Tariq Shah – Islamic Horizons

 

Den amerikanska regeringens svar på attackerna den 11 september, trots att det drevs av nationella säkerhetsproblem, bidrog till att cementera en skadlig stereotyp av muslimer och araber som antiamerikaner. Denna skildring, förstärkt av etablerade medier, underblåste islamofobi, hatbrott och social utestängning. Hollywood, som noterats i Jack G. Shaheens Reel Bad Arabs, spelade en central roll i att förtala muslimer.

Efter 11 september riktade sig politik som USA PATRIOT Act (Uniting and Strengthening America by Providing Appropriate Tools Required to Intercept and Obstruct Terrorism Act of 2001) och National Security Entry-Exit Registration System (NSEERS) oproportionerligt mot muslimska och arabiska grupper, vilket förstärkte idén om muslimer som säkerhetshot. Samtidigt ignorerades hotet från inhemska grupper, såsom våldsamma vita nationalistiska miliser, i stort sett, vilket belyste behovet av en mer balanserad strategi för inhemsk säkerhet.

Juridikprofessorn Caroline Corbin från University of Miami School of Law identifierar två falska berättelser: ”Alla terrorister är muslimer” och ”Vita människor är aldrig terrorister”. Dessa missuppfattningar förvränger verkligheten, eftersom de ofta förvandlas till den skadliga tron att ”alla muslimer är terrorister”.

Mediernas fokus på enskilda muslimers handlingar, där hela samhällen eller till och med islam framställs som ansvariga, vidmakthåller denna skadliga stereotyp. Den negativa bevakningen av muslimer har en mycket större inverkan på det amerikanska sociala medvetandet än några positiva skildringar. Det förstärker den falska kopplingen mellan muslimer och terrorism.

Mediernas tendens att koppla samman muslimer och terrorism spelar på tillgänglighets heuristiken: livfulla, negativa skildringar överskuggar fakta, vilket leder till snedvridna bedömningar och främjar fientlighet mot muslimska amerikaner. För att motverka detta måste vi anta en evidensbaserad strategi som erkänner mångfalden av muslimska erfarenheter, utmanar stereotyper och främjar nyanserad dialog.

 

Global ökning av islamofobi

Islamofobi är ett globalt problem. I Europa möter moskéer, muslimsk ägda företag och individer ökande våld, vandalism och trakasserier. I Indien har spridningen av Hindutva, en ideologi av antimuslimskt hat, utlöst våldsamma attacker mot muslimer, vilket fördjupat rädslan i ett samhälle som redan är marginaliserat av rashat.

År 2017 attackerade en högerextrem beväpnad man en moské i Quebec City och dödade sex personer. Samhället svarade med vakor och uppmaningar till enighet. År 2019 dödade en vit supremacistisk beväpnad man 51 muslimer i Christchurch, Nya Zeeland, vilket ledde till strängare vapenlagar och lanseringen av ”Christchurch Call” för att bekämpa extremism online.

 

Medierepresentation och ansvar

Internet och sociala medier har blivit viktiga plattformar för att göra islam till syndabockar. Partiska kanaler skapar ekokammare som förstärker skadliga berättelser, som idén att islam i sig är våldsamt. Mediekanaler vidmakthåller ofta en dubbelmoral och betonar muslimska förövares religion samtidigt som de tonar ner icke-muslimska förövares tillhörighet. Denna selektiva bevakning vidmakthåller islamofobi.

För att motverka dessa stereotyper måste vi främja mediekunskap, faktakontroll, olika källor och inkluderande representation. En rapport från GAO från 2017 visade att högerextremister har begått 73 % av de dödliga extremist incidenterna i USA sedan 11 september, jämfört med 27 % av radikala muslimska extremister.

Ändå fortsätter media att fokusera på muslimska och svarta förövare, vilket förstärker rasistiska och religiösa stereotyper. Forskare har upprepade gånger visat spridningen av negativa stereotyper och islamofobiska troper av självutnämnda och medieutnämnda ”experter”.

När individer ”utses från andra” blir de orättvist beskyllda för ett fåtals handlingar. Till exempel ignorerar stereotyper som kopplar mexikaner till brottslighet eller kineser till spridningen av COVID-19 mångfalden inom dessa grupper. På samma sätt, när Israels premiärminister Netanyahu framställde militära handlingar i Gaza som ett ”gudomligt uppdrag”, ifrågasattes judendomens roll i dessa handlingar, men religionen i sig beskylldes inte för krigsförbrytelser.

Vita skyttar, å andra sidan, stämplas ofta som ”ensamma vargar”, och deras ras, religion eller ideologi betonas sällan.

Joseph Czubas mord 2023 på en 6-årig palestinsk pojke framställdes som ett hatbrott, men hans religion nämndes inte i nyhetsrapporter. Detsamma gäller för beväpnade män som nyligen riktade in sig på president Trump, där deras ras, religion och politiska tillhörighet till stor del utelämnades.

I juli och oktober 2024 sköt två kaukasiska beväpnade män mot president Trump på grund av politisk oenighet. Media och polisen nämnde knappt deras religion, etnicitet eller politiska tillhörighet, utan uppgav bara att dessa var ”okända”. Nyårsaftons uppståndelsen av Shamsud-Din Jabbar, en amerikansk arméveteran som kämpar med PTSD, ekonomiska och personliga problem samt isolering, kopplades felaktigt till sin religion av media. Varför denna dubbelmoral i hur muslimska och icke-muslimska förövare framställs?

Selektiv demonisering av islam, särskilt när förövaren är muslim, måste få ett slut. Stereotypande av islam förstärker missuppfattningar, fördomar och våld. Det är avgörande att inse att brott begås av individer, inte hela samhällen eller religioner.

 

Muslimer borde inte behöva försvara sin tro

I efterdyningarna av våldsamma händelser känner sig muslimer ofta pressade att försvara sin tro. Detta är en form av fördomar, inte medverkan. I Presumed Guilty: Why We Shouldn’t Ask Muslims to Condemn Terrorism argumenterar professor Todd Green för att fokus på bevis, snarare än antaganden, avslöjar att det inte finns någon inneboende koppling mellan islam och terrorism.

 

Globala initiativ och kollektiva åtgärder

Att bekämpa islamofobi kräver att man förstärker olika muslimska röster, konsulterar experter och undviker tokenisering. Istället för att dra oss tillbaka måste vi proaktivt engagera oss med medieplattformar för att främja korrekt och inkluderande representation och inkluderande berättande. Muslimska ungdomar, med stöd av imamer och samhällsledare, kan driva positiv förändring och bidra till att främja systematiska antimuslimska fördomar framför sensationslystnad.

Christchurch Call är ett exempel på kollektiva åtgärder mot våldsam extremism online, som främjar ansvarsskyldighet genom gemensam vision och samarbete mellan flera intressenter. Detta ramverk erbjuder en modell för att bekämpa hat i den digitala tidsåldern.

Att motverka islamofobi och hat mot alla religioner är ett moraliskt, etiskt och civilisations mässigt imperativ. Det är avgörande för att bygga ett rättvist och fredligt samhälle som är förankrat i jämlikhet, rättvisa och ömsesidig respekt.

 

 

Original text: Countering Islamophobia is a Civilizational Imperative