Koranens uppenbarelse var en riktig revolution för de arabiska beduinerna i Arabien, den arabiska
kvinnan som levde under de värsta förhållandena, utan rätt att andas, märkte hur hennes liv förändrades
på ett otroligt sätt. Den här eran representerar en period av mycket viktiga radikala förändringar, det
finns flera kvinnor som var delaktiga i byggandet av Islams grynings historia och har lämnat sitt
märke för evigt i den.

Aisha, profetens fru, den mest kultiverade, den mest framstående av dem, överförde sin visdom, kunskap
och politiska mening till generationer av muslimska forskare. Hon levde länge efter profetens död, och
hennes hus var som ett referenscentrum inom religionsvetenskapen. Besökare kom från alla regioner i den
islamiska världen för att fråga henne, be om hennes råd, och inget faktum av islamisk historia kunde
vara rättvist om hon inte gav sitt godkännande.

Sådana var kvinnorna som utbildades i den sanna Islams skola, kunniga, stolta, fromma troende och
outtröttliga kämpar, fria och oberoende, motsatsen till stereotypen av den undergiven, okunniga
muslimska kvinnan, skugga av en skugga, som man presenterar idag som en absolut och oåterkallelig
beskrivning av den arabisk-muslimska kvinnan.

De argument som oftast presenteras för att påstå diskrimineringen av muslimska kvinnor i Islam är
slöjan, arvsystemet, könsstympning och polygami. För att övervinna denna etnocentriska vision av Islam
kommer vi att visa att även om dessa praxis existerar, är de inte av allmängiltig karaktär, och medan
vissa föreskrivs i Koranen, är andra pre-islamiska sedvänjor som fortfarande endast används i vissa
samhällen, både av muslimsk och kristen tro.

Omskärelse, i allmänhet, både av män och kvinnor, är en gammal praxis som fanns redan före bronsåldern.
Herodotos nämnde redan det kvinnliga omskärelse under det femte århundradet f.Kr., som praktiserades
av egyptier, hettiter, fenicier, etiopier och greker …

Jag är västerlänning men inte muslim, och jag försöker titta på kvinnor ur denna synvinkel. Jag tror
på islamisk feminism, även om det inte saknas de som undrar om det verkligen finns någon gemensam
punkt mellan islam och feminister.

De islamiska feminister måste övervinna sina olikheter, att skapa områden för gemensamma diskussioner
är ett mycket effektivt sätt för det, både på Internet och i kongresser där de muslimska kvinnors
ledarskap, aktivister i sina egna samhällen, blir tydlig. I dessa forum bör man uttrycka tydlig att
det inte finns något i Islams grundläggande texter, särskilt i Koranen, som förbjuder kvinnors
ledarskap i muslimska religiösa institutioner och i det kulturella, politiska och sociala liv. Med
dessa och andra praxis kommer kvinnor i Islam att kunna axla ledande roller, bli mer synliga och
övervinna den uteslutningen de har hamnat i det heliga, till vilket de har rätt till på lika villkor
och med samma rättigheter som männen.

Jag tror att detta är det rätta sättet för kvinnor att framföra sina problem, det har mer att göra med
Islams värden och dess livsstil, därför håller jag inte med några saker som tas upp i artiklar om
kvinnor i arabvärlden under arab våren.

Att visa kvinnors mångfald i bilder (kvinnor som täcker huvudet eller med den traditionella niqab som
delar utrymme med halvnakna kroppar och flickor med piercing och även med några män), kan det verkligen
dessa offentliga demonstrationer hjälpa de muslimska kvinnorna att lösa alla sina konflikter? Jag tror
inte det.

Här i väst, till exempel i Mexiko, ökar antalet försvunna, våldtagna och/eller döda kvinnor varje år,
det vill säga utan att räkna det stora antalet kvinnor som misshandlas av sina män ur fysisk och
psykologisk synvinkel, förödmjukad på alla områden och det är inte muslimer som ansvarar dessa
fruktansvärda brott.

Så, var finns problemet? I islam eller i ett kvinnohatande tankesätt som etablerats och främjats av
patriarkala strukturer i varje land? Västvärlden som alltid vill dominera, och tror sig vara
överlägsen i allting, okunnig om andra och framförallt den orientaliska kulturen, välkomna dessa
tankar som långt ifrån att hjälpa kvinnor, sätter kvinnorna igen i en lägre position men den här
gången under den västerländska manens ok som exploaterar dem på ett annat sätt, till exempel i
videoklippsbranschen, biografen, där kvinnan säljs som en annan vara.

Fatima Mernissi säger: ”om man undrar varför en amerikansk eller fransk feminist tror att jag inte är
lika beredd som hon att känna igen det patriarkala nedbrytningssystemet, avslöjar man med det att
detta sätter henne i en maktposition: hon är ledaren och jag följaren. Hon, som vill ändra systemet så
att kvinnornas situation är mer jämlik, trots det (djupt nere i hennes subliminala ideologiska arv)
behåller den västerländska mannens förvrängda, rasistiska och imperialistiska instinkt … Även
framför en arabisk kvinna med kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som liknar hennes egen,
reproducerar hon omedvetet de koloniala överhöghetssystemen.”