Participation et Spiritualité Musulmanes (PSM) – Saphirnews
Relationen mellan människan och Gud är komplex, intim och ofta mystisk. De heliga skrifterna, liksom Koranen, anses vara direkta uppenbarelser från Skaparen, ett gudomligt ord som överförts till mänskligheten för vägledning. Men även om Koranens budskap är tydligt för många, uppstår ofta missförstånd, vilket orsakar förvirring, tvivel och ibland förtvivlan. Dessa missförstånd uppstår ibland från hur vi tolkar Guds språk genom vår egen begränsade och subjektiva mänskliga erfarenhet.
För att bättre förstå gudomligt språk är det viktigt att acceptera en grundläggande sanning i Koranen: Gud är bortom allt vi vet. Han är Al-Aliyy (den Högste), Al-Hakim (den Vise) och Al-Rahman (den Barmhärtige). Ändå försöker vi ofta förstå Gud med mänskliga kategorier och projicerar våra egna förväntningar, känslor och begränsningar på Honom. Denna klyfta mellan det oändliga och det ändliga är den primära orsaken till missförstånd, men Koranen lär oss också att Gud, i sin barmhärtighet, har valt att tala till mänskligheten på ett språk som de kan förstå.
Koranen, en guide för sinnet och hjärtat
Koranen presenterar sig själv som en vägledningsbok (huda), inte bara för att förstå gudomliga lagar, utan för att nå en djupare förståelse av den visdom som styr universum och våra egna liv. Varje vers, varje ord, innehåller visdom som inte bara gäller samhället och lagen, utan också den individuella mänskliga erfarenheten.
Gud, i Koranen, talar till vårt förnuft lika mycket som till vårt hjärta. Till exempel påminner de många verserna som inbjuder oss till eftertanke om skapelsen – stjärnorna, bergen, årstiderna – att varje element i universum är ett tecken (ayat) från Gud, avsett att stärka vår tro. Den troende som mediterar över dessa tecken finner i dem en ständig påminnelse om att Gud är verksam i varje aspekt av skapelsen.
Missförståndet av lidande och prövning
En av de vanligaste källorna till missförstånd om Gud är frågan om lidande och prövningar. Många undrar varför en barmhärtig Gud tillåter mänskligt lidande. Koranen erbjuder ett subtilt svar, som kräver en djup förståelse av gudomligt språk.
I Koranen lärs det ut att Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. (2:286) Denna vers belyser gudomlig visdom i prövningar: de är inte ett godtyckligt straff, utan en möjlighet för andlig upphöjelse, ett sätt att rena själen och föra den närmare Gud. TROR människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar Men Vi satte deras föregångare på prov… (29:2-3)
Testet, långt ifrån ett tecken på gudomlig övergivenhet, är en integrerad del av Guds plan för mänskligheten. Det är en påminnelse om att jordelivet bara är en passage, en förberedelse för en större verklighet i det sista livet. Genom att förstå detta kan vi börja se lidande inte som en frånvaro av gudomlig barmhärtighet, utan som Guds sätt att väcka våra själar, påminna oss om vårt beroende av Honom och vägleda oss till en renare tro.
Gud och fri vilja
Ett annat vanligt missförstånd gäller frågan om fri vilja och predestination (Qadar). Koranen bekräftar att Gud vet allt, att Han är den Allvetande (Al-’Alim), men också att Han har gett människor möjligheten att välja: Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag… (13:11)
Detta belyser en grundläggande aspekt av Guds språk: även om Han har den yttersta kontrollen över allt, har Han försett mänskligheten med ett ansvar, att välja gott eller ont. Detta val är kärnan i den mänskliga upplevelsen, och konsekvenserna av våra handlingar, bra eller dåliga, kommer från denna frihet.
Gud tvingar ingen att tro, men han ger alla tecken och möjligheter att känna igen honom. Fri vilja är en värdefull gåva, men den kommer med ett ansvar: att leva enligt gudomliga bud och söka hans närhet.
Lär dig lyssna på Guds språk
För att förstå Guds språk är det nödvändigt att utveckla en inre läggning av lyssnande och öppenhet. Koranen påminner oss ofta om att det inte är öronen eller ögonen som är blinda, utan hjärtan (Koranen, sura Pilgrimsfärden, vers 46). Denna andliga blindhet hindrar oss från att uppfatta gudomliga sanningar, även om de är tydliga och närvarande runt omkring oss.
Ödmjukhet är nyckeln. Inse att våra begränsade sinnen inte kan förstå hela den gudomliga planen, men att varje svårighet, varje framgång, varje ögonblick av våra liv har en djupare mening, som, även om den ibland undkommer oss, alltid styrs av oändlig gudomlig visdom.
Att förena uppenbarelse och mänsklig erfarenhet
Att förstå Guds språk i Koranen och relatera det till mänsklig erfarenhet kräver en särskild mottaglighet, en öppenhet som är både intellektuell och andlig. Missförstånd uppstår när vi projicerar våra mänskliga förväntningar på Gud, när vi söker omedelbara svar på komplexa frågor. Men Koranen påminner oss om att ”Gud är närmare oss än vår halsven” (sura Qaf, vers 16), och att hans visdom sträcker sig långt bortom vad vi kan uppfatta.
Genom att meditera över hans ord och observera världen genom uppenbarelsens lins kan vi bättre förstå hans syften och bättre förstå hur han arbetar i universum och i våra liv. Den troende som tar sig tid att lyssna med ett öppet hjärta och uppriktig tro kommer att inse att Gud, i sin barmhärtighet och vishet, aldrig upphör att vägleda dem som verkligen söker Honom.
