strider mot Voltaires upplysnings principer som kämpade mot den ”ökända” religiösa fanatismen, han uttryckte det så vackert: ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.” Det är viktigt att återfå erkännande av den andra, att kontrollera impulsen till våld och organisera en gemenskap utan att förneka någon, även den som skapar motvilja.

Det är inte sant att alla i väst jämställer ”muslimer” och ”fanatiker”, särskilt som hela världen kan se till vilken extremism kan leda vissa förvirrade fanatiker ”anhängare” av en stor religion som islam . Utnyttjande av islams namn av ”burka” anhängarna är oacceptabel: ”En muslim kan vara en demonstration mot sin religion”, sa Emir Abdelkader i slutet av förra århundradet. Som påpekas av Hannah Arendt är detta ofta resultatet av rasistiska provokationer och orättvisa: ”I totalitära regimer, blir provokation ett acceptabelt sätt att bete sig mot sin granne.”

I de europeiska städer håller på att utvecklas en rasistisk inställning som vänder ryggen republikens principer och slår hård mot de muslimska medborgarna. Vem kan förneka att det finns en farlig islamofobi, där muslimen, som juden i går, döms och kränks? Jagad av religionen, är Europa både ansträngd av att integrationens arbete och en allvarlig spänning mot muslimer.

Civilisationens, mänsklighetens och demokratins framtid står på spel i dessa kontroverser.

Redaktions anmärkning:

Mustapha Cherif är en algerisk debatör verksam i Frankrike.